(M/M) I varje andetag - kapitel 44 |
Känner mig grym som redan fått detta kapitel klart. Eheh. Men egentligen har jag inte tid med att publicera det, men jag gör det ändå, för jag är ingen liten lort och eh, juste ja. Jag gillar det här kapitlet, som dessutom är mycket längre än vad de brukar vara, men jag kunde inte avsluta tidigare.
Och vad är det med mig och vilja göra Jonas blind?
Tack för kommentarerna på förra kapitlet. De är trevlans.
Kapitel 44
”Hos Karlsson-Jidberg, det är Jonas”
”Kan jag få prata med Alex?”
”Du vet att jag har sagt att du får prata med mig hur mycket du vill; jag vill prata med dig, men jag tänker inte hjälpa dig med att prata med min bror”
”Snälla Jonas”
”Nej, och så är det med den saken”
”Vad gör du hemma hos honom egentligen?”
”Hos dem, de båda bor här vet du och nej, de har åkt iväg över helgen så jag är snäll storebror och vattnar blommor och liknande”
”Pfft. Jag skulle gärna se dig göra det”
”Du får väl komma hit då?”
”Allvarligt?”
”Ja”
Alex skulle nog inte gilla det”
”Han är som sagt inte hemma och jag har ingenting att göra”
”Jag vet inte…”
”Nej, du bestämmer ju själv”
”Okej, jag kommer”
”Så bra. Då ses vi om ett tag då”
”Det gör vi, ja”
”Hej då”
*
”Oj.”
”Vad?” Christoffer ser leendes på sin förbluffade pojkvän och placerar morgonens hälsningsfras i form av en lätt kyss på hans läppar. De två tjejerna som precis går förbi ser på dem och fnittrar till.
”Nej… alltså… eh… Ditt hår är väldigt, väldigt snyggt.” En rodnad tar plats på silverögonpojkens kinder, något som gör att den nyblivet svarthåriga varelsen skrattar till.
”Tack”, svarar han och kan inte låta bli att hålla med honom. Julia gjorde ett mycket bra jobb igår, för hans hår är verkligen snyggt nu, trots att det fortfarande är i behov av en klippning.
”Vi ser ut att vara varandras motsatser nu”, konstaterar Alex, pekandes på sitt egna blonda hår. Christoffer nickar medhållande, kastar en blick på klockan och inser att han hinner stå i sju minuter och enbart mysa i ljustottens närhet om han vill och det vill han. Han slår sina armar kring Alex rygg och bökar, som så ofta, in sitt ansikte i hans hår. Han drar in doften av silverögonpojken och känner hur hjärtat dunkar hårt inne i bröstkorgen. När han känner hur Alex lindar sina egna armar runt honom, kan han inte låta bli att krama om sin pojkvän ännu hårdare, utan att bry sig om vad människorna runt omkring dem tycker om saken, något som var så otroligt svårt för inte alls länge sedan.
”Har det hänt något eller är du bara väldigt kelsjuk idag?”
”Jag tycker inte om att vara i skolan nu”, mumlar han till svar på Alex fråga.
”Varför inte det, Christoffer?” Han ryser till då blondie säger hans namn. Det namn som han tidigare inte gillade så värst mycket, men som ändå var helt okej. Nu tycker han väldigt mycket om det, enbart för hur fint det låter när Alex uttalar det på sitt alldeles speciella sätt.
”För jag vill ligga och kramas med dig i sängen exakt hela dagen.” Han märker mycket väl hur Alex läppar formar sig till ett leende.
”Vet du om en sak?”
”Vad?”
”Jag vill ligga och kramas med dig i sängen exakt hela dagen jag med”, svarar hans pojkvän på ett sätt som får hans dinosaurier i magen att utöva volter.
”Betyder det att vi kan gå hem till dig istället för att vara här?” Trots att han vet vad Alex kommer svara, kan han inte låta bli att önska efter ett annat svar.
”Nej du, det gör det inte. Du har redan tillräckligt med frånvaro tills du tar studenten nästa år.” Muttrande svarar han något i stil med att ifall han redan har så mycket frånvaro spelar det ju ingen roll om han missar ytterligare en dag till eller inte. Tyvärr håller inte Alex med om det och istället för att fortsätta hålla sina armar omkring Christoffers kropp backar han undan, förklarar att de måste gå till lektionen nu om de ska komma i tid.
