(M/M) I varje andetag - kapitel 43 |
Är för trött för att orka läsa igenom denna på jakt efter slarvfel och liknande, så ni får ha överseende med det. Och det här kapitlet är, om möjligt, ännu mer händelselöst än det förra. Eh. Ja.
Dessutom kan jag säga att den här historien börjar närma sig sitt slut. Mjuff.
Kapitel 43
”Ja, det är Alex”
”Hej”
”Jag hade en fånig önskan om att du skulle ha gett upp”
”Nej, jag har bara inte haft tid att ringa, även om jag skulle offra all tid i världen för att få vara med dig”
”Vad är det du har gjort då?”
”Så du struntade i att kommentera den senare delen av min mening?”
”Uppenbarligen”
”Varför ?”
”Därför. Vad är det du har gjort?”
”Nyfiken?”
”Ge dig”
”Okej, nej, men jag har faktiskt flyttat”
”Jasså, var någonstans?”
”Till en plats längre härifrån”
”Så du bor inte här längre?”
”Nej”
”Varför inte?”
”Orkar inte med det och vet du förresten vem som hjälpte mig med min flytt?”
”Nej”
”Jonas”
” varför?”
”För när jag pratade med honom erbjöd han sig”
”Så ni brukar prata med varandra?”
”Ja, ibland. Rätt ofta den senaste tiden”
”Vad pratar ni om då?”
”Allt och inget”
”Som?”
”Gamla tider”
”Ja… ha”
”Varför gjorde du en paus mellan ’Ja’ och ’ha’?”
”För när du sa ’gamla tider’ kom jag att tänka på oss. På det som brukade vara vi”
”Kan du inte låta mig få förklara?”
”Nej”
”Varför inte?”
”Jag vill inte lyssna, för det är som jag redan sagt. Det du gjorde förändras inte av att du får förklara dig. Det som hände det hände och ingen förklaring i världen kan ändra på det”
”Snälla, Alex, jag ber dig”
”Ge upp någon gång och hej då!”
*
”Vi borde göra något du och jag.”
”Gör vi inte det nu då?”
”Jo, visst. Men att åka skidor slash snowboard är inte riktigt vad jag menar.”
”Hur menar du då?” Christoffer ler mot sin pojkvän, där han står till vänster om honom. Egentligen vill han själv alltid stå åt vänster, men med tanke på att Alex åker med den vänstra foten fram när han åker snowboard, är det mycket lättare för honom att åka lift ifall han står åt vänster.
”Jag vet inte, eller, jo, kanske. Vi borde typ gå ut och äta, bowla eller något annat läskigt mysigt”, förklarar Alex.
”Så du tycker inte att det är mysigt att åka utförsåkning?”, flinar han.
”Det är givetvis skitkul och allt, men mysigt? Nej, inte direkt.” Ett gemensamt skratt sprider sig i luften.
”Nej, men vi får väl ta och gå ut och äta någon gång nu i veckan då.”
”Då bestämmer vi det alltså”, säger Alex och gör sig beredd på att lirka sig loss ur liften. Eftersom den vänstra foten sitter fastspänd i bindningen går det bara att lyfta upp höger ben och placera det bakom sig. På så sätt kan man enkelt flytta själva ankaret utåt och själv åka iväg åt sidan. Christoffer på sidor behöver i princip bara svänga åt sidan innan han är fri att fortsätta ner för en pist.
”Är det inte jobbigt att hela tiden tvingas greja med det där?”, undrar Christoffer när hans pojkvän för femtioelfte gången för dagen böjer sig ner, stoppar i foten i bindningen och sätter fast sin fot i brädan.
”Nej, man får lite ont i handen av allt pumpande för att banden över foten ska sitta fast ordentligt, men annars är det ingen fara”, svarar silverögonpojken glatt och sträcker på sig.
”Jasså jasså.”
”Ja.”
