We are to diffrent del 11 |
Nellie
Hans hud var tätt intill men jag kunde inte annat än tänka på hur mycket jag skämdes. Jag sa åt min bästa kompis att jag ville vara där hos honom. Bara gud vet vad Danne tycker om mig nu. Morgonljuset gassade in men jag ville bara att det skulle vara mörkt och att han skulle sova för evigt. Jag hade gråtit hela natten jag vet inte om han hörde mig. Men jag bryr mig inte för jag hatar att allt bara är så dåligt hela tiden. Han började röra på sig och jag kände att han äntligen skulle gå där ifrån så jag kunde hämta Linus. I och för sig är det hans hus men det är väl inte så petigt. Han tittade länge på mig när han vaknade och så reste han på sig och drog på sig byxor. Jag ville inte att han skulle se mig jag ville bara dö in i madrassen. Hans fina överkropp fick mig att hata honom samtidigt som jag ville ha honom. Han satte sig ner på sängkanten och smekte min kind.
- Jag är inte blind Nellie, jag är många saker men inte blind. Jag tog täcket och drog ännu mer över min nakna kropp.
- Jag vet att du inte är blind. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Jag ville bara bli lämnad ifred.
- Jag vet att du hellre skulle vilja vara med honom men Nellie vad kan du erbjuda honom. Jag älskar dig och jag tror på dig men en människa som han kommer bara skada dig mer. Han är för bra för folk som vi han kommer bara vilja ha sex och sen drar han vidare. Är det var du vill? Jag tittade ner allt han nyss sa var sant och jag vet det men jag kan ändå inte sluta tänka på honom. Jag tog mig samman och log upp emot honom. Jag satte min hand på hans axel och lutade honom ner mot mig.
- Jag vet. Jag sa inget mer utan kysste honom och han la sig lätt över min kropp. När jag såg hans ansikte så såg han mycket gladare ut och helt ärligt han är inte så farlig som han verkar. Han har en väldigt bra poäng. Han kysste mig på pannan och reste sig upp. Han ska väl troligen och jobba eller slå ner någon. Han försvann ut genom dörren och jag började sakta leta efter mina kläder. Jag stannade upp när jag såg mig själv i spegeln. Ramen är liten men flickan i den ser hemsk ut. Ansiktet ser trött och dött ut inte alls så levande som jag skulle vilja vara ibland. Jag skakade snabbt ut både tankarna och bilden ur mitt huvud och fortsatte leta efter kläder. Jag tog på mig det jag hade på mig igår och snabbt så sprang jag bort mot granntantens hus. Jag behöver bara se hans ögon så kommer allt annat bli bra. Min fina lilla Linus. Hans leende kan få en ledsen man att skratta. Han öppnade dörren med ett leende på läpparna och hoppade snabbt upp i min famn. Jag pussade hans bruna hår som luktade hallon. Granntanten bjöd mig in för hon sa att hon hade viktiga saker att tala om. Som hade hänt i skolan. Jag satte mig ner med en kopp med Kaffe. Hon suckade högt och hostade lite innan hon började.
- Linus du kanske kan gå och leka lite. Hon väntade tills han var utanför rummet sen fortsatte hon.
- Han var i slagsmål i dag i skolan, jag vet inte varför inte lärarna heller men dem oroar sig för hur han mår hemma. Hon lät orolig men hon precis som alla andra vill bara att vi ska sätta honom hos någon foster familj.
- Jag förstår att dem oroar sig men det kommer att bli bättre nu för jag ska gå hemma mer nu. Hon suckade till igen och kollade ner i bordet.
- Jo men lilla vännen vilken uppfostring kommer han att ha med dig och den där huliganen? Hur blir det med gymnasiet för dig då är det inte bättre att inse att kanske ni inte kan ha kvar honom. Jag blev genast sur på henne fattade hon inte.
- Jag uppskattar att ni oroar er men faktum är att han är inget djur man kan inte ge upp honom bara så där. Han är min bror och om du ursäktar mig så ska jag ta hand om honom nu. Jag ropade på honom och han klädde på sig i hallen och följde efter mig ut. En stor del av mig vet att hon har rätt. Men jag vill inte mista honom också.
