Smärtan efter dig - *Kapitel 1* |
Jag tyckte inte om att skriva den här, dels gör det ont, eftersom den är sann...
Dels så går det inte att förklara allt som hände...
Men men, nog med min deppighet, Hoppas ni tycker om den, kommentera gärna,
och skriv mejla som kommentar, om ni vill att jag ska mejla er när nästa del kommer.
Så, just ja... Apropå namnen, eftersom det inte fanns i epilogen, tänkte jag dra ut lite på dem, eftersom jag inte hittar några som passar.
Dock så fick ni ett namn där på den andra huvudpersonen, den allt handlar om.
Men inte mitt namn, som sagt för jag inte hittar ett passande, och jag vill inte skriva mitt riktiga smeknamn.
Aja, read and enjoy...
(Åtta månader sedan, den 5 september 2009.)
Jag såg dig komma emot oss, vi satt ett gäng vid fontänen på torget. Jag kastade en gång med huvudet så min svarta lugg hamnade för ögonen. Så jag kunde se dig, utan att du såg mig.
Lellieh gick bredvid dig. Lellieh som du vart osams med när jag lärde känna dig. Jag hade skällt ut henne och gett henne fingret, för att sedan gå iväg med dig under armen. Du var så liten, tolv år och så kort som 1.49 cm lång. Där var jag bredvid dig, 17 år och 1.71 lång. Det var helt otroligt att jag kunde tycka om dig, just då fann jag bara tanken skrattretande.
Du hade blivit sams med Lellieh, och jag hade även blivit vän med henne. Hon var ganska schysst faktiskt. Nu på senare dar vet jag mer om henne, så nu kan jag ju säga att allt var egentligen en stor fet lögn från början.
Du kom fram och rodnade lite blygt när du såg mig. Föregående dag hade jag skrivit att jag tyckt om dig. Och du hade svarat att du inte visste vad du skulle säga. Idag visste jag att jag skulle få veta om du hade samma känslor.
Jag såg det i dina ögon på en gång. Du kände samma sak…
Vilken lycka det var när jag insåg att du faktiskt också ville ha mig, tänkte direkt att de kanske inte behövde vara så skrattretande.
De som jag satt med kommer jag inte riktigt ihåg, men de reste sig i alla fall upp, och de gjorde även jag när ni kom fram. Jag kände att jag var fånig, de var ju inte som att du skulle hoppa en halvmeter och kyssa mig på direkten.
Men ändå kan jag inte låta bli att undra, hur det skulle vart idag, hur jag skulle må idag, om du inte hade visat kärleken i dina ögon.
Du hade kramat alla, nu var det bara jag kvar. Jag såg lite tveksamt på dig. Du tog mig i handen och drog med mig bort. Jag hörde att de andra tystnade och började mumla om oss istället. Du drog mig utan synhåll från de vi kände. Där bakom hörnet kramade vi varandra länge. Sedan gick vi tillbaka. Du var så vacker med ditt långa bruna halvlockiga hår…
När vi var inom synhåll såg alla på oss, men vi höll inte handen. Jag ville ta den, men vågade inte. Du var ju som sagt så liten, och ärligt talat vet jag inte om jag ens var medveten om att du kanske inte var redo för en seriös relation. Men så här i efterhand, var de kanske bara jag som inte kunde förstå att jag inte skulle klara av det här.
Jag hittade mig själv under den månaden, under september år 2009.
Jag hittade att jag var ett sadistiskt svin…
Jag njöt av att få oss att må psykiskt dåligt.
Jag njöt av att höra dig gråta, och veta att jag hade orsakat det.
Jag njöt av att veta, att trots allt, så älskade du mig ändå.
I wanna hurt you just to hear you screaming my name… - Poison, Alice Cooper
Det började den dagen med att jag förstod att jag verkligen ville ha mer.
På msn samma kväll kom vi närmare varandra.
Sedan, första gången jag sov hos dig, bara några dagar senare, så var det lite mer än så.
Först när vi kom in på ditt rum var jag lite nervös. Dina syskon som var runt fem-sex årsåldern var bara en trappa ner. Föräldrarna borta.
Jag satte mig tveksamt på din säng, och såg fundersamt runt i rummet.
Det var inte särskilt speciellt, men ändå utstickande.
Grundmöbler, plus lite småskit, privata saker som ger minnen.
Jag avbröts i mina funderingar när du kom fram och hoppade upp i mitt knä. Jag log lite generat och la handen på ditt lår. Du fnittrade till och kysste mig mjukt.
”Vad tycker du?” Du log, och jag kysste dig en gång till, mjukt.
”Det är fint. Speciellt men ändå inte.”
Du puttade ner mig i sängen och la dig över mig.
”Så… Vi är tillsammans alltså?” Du blev generad och rullade av mig till sidan av sängen.
Jag la mig på sidan och såg på dig. Ditt fina bruna halvlockiga hår, din lilla kropp, dina söta läppar och dina vackra ögon.
”Jo, vi är väl de.”
Vi låg och fnittrade, och såg film. Det var Narnia, Prins Caspian.
Du låg framför mig, mellan mina ben, upp på min mage. Jag smekte dig över håret, armarna, magen.
Kysste dig då och då, över ditt ansikte.
Egentligen kunde jag inte sluta tänka på allting och ingenting. För inte såg jag filmen inte.
Nej, det var jag för upptagen för. Du fnittrade och mumlade något, jag log för mig själv. Du hade varit ganska dryg ända sen jag lärde känna dig. Men mer skojigt dryg än seriöst dryg.
Det var oftast faktiskt bara roligt.
Vi pratade om lite olika saker, som vad som hände på stan samma dag.
Hur alla reagerat när jag och hon hållit handen. Lite sådant roligt och oviktigt egentligen.
Det var inte förrän eftertexterna hade börjat rulla som jag egentligen blev nervös igen.
Jag hade aldrig haft lesbiskt sex. Det hade du, eller det var i alla fall vad du sa att du hade. Men jag var inte så säker…
Jag kände saker när jag såg dig, som att jag ville bita dig, riva och kyssa ömt.
Först förstöra för att sedan läka, typ.
Jag saknar egentligen allt som hände den kvällen.
Det slutade med att vi somnade tätt ihop under täcket med bara underkläder.
Inte hade vi haft sex, men lite petting var de i alla fall. Jag brydde mig inte särskilt, det ända jag ändå kunde tänka på när du till sist somnat var att du viskade till mig.
”Jag älskar dig vackraste...”
”Jag älskar dig med Nathalie.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 26 feb 11 - 19:42- Betyg:  | | Den är sjukt fin<3..mejla nästa<3 | | vulgarism - 26 apr 10 - 21:58 | | Oh vad bra! Jag gillar'en. | | blackgirl - 26 apr 10 - 21:45- Betyg: | Jag gillar den
Alltså den är jättebra |
|
|
|