”Ska vi åka då?” Trots att det är Christoffer som ställer frågan är det Alex som börjar åka efter att ha nickat till svar. Själv blir han stående och ser på sin pojkvän där han åker längre och längre bort från honom. Alex är klädd i ett par vita täckbyxor och en väldigt upplysande orange jacka, som matchar hans orange och vita snowboard. Blondies ljusa hår är inte synligt för vanliga människoögon då det ligger gömt under en jeanstygsklädd hjälm. Christoffer är inte lika ordentlig han i sina helsvarta skidkläder, utan precis som när han kör moped åker han heller inte skidor med en hjälm på huvudet. En svart mössa över det utslitna håret och ett par skidglasögon på det är allt som behövs för en tur i snöbacken enligt honom.
”Kommer du någon gång eller?” Han struntar i att svara utan vrider bara på sina skidor så att även han kan ta sig ner för backen. Väl i höjd med sin pojkvän saktar han in och tillsammans, sida vid sida, avancerar de ned för den röda pisten. Rött som står för medelsvår backe. Att ta sig ner för en svart packa är inte direkt svårare, i alla fall inte i Kungsberget, men skillnaden ligger i at de svarta är extremt isiga och enligt Alex är det jättejobbigt att ta sig ner på snowboard då.
Den svalkande vinden i den annars solheta vinterdagen gör att han glömmer både tid och rum. Allt som existerar är han själv, skidorna på sina fötter och det snötäckta berget. Ett obeskrivligt lugn fyller hans kropp, precis som det gjort vid varje åk under dagen. Christoffer lägger på minnet att han måste börja åka skidor mycket oftare.
”Jag älskar verkligen att åka”, säger Alex njutningsfullt när de tagit sig ned för hela backen.
”Jag med. Juli var väldigt smart som kom på den här idén.”
”Ja och på tal om Julia, var är hon förresten? Vi måste ju börja gå mot bussen nu snart.”
”Tror hon skulle på toa, men jag vet inte säkert”, svarar han, får lite dåligt samvete över att det är Alex som mest oroar sig för hans syster. Egentligen är det hans jobb att vara orolig storebror och visst är han det, hela tiden, men han borde visa det mer för resten av befolkningen.
”Nu behöver vi i alla fall inte undra längre.” Christoffer ser frågande på sin pojkvän. ”Ja, Julia är på väg mot oss nu. Hon går borta där vid ankarliften.” Han pekar bort mot platsen han syftade på och efter några ögonblicks letande hittar han tillsist sin lillasyster.
”Vart har du varit?” Hans röst låter mer irriterad än vad som är meningen.
”Snälla, Christoffer, det var ni som försvann från mig och sedan har jag varit på toa”, säger Julia och han nickar.
”Visst.”
”Ja och ni måste gå till bussen nu va?” Alex nickar till svar istället för han själv och en liten stund senare sitter återigen de tre ungdomarna på bussen som ska ta dem hem. Bussresan passerar utan att många ord utbyts, allra mest på grund av att tröttheten som är obligatorisk efter en hel dag i backen har slagit sig ner i deras kroppar.
Väl hemma igen åker Alex hem till sig själv efter många kyssar och kramar, medan Christoffer och Julia sjunker ihop i soffan som står placerad i deras vardagsrum. Julia sträcker sig efter fjärrkontrollen, vilken ligger ovanpå bordet som står framför soffan, men innan hon hinner ta den sparkar Christoffer till kontrollen så att den glider över till andra sidan bordet. Med en djup suck stirrar hon ilsket på honom innan hon reser sig upp och fattar tag i tv-dosan. Några snabba tryck på den och tv-skärmen vaknar till liv och ytterligare ett finger pressandes mot knapparna visar att det inte finns något intressant att se överhuvudtaget.
Efter många minuters tjafs lyckas de tillsist komma överens om att de ska se Matrix, då det råkar vara en film som de båda tycker riktigt mycket om. Att Julia anser att Keanu Reeves, skådespelaren som spelar Neo, är riktigt, riktigt snygg, medan Christoffer tycker precis tvärt om blir de inte förvånade över. Det finns så många saker som de är överens om, men det finns också minst lika mycket som de inte alls är det om.
”En sak jag inte förstår är att oraklet säger ju till Neo att han inte är the One, men sedan är ju han det i alla fall, hur kommer det sig?”, undrar hans lillasyster när filmens eftertexter börjar rulla på skärmen.
