En dikt utan namn |
Vi slickar oss runt mun
och pratar om våra problem
Vi slickar på en varsin glass
och njuter av solsken.
Vi klagar
Vi samtalar
Och det är så synd om oss.
Vi är utsatta ungdomar
som har tankar på sommarn
och bekymmer förståss.
Fontänen sprutar vatten
i takt med våra tysta tårar.
Vi omfamnar varandra och
säger att ”det är okej att gråta”.
En bit bort sitter
först en tant, sen en man
och en flicka
som så obekymrat
tar upp en docka
ur sin ficka.
Hon leker och smeker
dockans hår
medan vi snyftar
och det hörs lite gråt.
Vi säger att allt ordnar sig
vi finns för varann
vad som än händer
så ska vår vänskap strida
hand i hand.
Vi stöttar varandra
och mår lite bättre
Vi skiljs åt en stund senare
och jag tänker efter.
Det änna olika vänner
för varje gång
De säger alla samma sak
och jag verkar lita på dom.
Jag tänker på att
detta händer ofta
och jag önskar jag vore
flickan som leker obekymrat
med sin docka.
|
|
|
|