”Har jag sagt att du är väldigt vacker idag?”, ler Christoffer när de passerar den sista svängen innan klassrumsdörren bli synlig.
”Nej, det har du inte sagt.”
”Du är väldigt vacker idag.” Alex ler mot honom och kliver som alltid in i klassrummet steget före honom själv. Som varje morgon hinner de precis slå sig ner på en varsin stol innan klockan passerar halv nio och lektionen har sin början.
”Du ser inte så dum ut du heller”, svarar ljustotten.
under hela lektionen har Christoffer svårt att koncentrera sig, för hela tiden dras hans blick och tankar iväg till Alex och det är precis som han talade om för honom; han är väldigt vacker idag, hans silverögonpojke. De ljusblå jeansen tillsammans med den obligatoriska skjortan, som dagen till ära är grå och för ovanlighetens skull kortärmad. Det blonda håret ligger rufsigt kring huvudet och en väldigt sprallig blick är placerad i hans nu silverglänsande ögon. Kinderna är fortfarande smått röda efter kylan som ligger i luften utomhus. Så nej, det är inte så lätt att koncentrera sig när han sitter bredvid något av det vackraste han sett.
Efter den tredje lektionen får Alex nog av Christoffers ständigt smekande händer som vandrar över hans kropp, över väldigt känsliga delar vid olämpliga tillfällen. För att sitta i ett klassrum som är så tyst att man skulle kunna höra en nål falla till marken på grund av elevernas tystnad vid läsandet i diverse böcker, och känna hur en hand vandrar längre och längre upp längst låret tills Christoffer är ondskefull nog att knäppa upp hans byxor och sticka ner handen i hans kalsonger är riktigt plågsamt. Därför rycker den blonda av de två i kärleksparet tag i den andra och drar med honom till skåpen.
”Okej, du har rätt. Du har redan läskigt mycket frånvaro att det inte spelar någon roll att vi skiter i resten av dagen”, säger Alex snabbt medan han hastigt bara kastar in sina saker i skåpet och tar på sig sin jacka.
”Och vad var det för något som fick dig att ändra dig?” Flinandes låser Christoffer upp sitt eget skåp och bara för att jävlas ännu er än vad han redan gjort segar han mer än nödvändigt.
”Skynda dig då!”
”Otålig?” Ett retsamt skratt glider över hans läppar.
”Vad tror du?!”
”Tänk om jag faktiskt inte har någon lust att skolka nu då?” Han kan inte låta bli att säga det, trots att han vet med sig om att han aldrig i hela sitt liv skulle stanna kvar i skolan istället för att… leka med sin pojkvän.
”Jag slår dig.”
”Pfft!”
”Om du inte följer med mig hem nu talar jag om för gammelsmurfen att du är ute efter att stjäla hans röda mössa och sedan kommer ja-” Alex tystnar tvärt när Christoffer trycker sina läppar hungrigt mot hans och so enda organism börjar de gå med snabba steg ut genom skolan. Längtan efter att få ta på varandras kroppar utan att behöva hejda sina ivriga fingrar får dem att nästintill rusa upp för trapporna vid lägenhetshuset. När Alex fibblar med att få in nyckeln i låset orkar inte Christoffer vänta mer. Istället stället han sig tätt bakom honom och börjar placera heta kyssar i hans nacke samtidigt som hans händer drar ner jackans dragkedja och börjar knäppa upp den grå skjortans översta knappar. Då dörren äntligen åker upp och de kliver in i lägenheten trycker Christoffer brutalt upp Alex mot väggen. Han kyssar honom hårt flera gånger innan de kränger av sig sina skor och jackor. Att hänga upp dem är inget alternativ.
”Jag hatar din skjorta”, morrar den svarthåriga pojken, irriterad över alla dessa jävla knappar som envisas med att inte vilja gå upp. Under tiden han kämpar med knapparna, roar sig Alex fingrar med att knäppa upp de svarta jeansen på sin pojkvän.
