[m/m] You had me from "hello" - 4 |
Det gick några dagar där jag bara satt. Inte ens Eric hade tid för att vara med mig, han hade fiskat upp en potentiell pojkvän så han var för upptagen med att svansa runt framför honom. Ja, jag var avundsjuk. Så när jag satt som bäst i mitt rum när en till dag led mot sitt slut och tänkte avundsjuka tankar och var den avundsjukaste människa som någonsin funnits, började min mobil ringa.
“En försummad och avundsjuk Michael här!” svarade jag bitskt eftersom jag trodde det var Eric som hade fått dåligt samvete eftersom han återigen hade tackat nej till mitt erbjudande att hitta på något. Men dessvärre så var det ju inte det.
“Eh, jaha.. Och varför är du så försummad och avis då?” undrade Jens. Genast färgades mina kinder röda och jag hasplade fram en förklaring.
“Alltså, eh, hrm, min kompis, typ du vet har en ny pojke att vara med, eller nåt, ehhehe!” Åh, Michael, bra jobbat där!
“Så.. Din kompis har dissat dig helt enkelt?” skrattade den halvmexikanska pojken på andra sidan linjen. Jag gav upp en lättad suck.
“Ja, precis så..” mumlade jag och strök mig trött över pannan. “Du får ursäkta mig, men jag håller på att bli galen här! Jag har absolut ingenting att göra och alla är upptagna.”
“Vilken tur att jag ringer dig enbart för att fråga om du ville gå på en promenad eller något med mig då! Vilken tur att jag är en sån vardagshjälte i alla lägen.” skämtade han och jag fnissade till. “Vilket tur världen har som har mig.”
“Dagens sanning!” anmärkte jag och kunde höra hur han log. “Och ja, vardagshjälten. Jag skulle bli hedrad av att gå på en promenad med någon så ärad och praktfull som du!”
Vi skojade fram och tillbaka tills vi beslöt oss för att han skulle gå hem till mig. Trots allt var det bara han som visste vart den andra bodde. När det ringde på dörren stod jag osminkad med mitt lockiga hår och flinade ursäktande mot honom.
“Jag orkade inte fixa mig.” erkände jag och viftade mot min hemska uppenbarelse. Jens la huvudet på sned och granskade mig länge, rodnaden spred sig över mina kinder igen och jag stirrade frenetiskt på hans skateskor. Svarta av märket DC, passade bra på honom.
“Men du, Micke..” kommenterade han till slut. Jag höjde på ögonbrynen åt smeknamnet, ingen kallade mig nånsin Micke. “Du är ju lika fin fixad som ofixad. Du har ingenting att klaga på!”
“Nej du, jag..” började jag, men Jens la sitt pekfinger mot mina läppar och vägrade låta mig prata klart.
“Tyst med dig, du är jättefin.” Hans allvar förvånade mig.
“Men..” började jag igen, men en blick från Jens’ sida tystnade ner mig även fast protesterna skrek inom mig.
“Ska vi gå då?” frågade jag milt istället, han log och nickade. Så sida vid sida vandrade vi planlöst omkring.
“Får jag bestämma vart vi ska gå..?” frågade Jens försiktigt och jag nickade. När hans hand snuddade vid min hoppade mitt hjärta över ett slag och han märkte hur jag stelnade till. Med ett retsam flin tog han ett fast grepp runt min hand, men höll inte kvar den länge. Jag blev nästan besviken, men sköt undan den känslan fort. Jens ledde våra steg till utkanten av en skog och jag protesterade högt när han gick in på en stig.
“Jag hatar skogar! Dom är äckliga, mörka, hemska och fyllt med äckliga djur.” sa jag och ryste. “Rena rama dödsfällorna!”
“Lägg ner, skogar är härliga. Dessutom ska vi igenom skogen, till ett ställe du kommer älska.” sa Jens trumpet och drog mig i armen längre in i skogen. “Jag lovar att du får hoppa upp i min famn om vi ser några läskiga småkryp, ekorrar eller ännu värre, en flugsvamp!” Jag himlade på ögonen åt honom, men skrattade till.
“Okej, bara för din skull.”
Jens log stort och vi gick bara längre och längre in i skogen. Jag såg mig hysteriskt omkring för att vara beredd på varje möjlig fara, så när en svart spindel uppenbarade sig på en sten vi skulle passera tjöt jag högt och gällt. Min vän glodde förvirrat sig omkring och försökte se vad jag skrek om. Jag grät nästan och hoppade upp och ner på samma fläck innan han fick syn på den äckliga synen som skrämde mig halvt från vettet. “Haha, men aw, Micke då.” skrattade Jens och gick fram till stenen. Jag ville skrika åt honom att springa därifrån, men fick inte fram ett ljud p.g.a. min hyperventilering och skakningarna i min kropp. Jag var livrädd för spindlar och hade nästan alltid varit det. “Det är ju bara en miniliten spindel..” När han lät den krypa upp på hans hand kunde jag inte hålla tillbaka panikiska rop.
“TA BORT DEN, TA BORT DEN, ÅH SNÄLLA!” skrek jag desperat och Jens skyndade med att ta bort spindel. När jag inte såg den mer blev jag lugnare, men mina nerver var på helspänn.
“Såja, nu är den borta.” mumlade Jens lugnande och gav mig en lång kram. Hans famn var så beskyddande och jag ville bara stanna där för evigt. Men såklart släppte han. “Kom nu, säg till om du ser nåt jobbigt.” Jag log tacksamt mot honom och nu gick vi i en betydligt snabbare takt genom den täta skogen. För min skull, antar jag.