Danne
Ljuset gassade in över hennes nakna rygg. Visst var hon snygg men man gör inte så. Man ligger inte med ens bästa kompis tjej eller vad fan dem nu är. Jag kan inte skylla på att jag var full för jag var nykter som en munk. Hur kunde jag vara så dum. Jag gillar ju inte ens henne jag gillar ju Nellie även om hon är någon gangsterbrud. Jag reste mig upp snabbt och satte på mig kläderna som låg på stolen. Förhoppningsvis så skäms hon lika mycket som jag och bara försvinner så detta aldrig kommer fram. Det var tyst på nedervåningen ingen hemma men det låg en lapp på bordet om att alla jobbade typ. Nu är det ju ingen ide att gå till skolan heller för det verkar jo onödigt eftersom klockan ändå är ett vi slutar ändå om en halvtimma eller två. Jag hällde upp en kopp med kaffe och funderade på om jag skulle ringa AJ och fråga om vi skulle ses på stan så skulle jag kunna köra ut Malin så länge. Jag drog mig länge för att gå upp till henne. Det här är nog det dummaste jag har gjort på länge. När jag började gå i trappen så hörde jag henne svära om och om igen. När jag kom in i rummet så kröp hon runt på golvet antagligen så letade hon efter något.
- Hej, du jag är ledsen för igår. Hon nickade och ställde sig upp. Hennes kropp var verkligen het i morgon ljuset. Jag fick tänka på annat för att inte få ett stående problem.
- Ja så fort jag har hittat mitt linne så kan jag gå så tycker jag vi inte pratar något mer om det här. Hon lät som om hon ville precis som jag och bara glömma bort det hela. Jag pekade mot fönstret där hennes lila linne låg. Hon log och tog på sig det pussade mig snabbt på kinden och fortsatte ut genom dörren. Jag kunde inte hålla mig från att sucka högt, vilken jävla skit jag har dragit mig själv in i. Jag tog upp mobilen och ringde till AJ.
- Tjena broder vart har du varit?
- Hej, nej jag försov mig men ska du med till stan i eftermiddag eller? Han lät som om han funderade men så svarade han snabbt.
- Ja men självklart, måste dra men ses då. Bara så där så har jag just ljugit för min kompis. Det var inte alls en kick som alla andra säger att man får med att komma undan med saker. Snarare en jävligt jobbig grej. Jag klädde på mig ett par jeans och en skjorta för det var ju ganska så varmt ute. Jag började till och med göra i ordning mat eftersom jag inte hade något bättre för mig. Det tog inte så många minuter innan det smällde i dörren och Johan kom inrusande i köket. Han såg uppspelt ut som han alltid gör när han kommer från skolan. Det är ju bra att han gillar det där stället.
- Hej ska du vara hemma i dag? Han lät så förhoppningsfull.
- Nej jag ska på stan med AJ men du kan få hänga med om du vill.
- Yes. Han försvann upp för trappen men kom ner lika fort igen och satte sig vid matbordet. Jag ställde fram en tallrik med mat åt honom och han åt glupskt i sig. Jag gjorde det samma och försökte komma över det faktum att jag just gjort bort mig stort. Tänk om det kommer fram då kommer AJ aldrig mer prata med mig och Nellie blir bara en tom dröm för mig. Fast det kanske hon redan är jag kan bara inte förstå hur hon kan umgås med såna människor som dem.
- Äsch kom nu Lilleman sätt på dig en jacka så drar vi. Han sprang och jag lunkade efter honom ut i hallen och innan jag ens hann hitta mina nycklar så var han klar och stod och väntade på mig. Jag kunde inte annat än att skratta åt honom och följde efter honom ut till bilen.
- Så hur var det i skolan i dag då? Han satte på stereon på ganska högt ljud. Om det inte är min bror så vet jag inte vem som är mer lik mig än han.
- Jo då, men lärarna är så jobbiga dem bara tjatar, bla bla bla. Jag skrattade åt honom och rufsade till håret för honom. Han fortsatte att prata om skoldagen. Jag njöt för att det för skönt att höra att det går bra för honom. Att han kanske inte blir lika störd som jag är. Nej han är en bra grabb även om skolan är tråkig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Notchii - 18 apr 10 - 12:21- Betyg:  | | Bra =O Mejla nästa del tack =) |
|
|
|
