[m/m] You had me from "hello" - 1 |
Jag stod framför spegeln och fixade mig inför kvällens fest. Jag ramade in mina klarblå ögon med svart kajal och letade fram burken med ögonskuggan i. Den var självklart svart, den svartaste jag hade hittat. Noggrant och försiktigt applicerade jag ögonskuggen på mina ögonlock, blev nöjd med resultatet. Jag funderade lite irriterat på hur Eric övertalade mig att ens gå på den här festen, “Du behöver komma ut lite, träffa nya pojkar att pussa på, ha lite sex! Kom igen, Michael!” hade han sagt och givit mig en bedjande blick med sina söta bruna valpögon. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få som han vill. Jag tog itu med mitt hår som var svart med röda inslag, det enda jag var riktigt nöjd med på mig själv. När det var plattat och stod åt alla håll kände jag mig klar. Kläderna hade jag redan på mig, svarta stuprörsjeans från Cheap Monday, mitt tvåradiga nitbälte på sniskan över höfterna, en vit t-shirt med svart-lila tryck på som smet åt sig över min smala överkropp och slutligen hade jag en ljus jeansjacka som Eric tvingade mig att bära. Fast den är dödligt snygg ändå. Jag försökte peppa mig själv, jag behövde komma ut, min bästa vän hade rätt. Det plingade på dörren och jag skyndade mig till hallen. In kom Eric, även han hade fixat till sig lite extra. Hans illröda långa hår låg i vilda lockar över hans axlar och fortsatte ner på ryggen och han hade sminkat sig med en ljusrosa ögonskugga och eyeliner. Väldigt fint faktiskt. Har jag nämnt att Eric är transsexuell förresten?
“Oh my, du ser helt FANTASTISK ut!” tjöt han glatt och hoppade på mig i en kram som jag återgäldade, mindre entusiastisk dock. När Eric märkte det glodde han på mig. “Och här har vi Herr Sur. Varför så nere, babyboy?”
“Jag vill inte på den här löjliga festen.” suckade jag och gav spegeln en missnöjd blick. “Jag.. Är inte tillräckligt snygg, okej? Jag kommer sitta där i något hörn med en drink i handen och se ensam och patetisk ut!”
“Med den attityden är det garanterat att du kommer få göra det.” upplyste Eric med ett lätt leende. “Kom igen, Michael. Det kommer gå finfint, ge det åtminstone ett försök. Du får säga till om du vill gå hem, då gör vi det. Lovar!” Han räckte fram lillfingret för att göra ett lillfinger-löfte och mina mungipor åkte uppåt för första gången på timmar.
“Okej då. Men bara för din skull, söt.”
Kvällen såg ut att bli precis som jag trodde. Så fort vi steg in i den trånga lägenhetshallen fick vi drinkar i handen och människor började prata med oss nästan genast. Men jag tröttnade fort, det här med att stå och småprata hade aldrig varit min grej. Jag skulle aldrig ta mig igenom den här festen nykter, så jag tog drink efter drink och letade efter ett ledigt ställe att sitta ner på utan framgång. Men allt efter som alkoholen successivt spred sig i min kropp, försvann min värdighet. Jag knuffade mig fram till soffan och satte mig resolut i någons knä. Ägaren till knäet uppgav ett förvånat ljud innan denne började fnittra hysteriskt. Det smittade av sig och snart gapskrattade vi ikapp. Tydligen var vi båda lika påverkade. Jag vände mig om i knäet och tittade rakt in i en rågblond pojkes stora, mörkbruna ögon, han var omänskligt het. Han hade maskulina drag i ansiktet, en rak näsa och fylliga läppar. Och hans hy var sexigt gyllenbrun. Min blick vandrade neråt och fick se en bred bröstkorg, killen var vältränad. Jag flinade till och vände mig om igen för att luta mig tillbaka mot hans stadiga överkropp. Hans armar slingrade sig runt min midja.
“Vad heter du?“ sa han med en hes, raspig röst. Hans andedräkt luktade knappt alkohol, men det var knappast något jag reagerade på då.
“Michael.” fnissade jag och lutade huvudet mot hans hals. “Michael Johnsson. Själv då, snygging?”
“Jens Zabel.” Mums.
Hur han fick upp mig på dansgolvet minns jag inte, men jag vet att vi verkligen släppte loss och dansade som galningar. Tills det blev en lugn låt och vi pressade våra svettiga kroppar mot varandra och några oskyldiga smekningar utdelades. Jag stönade till och hela min kropp skrek efter honom, efter att ha hans manliga händer överallt. När ljudet nådde Jens’ öron vigdes hans pupiller och han drog med mig till hallen och in i ett sovrum. Plötsligt låg vi i en säng och hans tunga var både här och där, men jag sa knappast emot. Tvärtom, för att vara ärlig.
