Att vara men ändå inte vara |
Jag tog mod till mig. Jag åkte hem till dig och möte dig. Öga för öga. Du visste hur dåligt jag mådde av det. Inte för att träffa dig det vet du. Utan av situationen. Jag är den som nog är mest rädd för att träffa en kille i en sådan situation. Vet att du inte vill träffa mig, ändå sa du ja. Jag såg dina ögon i femton minuter för att förstå du var borta. Känna din väntan på hur länge jag skulle palla sitta hos dig. Jag reste mig och gick, du stod där och bara tittade. Jag vet vi har inget gemensamt längre och jag avslutade det när jag gick. Min kropp skakade när jag kom ner i bilen och mina tårar rann. Men jag visste att jag gjort rätt du är borta och vi har sagt farväl. Jag har bett om din vänskap åter jag har bett om förlåtelse men jag har gjort det en gång och jag gör det inte två. Jag kan inte merän gör så, det är ditt val och du valde att inte förlåta. jag accepterar detta. Så jag säger farväl min vän och hoppas du har det bra och finner en ny fin vän du kan skratta, gråta och älska med och även snacka kärleks problem med utan krav utan regler. För du var min bästa vän..
|
|
|
|