”Äntligen.” Mer säger han inte över att ha lyckats blotta silverögonpojkens bröst och mage, utan han låter åter igen deras läppar hungrigt smaka på varandra och tungorna virvlar runt i ett häftigt tempo. Den smala handen som klämmer åt hans kön gör att han ger ifrån sig ett högt stön och han blir påmind om att Alex byxor fortfarande är knäppta, något som inte vara i många sekunder till.
”Vad i he…” Ljudet av Jonas röst får dem att chockat vända sig om mot ytterdörren. En rodnad tar plats över deras kinder när de inser hur det hela måste se ut för Skopan. Han tvingas se hur sin lillebror står upptryckt mot väggen i bar överkropp samtidigt som hans hand befinner sig innanför Christoffers jeans och Christoffer som är precis lika avklädd och handen placerad på samma plats han med. Inte riktigt vad han väntade sig att få se då han bestämde sig för att åka hem från jobbet för att äta lunch hemma, men nu är han inte speciellt hungrig längre.
”Eh… alltså…”, börjar Alex generat.
”Tyst! Jag vill inte höra och jag vill inte se så håll käften!”, avbryter Jonas och ser på dem en gång till innan han öppnar munnen igen: ”Jag har just blivit blind, men det skiter vi i och låtsas som om jag inte alls har öppnat min egen dörr in till min lägenhet, så åker jag någon annanstans och därmed ni kan fortsätta med erat.” Han bryr sig inte om att vänta på svar, utan vänder sig om och slår lättat igen dörren bakom sig. Slår sig själv med handflatan på pannan över att han, trots att han lovade sig själv, glömde bort att väsnas likt en hel orkester innan han klev in genom dörren. Dock kan han inte låta bli att le, för han är mycket medveten om att de där två typerna borde befinna sig i skolan och inte hemma, intimt hånglandes och smekandes.
”Det där var pinsamt”, konstaterar Christoffer och först nu släpper han på greppet så att ljustotten slipper stå upptryckt mot väggen.
”Det var det verkligen, ja och jag vet inte hur det är med dig, men jag känner att all min lust försvann sådär huffpuff?”Alex ser ursäktande på honom, drar upp dragkedjan på sina jeans och knäpper knappen.
”Jag känner faktiskt samma sak jag, turligt nog.”
”Vad bra, eller kanske inte bra precis, men äsch, vi har ju hela framtiden på oss att leka med varandra”, flinar silverögonpojken och knäpper igen Christoffers byxor. ”Fast jag måste ju säga att jag är lite smått irriterad över att Jonas kom och avbröt oss mitt i allt, men aja, det är smällen man får ta när man bor ihop med sin bror.”
”Sant”, svarar Christoffer och i samma ögonblick ringer hans mobiltelefon. Alex hör hur han svarar med sitt namn innan han går iväg en bit för att prata ostört. Nog för att han vet om att han skulle få lyssna för Christoffer om han verkligen ville, men han behöver inte veta exakt allt om sin pojkvän. Det skulle nog konstigt att veta exakt allt om varandra.
”Det var rätt tur att Jonas kom och avbröt oss faktiskt”, säger den mörkhåriga människan när han avslutat samtalet.
”Varför då?”
”Jag hade lovat Julia att skjutsa henne till sin träning för mamma jobbar och hon är för lat för att gå.”
”Jaha, ja, det hade nog varit svårare att tvingas avbryta ifall vi hunnit lite längre så att säga.”
”Exakt. Men jag måste gå nu så att hon inte psykar lös på mig över att jag är sen”, grinar han och lägger sina armar omkring sin pojkvän. Kramar om honom hårt och kysser honom lätt. Skapar kontraster i deras kärlek.
”… du kanske ska ta på dig din tröja innan?” Christoffer ser ner på sin överkropp och upptäcker att han mycket riktigt glömt dra på sig sin tröja igen. Snabbt drar han av sig jackan och på med tröjan och därefter jackan igen, öppnar dörren och kliver ut till trapphuset.
”Jag älskar dig”, säger han innan han vänder sig om och går ner för trappan.
”Jag älskar dig med, Christoffer.”