-
Min huvud dunkade. Min kropp värkte. Jag slog upp ögonen och kisade för det starka ljuset. Vart är jag? Jag orkade inte bry mig, ville bara somna om. Jag hoppade till när ett mummel hördes från min vänstra sida och vände mig om. Ett rufsigt, blont kalufs mötte min syn. Jag rynkade förvirrat på ögonbrynen, vem är detta och vad hade jag gjort med honom? Jag försökte minnas hans namn, men kunde inte.
“Nåväl.” suckade jag och kravlade mig ur sängen. Min hud knottrades av kylan som träffade mig när värmen från täcket avlägsnades och jag insåg att jag inte hade en enda tråd på kroppen. Så antagligen hade vi lekt lite med varandra inatt. Jag fann mina kläder utspridda över hela rummet och tog dom snabbt på mig, jag ville helst inte vara kvar när grabben vaknade. Fast han var väldigt snygg. Jag slet min uppskattande blick från hans bara överkropp och stegade ur rummet. Jag stod svärandes och letade efter mina converse i den stökiga hallen, när en röst sa "Hallå?" bakom mig och jag snurrade ett halvt varv om för att stå öga mot öga med den där snygga killen.
“Behöver du hjälp eller?” frågade han och log snett. Har jag nämnt hur snygg han var, eller?
“Det kan man säga.” andades jag ut och försökte le sött tillbaka. “Jag hittar inte mina skor. Ett par vita converse.” Han nickade och joinade mig i mitt letande. Vi fann dom i vardagsrummet. Nerspydda.
“Nej!” skrek jag förtvivlat. “Fan, mina favoritskor ju.”
“Så kan det inte gå när inte haspen är på!” citerade snyggingen hurtigt och jag såg irriterat på honom. Han uppfattade det och skrattade lågt. “Förlåt. Det är farsan som jämt har citat som passar allt, man blir som man umgås.” Jag himlade med ögonen, men kunde inte låta bli att flina.
“Får jag fråga vad du heter nu igen?” sa jag efter en stunds tystnad. “Jag råkar ha glömt bort.”
“Jens Zabel.”
“Och jag heter..”
“Michael Johnsson.” avbröt Jens.
“Tänk att du ens minns det, jag minns inte mycket av gårdagen för att vara ärlig.” sa jag och började fundera på hur jag skulle ta mig hem utan skor.
“.. Tja, jag var bara lite lullig så..” erkände han och jag stirrade på honom.
“Var du inte full?” frågade jag dumt.
“Inte särskilt.”
“Och du ville ha sex med mig ändå?” frågade jag ännu dummare. Jens gav upp ett skratt som fyllde hela rummet.
“Vem skulle inte?” sa han och sände iväg ett strålande leende.
“Typ resten av jordens befolkning.” Han himlade på ögonen och tittade eftertänksamt på mina skor.
“Du.. Hur ska du komma hem?”
Det hela slutade med att han övertalade mig att låta honom skjutsa hem mig på sin rostiga damcykel. Det måste ha varit en lustig syn, två nyvakna pojkar, varav den ena har utkletat smink över kinderna och inga skor, på en gammal cykel för kvinnor. Jens släppte av mig framför mitt hus och stoppade mig precis när jag skulle gå in.
“Kan jag få din msn eller mobilnummer, eller något?” sa han och kliade sig generat i nacken. “Du är liksom rolig och så..” Jag log och gav honom båda två och han skickade ett sms med hans msnadress. Jens gav mig en snabb kram innan han cyklade vidare, visslandes. Jag log fortfarande när jag bäddade ner mig själv i sängen.
Jens..
Inte så himla jättebäst, men det spelar ingen roll, I hope.
Kommentera!8’)´
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 25 apr 10 - 12:24- Betyg:  | | Gaha älskar denna! =D | | Mp3 - 21 apr 10 - 14:08 | | Jag håller verkligen med YourSong. Tänkte inte läsa denna först, men sedan tänkte jag att vafan, man kan ju alltid prova och se var det är för något och nu känner jag att jag inte har tid för att kommentera mer, för I ska läsa the fortsättning. | | thakiwi - 17 apr 10 - 14:38 | | Jag är också glad över att jag valde att läsa den, för först tänkte jag att jag inte alls orkade, men denna novellen verkar bli riktigt bra!! |
|
|
|
