[M/M] Omskakade av solens alla strålar Oneshot |
Jag gillar att ordbajsa. Hade inte någon speciell inspiration heller, jag bara kände för det..
Föresten är det fult att smygläsa :D lämna en kommentar
August
Ett rum upplyst av vaniljdoftande värmeljus, smutsen i hörnen, de slitna möblerna och tapeten som rasade ner från väggarna. Världens undermedvetna i skeptiska blickar mot våra kroppar.
Du och jag, och det som störde den fridfulla idyll vi levde i, omskakade av solens alla strålar. Slagen, skriken, alkoholdoften och de upprepade svärorden. Det stod skrivet under min hud. Svek, smärta, lidande och drömmen om ett annat liv. Så många klyschor vi relaterade till, orden; jag kommer alltid att älska dig, lugnet efter stormen.
Jag var lugnet du var stormen.
Där stod han, August, med den sunkiga doften som ett moln hängande över sig. Flaskan i handen och ett allvarligt uttryck på läpparna. Bakom honom syntes spår av snö som han släpat in efter sig. Golvet sög villigt åt sig vattnet och ruttnade ytterligare allt för att passa in hos de mögliga väggarna.
Varenda golvplanka knarrade när August försökte smyga för att bevara sin hemlighet. Den som sedan länge redan var fri från handklovar och tjocka rep.
”Oroa dig inte”
Isak hörde vartenda ord men ville inte lyssna. Han gjorde inget annat än att oroa sig dagarna i ända. När August dök upp mitt i natten med blåfrusna och sönderslagna läppar.
”Vart går du när du känner dig ensam?”
August svarade inte, passerade bara och satte sig på en köksstol med slitna ben. Han ställde flaskan på bordet och hängde med ett trött huvud.
”Spelar igen roll” Andades han fram efter en evighets tystnad som fått Isak att fantisera ihop det mest hemska av allt tänkbart. Bara den sönderslagna läppen, blåtiran som formade ett mönster runt ögat och blodet från pannan berättade mer än August ord.
”Klart det gör”
”Jag vill inte att du ska följa efter”
August
Kylan spred sig den natten, närheten av din kropp kunde inte värma mitt kalla sinne. Du försökte med utsträckta armar och andedräkten tätt mot min kind. Inga ord eller smekningar kunde släcka min brinnande rädsla.
Tänk om något händer dig, tänk om du en dag går och aldrig mer kommer tillbaka. Lämnar mig utan ett enda ord som tröst. Du kan läsa mina tankar, jag vet att du ser igenom mig. Vet hur jag känner och ändå gör du så mot mig.
Isak slog upp ögonen och vred på huvudet, August var inte där han var aldrig där. Inte när han som mest behövdes eller när Isak ville att han skulle gå. Ljusen som han tänt var släckta, stearinet som runnit ut på bordet formade sig som klumpar av ingenting.
Ett vitt kuvert störde den annars så solkiga inredningen, hans namn stod på det med guldbokstäver. Med skakiga fingrar öppnade Isak brevet men ville inte läsa, han visste vad som stod där. Ensamheten som blivit för stor och August som bestämt sig för att det var dags att gå för att aldrig mer komma tillbaka. Hur han visste att det var så hade han ingen aning om, men han visste.
Isak
Ett rum med utbrunna vaniljdoftande värmeljus, smutsen i hörnen, de slitna möblerna och tapeten som rasar ner från väggarna. Världens undermedvetna i skeptiska blickar mot våra kroppar.
Du och jag, och det som stör den fridfulla idyll vi lever i, omskakade av solens alla strålar. Det står skrivet under din hud. Svek, smärta, lidande och drömmen om ett annat liv. Jag ska förverkliga din dröm Isak.
Där atmosfären möter himlen, där himlen möter havet, där havet möter skärselden och där skärselden möter helvetet. Där ska vi träffas igen.
Jag är skärselden och du är himlen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | | Meela - 23 apr 10 - 08:01 | åh men vad fan Johanna!!!!
Ska du tvinga mig att läsa dina oneshot måste du påminna mig om att stänga av ljudet på tv:n de vet du ju XD 5ggr har jag fått läst om inledningen! XD! | addictedXO - 22 apr 10 - 17:14- Betyg:  | | fyfan så vackert! makalöst! | Selinka - 21 apr 10 - 19:54- Betyg:  | | Oj den där var väldigt bra :P Man skräckläste verkligen x) |
|
|
|