Alex ord får honom att le hela vägen hem och fortsätta le när han kliver in till sitt hus. Julia ser frågande på honom, men han skakar på huvudet och frågar henne om hon är klar för att åka.
”Jag har varit det i exakt åtta minuter nu, så ja”, påpekar hon, men gör inget mer än så. Hon är intelligent nog att fatta att ifall hennes bror ser sådär glad ut är det meningslöst att förstöra hans humör.
”Glöm inte hjälmen!” Christoffer nickar upp mot hyllan där föremålet han just pratade om står och väntar på att få komma ut på årets första åktur. Själv bryr han sig som vanligt inte om att använda samma skyddsmedel som sin syster.
”Kom igen, jag håller på att komma försent”, gnäller Julia och Christoffer muttrar något obegripligt till svar, men gasar ändå på lite. Med vinden som dansar i hans hår och sin systers armar hållandes om sin midja gör han misstaget att njutningsfullt sluta ögonen för en sekund.
Hade han haft ögonen öppna hade han kanske upptäckt isfläcken i den snäva kurvan. Hade han haft ögonen öppna hade han kanske klarat av att parerat upp sladden och hade han haft en hjälm på sitt huvud precis som sin syster hade han kanske inte behövt ha Julias skrik som absolut sista ljud innan mörkret överföll honom.
....... ehehehehehhehe. *le oskyldigt*
Kommentarer på det här gott folk. Fast om ni är goda vet jag inte; jag har inte smakat på er.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | DrownedDoll - 15 maj 11 - 21:29 | | FORTSÄTTNING!? *sträckläst* | | VarEMinSocka - 31 jul 10 - 15:02 | *sträckläsa hela historien*
nej! NEJNEJNEJ! du får inte göra såhär :O
har läst hela historien på mindre än ett dygn *no-lifer* och har blivit totalt kär i den. älskar sättet du skriver på, älskar karaktärerna.. älskar allt
hoppas dikta slutar sura snart så du kan skicka in nästa del (A) | mecki - 19 maj 10 - 01:23- Betyg:  | O_____________O
MIN BEBIS! D8
Alltså, du kan inte göra såhär.
Du. Kan. Inte. Göra. Såhär. | | PsychicPlay - 23 apr 10 - 13:48- Betyg: | VAFAEEEN?!
inte okej, fan, inteokej! >: | | addictedXO - 22 apr 10 - 16:05- Betyg: | | VAD I HEVLETE!?!??!?! vad gör du??!?!?! sluta döda mina bäbisar:O mejla fort som attan!! | | Andastyst - 22 apr 10 - 15:51 | ALLTSÅ VAD FAAAAAAAAAAAN LÄGG AV!!!!!!!!!!!! *be Haley om papperspåse*
JAG FÅR JU HJÄRTSLAG FÖR FAAEN!!!!! PASKA PASKA PERKELE *hyperventilera
som en alkoholiserad katt på BB* Du KAAAAAAAN inte göra så här!!!!!!
GAAAAAAAAAAAAAAH KJHGFVBNHJKHGF JÄVLA JONASJÄVEL!!!!!!!!!!!!! | | thakiwi - 21 apr 10 - 21:18 | Här satt jag med ett leende på läpparna typ hela kapitlet, och SEN SKA DU BARA KOMMA ATT FÖRSTÖRA DET MED DE ALLRA SISTA MENINGARNA??? VA? VA? VA??? Det var ju så himla mysigt och allt i början, sen jonas, hahhaha, och sen bara O_____O!
DET DÄR SISTA BORDE INTE VARA MED?? DET VAR INTE TILLÅTET, DET VAR ONT! OCH.. ALLT. | | NeMriA - 21 apr 10 - 19:15 | ..... NEJ, NEJ JESUS, DET HÄR ÄR INTE TILLÅTET D:
GGGFFFHHHH ;___; *så upprörd att det pyser rök ur öronen*
du. är. så. ond. | | YouWillBeAMemory - 21 apr 10 - 17:39 | | DUMMA DIG DUMMA DIG, DUMMA JONAS, DUMMA CHRISTOFFER!!! :<<<< |
|
|
|