“Blunda nu.” log Jens när vi var nära slutet av den jobbiga skogen. Jag tittade misstänksamt och nervöst på honom, fast blev lugnad av hans blick. “Litar du på mig?”
“Självklart.” sa jag utan att tveka.
“Blunda då, jag lovar att inget hemskt kommer hända. Snarare tvärtom!” sa Jens och var som ett ivrigt småbarn. Jag tog ett djupt andetag av den friska luften och slöt mina ögon. Jens ledde mig försiktigt fram och hans iver smittade av sig.
“Öppna ögonen!” Jag gjorde som han befallde och möttes av en fantastisk utsikt över en sjö. På andra sidan fanns höga berg med ännu mer skog på och jag insåg att vi var på en klippa.
“Vad vackert..” viskade jag hänfört och Jens strålade.
“Jag vet, det är underbart här på sommarkvällar som den här. När molnen är rosa och sånt mysigt.” kuttrade han glatt. “Ska vi slå oss ner, tycker du?” Jag nickade med ett leende. Jens la sig ner på klippan och jag satte mig bredvid honom. Klippan var uppvärmd av en hel dags sol. Jag kände mig så lugn och allt var så.. Underbart.
Och det blev bara mer underbart när Jens’ hand strök mig sakta över ryggen.
“Kan du inte lägga dig bredvid mig?” bad han tyst. Jag vände mig om och mötte hans eftertänksamma blick.
“Jo.” Med det kravlade jag ner mig på rygg och såg upp i den magiska sommarhimlen. Jens la sig på sidan och lutade sig mot sin hand och betrakta mig tyst. För en gångs skull var det helt okej att någon stirrade på mig, för jag såg inget ont i hans bruna ögon som glimmade vackert mot mig.
“Du är så.. Vacker..” viskade han och sträckte ut sin lediga hand mot mig. Hans fingrar smekte min bara arm. “Du är vackrare än allt det här tillsammans.” Medan han sa det försvann handen och han gjorde en svepande gest mot utsikten. Jag rodnade lätt, men lyckades fixera blicken i hans.
“Det är det du som är.” förklarade jag. Då la sig Jens ner på rygg igen, så nära mig han kunde komma. Vi sa ingenting, men ord behövdes inte. Allt fanns där ändå. Men jag blev överraskad när Jens lutade sig över mig och mötte mina läppar med hans egna. Jag kunde inte låta bli att le, så kyssen blev lite missformad. Men spelade ingen roll. Jag var så lycklig så jag nästan sprack och den här pojken var en begåvning på att kyssas. Synd bara att jag inte minns hur det var att ligga med honom.. När den tanken slog mig började jag skratta, vilket avslutade våra kyssar. Jens såg undrade på mig med höjda ögonbryn.
“Jag tänkte just att det var synd att jag minns hur det var att ligga med dig..” förklarade jag och han skrattade åt mig innan han mumlade någonting. “Va?”
Han svarade inte, utan satte sig grensle över mina höfter och lutade sig över mig igen. Jag mötte ivrigt hans läppar och bjöd upp hans tunga på en dans. Jens’ hand rörde sig över min kropp och nådde min byxknapp, jag stönade till när han smekte över mitt hårdnande skrev. Ta mig här och nu, din halvmexikanska, sexiga fanskap!
Well, well, well.. Man kan tycka vad man vill om det här.. Hrm. Ja. Heheh.
Kommentera sweeties :D!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | mecki - 16 maj 10 - 01:07- Betyg:  | Aaaaaaaaaaaaaaaw.
Michael och jag har samma spindelfobi XD | | EnJulia - 25 apr 10 - 22:07- Betyg: | 84UERIFJDRDYGJDLGUDHFDJIESU84ORI
HERREJÄVLAR VAD BRA | SoGetLost - 25 apr 10 - 18:38- Betyg:  | nu jag sur, tänker inte ens kommentera det underbara slutet du gjorde xD vf gjorde du honom mesig:o sluta måste han vara såå hemskt mesig :'(
mejla ändå :D | | blackgirl - 25 apr 10 - 12:45- Betyg: | | Jag bugar seriöst för dig nu | | Ismolnet - 25 apr 10 - 08:57- Betyg: | Awwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww wwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww wwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww wwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwweeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee eeeeeeeehhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhfljgglfdg-d!!!
Så gulligt och mysigt och sött och roligt och gulligt och mysigt :"3 Awww!!!
Skynda dig med nästa del nu! | | Mp3 - 25 apr 10 - 00:21 | Mohomohomohomohomohomo.
Jaggillardethärasåhärajättemycketjag.
Och nej, ingen vettig kommentar, nej. Tomatspenat. | | thakiwi - 24 apr 10 - 23:45 | IIh! De är helt mysiga och gulliga. Jag gillar dem. Jag tycker de ska bygga sig en koja på den klippan och bo där i all evighet, eller nåt. Det skulle vara mysigt. De är mysiga, det har jag redan sagt. Men de är det.
Förlåt för en interligensbefriad komentar, men jag får skylla på att jag varit vacken i en evighet, och får återkomma med en bättre komentar nästa gång.
I alla fall så är denna novellen över mysig (om du inte fattat att jag tycker det) och trevligt skriven. |
|
|
|
