[M/M] Havet gör uppror mot molnens tårar oneshot |
För att Bea tvingade mig annars skulle jag aldrig lagt ut den
Haha jag skulle skriva nått tragiskt, jag tror jag misslyckades lite
Enjoy
Stjärnorna lyser som starkast när himlen är som mörkast, precis som du Charlie. Min stjärna i en annars så dunkel tillvaro. Min oro gör dig osäker, det får mig att undra varför, vi faller båda två ibland. Jag försöker lära dig att aldrig ge upp, men någon gång måste du lära mig också.
Charlie, jag ska få min styrka att växa, låta den räcka till oss båda.
Så att vi kan överleva.
Inte ens regnet som slog mot havets yta kunde förklara de ord som Oliver ville säga. Solen vägrade torka upp den blöta gatan och broräcket stod i vägen för en avvikande sammanslutning. Solen som gömde sig bakom tunga molntäcken och lät bara en liten stråle blända Oliver i all den ensamhet han kände. Ändå passerade oräkneliga människor cykelvägen precis bakom honom. Så nära att Oliver nästan kunde höra deras andetag.
”Charlie” Sa han med en något ostadig röst och strök bort en hårslinga från pannan.
”Jag har många människor runt mig, men ändå känner jag mig ensam” Rösten bröts av ett hest rosslande och försvann ut i ingenting.
Oliver lutade sig över broräcket och tittade ner i det svarta vattnet. Strömmarna virvlade och drog ner allt det som kastats.
”Din favoritplats va? Du sa det till mig en gång” Oliver fick inget svar, förväntade sig inget heller för den delen.
Stjärnorna var väl dolda den kvällen, bakom molnen som lät regnet falla som mina tårar längst röda kinder. Det sved, men inte lika mycket som min insida. Alla faller ibland Charlie, du föll bara lite snabbare. Du sa att du gillade dina dåliga dagar, utan dem kunde du inte veta vilka som var bra. Jag lärde mig att uppskatta det dåliga på ett sätt som ingen annan gör, vad skulle jag göra utan dem? En suck är det enda jag kan låta mina torra läppar släppa förbi, de som du fuktade med dina, vem ska göra det nu?
Oliver vände sig om och lutade sig mot räcket, en lite grupp människor stod där och betraktade en karta. Den som stadsplanerat metropolen hade inte gjort det lätt för turisterna att hitta rätt. Han funderade på att hjälpa dem men ångrade sig sedan. Han stod där i mitten på bron, där det var som högst av en helt annan anledning.
Urnan som han hade i ett fast grepp under armen brände nästan hål i honom. Han öppnade locket och välte ner askan som dansade över himlen innan den började singla ned mot vattnets yta och landade omärkbart.
Av jord är du kommen men vatten ska du bli, likt Poseidon. Låt havet göra uppror mot dina innersta känslor. Låt dina dåliga dagar sköljas upp på världens alla stränder och öppna dig för molnens tårar som gråter över dig just nu, precis som mina.
Charlie, min styrka räckte inte till oss båda, nu ska jag leva för dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | addictedXO - 13 maj 10 - 23:56- Betyg:  | | jävlar asså. är helt mållös :o | | Meela - 12 maj 10 - 12:36 | Den var bra!
(åh jag är så dålig på att ge kommentarer, kan bara göra de om jag verkligen kommer på något jag måste få säga) | | luuuvly - 5 maj 10 - 18:01 | | Åh jag älskar den :) | | Boegapa - 5 maj 10 - 14:20- Betyg: | | hej den var bra hejdå | Selinka - 5 maj 10 - 11:01- Betyg:  | | Ush så sorgligt, får mig att tänka på farmor min. Mycket bra ^^ |
|
|
|
