Varför ska du vara du? del 5 |
Det var du jag bestämde mig, Jag ville inte vara din längre. Jag ville inte dö.
Dagarna på sjukhuset kändes långa, tråkiga och enformiga. Fast jag sov mestadels. Klara kom och hälsade på så ofta hon kunde, ibland sov hon över. Det kändes skönt att inte vara ensam när mörkret kröp sig in i mig. När jag så småningom blev bättre och fick åka hem, tror jag att det var tur att klara min ängel hade städat lägenheten åt mig.
Vad skulle jag göra utan hon?
Bara någon dag efter jag kommit hem, satt vi och snackade på min balkong som vanligt.
-Klara, jag har funderat på en sak. Det hördes på mig att jag ville ha henne med mig på det jag tänkte fråga om.
-Ja vad är det?
-Jag har funderat på att åka på semester… Lång semester. Jag vet inte vars än, men jag undrar om du vill följa?
-Klart att jag vill det gumman! När ska vi åka? Vars? Hur? Tur att jag har det jobb jag har!
-Jag tänkte åka så fort som möjligt. Jag har ju fått en del pengar nu, kan vi inte kolla vilka billiga flyg det går nu på söndag?
Söndag 28/3 2010 10:25
Luleå- Göteborg
2 Vuxna
Enkel resa
Det gick fort, vi behövde inte diskutera. Göteborg verkade vara en trevlig stad, och hade billiga vandrarhem. Vi hade redan kollat på ett som verkade vara okej. Dagarna gick fort, och vi packade tillsammans. Båda var spända och nyfikna på hur det skulle gå. Fast jag var nog mest glad över att få slippa mardrömmarna på nätterna, dina hårda slag på min bruna lägenhetsdörr, dina hotande sms och meddelande som du lämnade på min mobil. Du var som den västa mardrömmen av dom alla, och du lämnade mig inte ifred. Men jag vågade inte heller träffa dig. För jag ville inte dö.
Så jag hoppades på att få slippa dina hårda slag, och dina hårda ord i Göteborg.
Om så bara så för en natt, så skulle jag bli en mycket lyckligare person.
|
|
|
|