”Har också tänkt på det där och kommit fram till att oraklet kanske säger det personen behöver höra bara”, svarar han. ”Om hon hade sagt till Neo på en gång att han var the One, hade han kanske fått övermod och trott att han kunde allt och därmed dött eller likande, men eftersom hon inte sa det så fick han själv komma på det; han trodde att han var som vem som helst och handlade därefter.”
”Det låter som en bra teori tycker jag.”
”Ja, fast det kan ju också vara så att hon helt enkelt inte visste om det.” Han flinar mot sin lillasyster och möts av ett likadant leende.
”Vet du vad vi borde göra för nått nu?”
”Nej?”
”Vi borde färga om ditt hår och jag kan klippa dig om du vill det?” Skrattande svarar han att nej tack, klippa honom får hon inte göra. Han minns alldeles för väl hur det såg ut sist hon fick en sax i handen och fri tillgång till hans hår.
”Men färga det får du gärna göra”, säger han.
”Bra! Fast jag har bara svart hårfärg hemma, för jag tänkte ju färga mitt med struntade i det, men det kanske inte gör något att du får svart hår?”
”Det blir ju knappast värre än vad det redan är och svart är dessutom snyggt, så hämta färgen du så sätter jag mig vid köket så länge.” Julia ilar iväg till sitt rum och han hör hur hon bökar runt där inne. När hon svär långa ramsor över att hon inte kan hitta hårförändringskladdet kan han inte låta bli att le. Hon är så söt när hon blir arg, konstaterar han i sina tankar och bli medveten om hur lika Julia och Matterus är varandra. Inte i utseendet, absolut inte, men till sättet. Båda två svär ohälsosamt mycket och är världens sötaste då de blir arga. De har även samma typ av humor och tycks kunna prata i evigheter med varandra utan att tröttna. Många gånger har han varit tacksam över att de kommit så bra överens, men just nu skulle han önska att det inte var så. För genom att han förlorade Matteus som vän gjorde också Julia det.
”Sluta se så deppig ut för nu jävlar i helvete ska ditt hår bli svart, så svart att det inte ens kommer synas i ett kolsvart rum, fast i och för sig brukar ju ingenting synas när det är läskigt mörkt, men ja, du fattar vad jag menar.” Christoffer skakar skrattandes på huvudet åt sin syster samtidigt som han placerar sig ner på en stol framför henne. Han drar ett djupt andetag och ger klartecken till Julia att påbörja förvandlingen av hans hår. Till kvällen kommer han ha svartfärgade hårstrån och han har en löjlig känsla i hela kroppen om att det kommer göra så att något utöver det vanliga inträffar i hans liv.
Jaaahapp. Ärligt måste jag säga att jag inte alls blir nöjd med mina kapitel längre. Det känns som om dem är kasst skrivna och helt ointressanta, så ni kan ju säga i en kommentar vad ni tycker om det hela. Gristuggummi (... fy fan vad äckligt egentligen.)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | addictedXO - 22 apr 10 - 15:59- Betyg:  | | iiiih melja mer!!! : D | | Andastyst - 22 apr 10 - 15:28 | Jag fick typ en hjärtattack när det stod att Christoffer åkte utan hjälm.
Fick nån bild i huvudet av att han typ låg i backen och var lite mosad.
*rysa* Men så kom jag ihåg att du hade skrivit att det inte var ett så
händelserikt kapitel (jag <3 icke händelserikt kapitel), och att Christoffer
skulle bli mosad skulle ju inte vara så icke händelselöst. Fick också en liten
hjärtattack när du sa att den här snart är slut. Om den slutar utan att de små
pojkarna är tillsammans blir jag... inte glad. Obviously. Men eh, nog om mina
hjärtattacker. (ser fram emot att "se" Christoffer i svart hår >:D) | | thakiwi - 20 apr 10 - 19:58 | | Det är vekligen inte dåligt skriva, och de är helt gulliga. Och deras samtal börjar blir längre.. eller är det bara jag som inbillar mig det? Riktigt bra i alla fall, som vanligt. | | YouWillBeAMemory - 20 apr 10 - 19:14 | bra.
orkar inte skriva ngn längre kommentar.
keep going (Y) |
|
|
|
