gamla sårskorpor
får liv på nytt
och metallsmaken
blomstrar i rosenrött
över min lena tunga
uteblivna ord
blir till skrik
uteblivna kramar
blir till självhat
utebliven närhet
blir till rakblad
det behövs inte mycket
för att rubba min värld
bara en liten vind som blåser
åt fel håll
eller
bekanta ansikten som ler
men som egentligen borde krossas
det behövs inte mycket
för att forna dar
ska dränka mig i mitt
forna misslyckande
och dra mig allt längre
och längre
ner mot den svarta havsbottnen
av oavslutat hat
och obotlig smärta
ditt ovetande
gör dig oskyldig
och om du visste
vad jag gör
när du inte är nära
så skulle du
gå sönder
falla i bitar
och gå förlorad
i tårarnas melodi
ge min bara
lite fler ord
ge mig bara
en kram till
ge mig bara
lite av din evighet
så lovar jag
att bli hel
igen
*
|
| Kommentarer |
| LikeBefore - 2 maj 10 - 02:14 |
du är så duktig gumman
jag saknar dig <3 |
| idantica - 27 apr 10 - 22:33 |
Åh...det här är så ofantligt vackert.
"ditt ovetande
gör dig oskyldig
och om du visste
vad jag gör
när du inte är nära
så skulle du
gå sönder
falla i bitar
och gå förlorad
i tårarnas melodi"
så fantastiskt.
Du är så bra <3 |
| Unsaved - 25 apr 10 - 16:41 |
För det första - jag fullkomligt älskar titeln, helt underbar!
Du skriver väldigt vackert och genomtänkt, och jag kommer på mig själv med att stirra på datorskärmen och önska att orden aldrig ska ta slut <3 |
