Smärtan efter dig. *Prolog* |
Man gör det för att känna smärtan, för att få bevis.
Och när man ser bevisen, då vet man att man lever.
Sedan känner man tröst, när man ser det ytliga läkas.
Att se dig igen, det var mer än vad jag trodde.
Att känna mitt hjärta stanna, hoppa över två slag, för att sedan fortsätta, något stressat att slå. Ja, man kan väl säga att de var beviset på att mina känslor var kvar.
Tja, man kan väl tillägga, att jag kände att det trasiga lilla som var kvar i mig, föll ner, och vittrade sönder.
Jag vet inte vad som gjorde det, den kvällen för sju månader sen.
Men, sanningen att säga, så tror jag inte att jag ens vill veta.
Kanske var det att min pappa sagt att jag inte kunde ha en lesbisk crush i en tolvåring när jag själv var sjutton.
Kanske var det att jag själv kände mig äckligt pervig, eller helt enkelt att alla kommenterade något om våra åldrar. Jag tål inte när människor inte tycker om mig.
Så det kanske var därför jag la dig på hyllan, utan vetskapen om att jag kanske inte kan få ner dig därifrån igen…
Fastän, ibland kan jag inte låta bli att undra, att om det inte hänt för sju månader sen, om vi kanske fortfarande hade vart tillsammans nu…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 26 feb 11 - 19:37- Betyg:  | | Så sjukt bra...vill läsa..mejla nästa<3 | | blackgirl - 26 apr 10 - 21:38- Betyg: | | Oj intressant början ska läsa mer nu | | Swejk - 26 apr 10 - 13:51- Betyg: | | läsa mer, läsa mer, läsa mer :D |
|
|
|
