[M/M]Svindlande höfter,en sagolik historia oneshot |
Haha denna var dryg att skriva men jag kan inte låta bli att gilla den på något skadeglatt sätt
lämna en kommentar om det faller er i smaken och ha en trevlig läsning.
April 2009-04-16
Kära dagbok
Äldre höfter, erfarna höfter, svindlande höfter som berättade en sagolik historia. Hur han tidigare tvingat sig själv in i andra. Flera stycken, tiotal, kanske hundratals pojkar. Ändå viskade hans hesa röst i mitt öra.
”Du är skönast av dem alla”
Jag litade blint på honom, varje ord, vare andetag, varje rörelse hans kropp tog i de hårda stötarna. Det fanns trygghet i den manliga kroppen. Det lätt håriga bröstet, de uppsvällda musklerna fulla med steroider och den mörka kärleksfulla rösten.
”Ge aldrig bort dig själv till någon annan och jag lovar det samma”
Jag borde ha vetat bättre.
Hypokriter, ”lev som du lär” hade han sagt med den där vuxna mörka stämman. Stoppat en cigarr i munnen och tänt den med en låga som dog ut i natten. Endast den glödande änden gav något sort ljus. Någon slags tröst om att det fortfarande fanns hopp.
”Vi är alla här av samma anledning Lucas, se dig omkring”
Lucas såg sig omkring, tog ett par kliv bara för att sugas ännu längre in i mörkret. Ett ovälkommet svart hål som svalde honom hel.
Någon sänder hans meddelanden genom atmosfären och vidare ut i universum. Dubbelmoralens härskare, mytomanens största förebild och Lucas enda trygghet.
Vart han än gick var han perfektion i all dess form, och vart han är gick följde Lucas efter även om de färdades i fel riktning. Ronald med de mörka ögonen, det mörka håret och de vuxna anletsdragen. Rynkorna vid ögonen och de något pojkaktiga groparna i kinderna vid varje förfalskat leende.
April 2009-04-17
Kära dagbok
Han drog med mig som en stormvind i ett virvlande av snabba hjärtslag och ljuv musik. Läppar med smak av cigarr och whiskey. Du ser det, du vill ha det, du tar det och jag är din. Igen.
Jag drar efter andan varje gång jag hör någon säga ditt namn, får mig att le. Idealismen som du gick emot, stred mot dina egna principer och här sitter jag nu.
Du sa att jag var det speciella i ditt liv, att jag var den du behövde, nu sitter jag här igen.
Jag borde ha vetat bättre.
Ärofylld, vacker, stolt och ståtlig. Lucas såg Ronald som den förebild han alltid saknat. Lyssnade på mannens alla lögner, lät dem sjunka in. Lucas såg förbi dem, ignorerade dem som att de inte fanns trotts att han visste. Han var inte den enda i Ronalds liv, han var bara en i mängden som utgjorde en väldigt liten del av alla njutningar den äldre fick uppleva.
”Lucas” Ljuva stämma av den mest vackra av alla rösten som sjöng ut hans namn och han var fast. Kroppen skrek av lust efter mer när den betydligt mer maskulina kroppen pressades mot hans lilla. Ännu en gång förlorade Lucas kampen mot sin egen vilja och föll in i värmen av någon annans armar.
Den starka doften och det vackra i rörelserna. Vinden knackade Lucas på axeln och stämde in i deras andetag. Demonerna som spred sig i luften, blev ett med de låga stönen. De som bad om snabbare, hårdare och mer. Sättet han rörde sig på utgjorde ingen rättvisa till all den perfektion som överrumplade Lucas i en enda rörelse.
April 2009-04-18
Kära dagbok
De sa att det var olagligt det vi hade, det vi gjorde och det vi sa till varandra. Men den tomhet inom mig som du fyllde kunde inte vara annat än legalt. En natt i frustration, förvirring och lustfylld njutning. Sakta ner världen och skynda på sanningen.
Jag vaknade och du var som vanligt inte där, du kanske förflyttat dig till någon annans kropp. Tanken gjorde mig illamående när jag låg kvar med smoggen runt mig som tyngde ner mer än vanligt. Smoggen som var mörkare än vanligt, som mitt eget svarta undermedvetande.
Jag borde ha vetat bättre
Lämnad igen gömd i en lummig park, naken och förnedrad. Ännu en gång hade han varit och smakat på den förbjudna frukten. Hungern som han känt, hunger över lust och manliga kroppsdelar långt inne i sig själv.
Lucas tog sina kläder och lämnade trädgrenarnas täta bevuxenhet som format en slags hydda för dem. Där de inte behövde bry sig om något annat än sig själva och varandra.
Ett par kristallklara tårar rann över kanten på Lucas ögon när han ännu en gång insåg att han blivit sviken. Men allt det där som Ronald sagt till honom, det han sagt när de var ensamma. Att Lucas var den enda som kunde få honom att känna sig hel. Hur han sagt att Lucas inte skulle falla för frestelsen och ge sig själv till någon annan än Ronald.
April 2009-04-19
Kära dagbok
Så gjorde jag det igen, inandades alla fräna dofter av honom. Förtärde världens alla förbjudna frukter. Lärde mig att älska känslan av ovillighet. Lät honom föra mig mot platser där bara vår existens placerades i varandra. Så dök han upp från ingenstans.
”Jag vill ha någon speciell i mitt liv…” Orden som hela tiden upprepades i mitt huvud. Som han sa dem, med underbar stämma, med självsäkerhet i tonen och de små pojkaktiga groparna i kinderna.
Hypokrit och mytoman, lögnare, sårbarhetens fader.
”… och det är inte du”
Jag borde ha vetat bättre
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | addictedXO - 18 apr 10 - 17:51- Betyg:  | | lite förvirrande, men fortfarande vackert och fångande :) | | NeMriA - 17 apr 10 - 21:00 | men huga o.o talangbarn!
det är när jag läser sånt här min hjärna säger error och vill bränna upp allt jag någonsin skrivit, för det är ju ändå bara urdåligt i jämförelse
gsdkhh. du är jättebra | | Henriettaa - 17 apr 10 - 17:20 | | BRA | | asfolk - 17 apr 10 - 17:00 | | Du skriver på ett sätt som liknar min absoluta favoritförfattares så väldans mycket att det nästan är läskigt. Och det här är helt underbart skrivet, människa. Du är extremt duktig. | | Selinka - 17 apr 10 - 16:27- Betyg: | | Like it!!!! :O Mera mera x) |
|
|
|
