disney fanfic (inget namn ännu) kapitel 1 :) |
disney fan fiction kapitel 1
jag älskar disney. och det var jättelänge sen jag skrev något. så därför tänkte jag slå ihop dessa två fakta och skriva en disney fan fic! smartis jag är.
jag har skrivit en förut på min gamla användare, men den lades ner rätt fort. den här ska jag försöka hålla igång!
tänkte ge er en kort beskrivning av handlingen:
meg (från herkules), nala (från lejonkungen), snövit, askungen och törnrosa lämnar sina män av olika anledningar och bestämmer sig för att resa bort tillsammans och leva livets vilda dagar.
hur kommer det gå? och kommer de återförenas med sina stora kärlekar eller är det verkligen THE END?
i kapitel ett, detta kapitel alltså för er som inte är så snabb i tanken, får ni läsa hur och varför nala och meg lämnar sina äkta män. i kapitel två kommer snövits, askungens och törnrosas man-lämnande, hihi. sen åker dom alltså utomlands tillsammans.
ja, jag är rörig i huvet, är sjuk så jag tänker inge vidare, men hoppas ni förstod!
och var inte alltför elaka mot mig nu, tänk på att jag inte skrivit nåt sånt här på en lång, lång tid....
och nada smygläsare, sånt gillar vi inte, USCHUSCH! Men ska sluta babbla nu, PUSSSSSS<3
meg
"Herkules, ska du inte komma till sängen...?" Meg betraktade sin make under halvslutna ögonlock och försökte se förförisk ut med plutande mun och fladdrande ögonfransar. Hon hade dekorerat sängkammaren med nya sidenlakan, rosenblad, doftljus och parfym, sedan hade hon dekorerat sig själv på nästan samma sätt, bara det att sidenet hon bar var ett nattlinne, och så hade hon struntat i doftljusen också. Herkules tände på mycket, men han var inte en av dessa män som tände på eld. Fast det förstås, tänkte hon bittert, nu förtiden tände han inte på någontingalls. Det enda som fick hans hjärta att pumpa fortare, det enda som fick hans blod att sjuda av passion var hans arbete. "Herkules, kom och lägg dig", försökte hon igen med den låga, hesa stämma som borde fått honom att kasta sig över henne som ett hungrigt lejon.
"Meg", suckade hennes make otåligt med ryggen mot henne där han stod borta vid fönstret. "Hur många gånger ska jag behöva tala om för dig att jag inte kan sova? Hjältar sover inte. Hjältar måste vara vakna så de snabbt kan rusa ut i nattens fasor och..."
"Och hur många gånger ska jag behöva tala om för dig att vi inte ska sova, att vi ska göra andra grejer? Du vet, grejer du tyckte om att göra innan du blev arbetsnarkoman?" Meg satte sig hetsigt upp i sängen och brydde sig inte om att hon förstörde sin omsorgsfullt sexiga ställning. Hon stirrade ilsket på Herkules med armarna i kors.
"Jag känner dina blickar i ryggen, käraste, men om du tror att de kan påverka mig, Herkules, världens mäktigaste, starkaste hjälte så är jag rädd att jag måste göra dig gruvligt besviken."
"Kan du åtminstone titta på mig när du pratar med mig? Tror du staden kan klara sig utan din beskyddande blick för ett litet ögonblick?" fräste hon med drypande sarkasm.
"Jag vet inte, kanske..." svarade Herkules, som tydligen blivit för uppblåst för att förstå den allra tydligaste ironin. Men han vände sig om i alla fall och det klickade till inuti Meg. Han var så snygg. Den där breda käken, det bronsfärgade, ostyriga håret som lockade sig i luggen, hans himmelsblåa ögon, hans perfekta muskler... Men han var inte hennes längre, han tillhörde de andra som behövde honom. Han hade inte varit hennes på sålänge nu, alltför länge.
"Vi kan inte ha det såhär längre", hörde hon sig själv säga. "Jag kan inte ha det såhär." Han såg på henne med oförstående blick. Han förstår inte, tänkte hon och hon kände en stor klump i halsen. Det brände bakom ögonlocken men hon trängde irriterat undan tårarna. Meg grät inte. Meg kunde skratta, hon kunde skrika, men grät gjorde hon aldrig. "Det ända du bryr dig om är ditt arbete, du bryr dig aldrig om mig längre!" skrek hon och tog situationen till något hon kunde handskas med, att vara arg. "Vid alla gudar, Herkules, hur tror du det känns att bli dissad varje dag, varje natt, för ditt arbete?"
"Ehm, ja... Hur ska jag kunna veta det, det är ju inte jag som blir dissad, eller...? Alltså, jag..." Han ryggade undan när Meg kom emot honom med rasande blick. Hon höjde handen och slog honom rakt i ansiktet. Det gjorde ont så in i dödsriket mot hans hårda hud men hon bet ihop.
"Sådär känns det! Tusen gånger om!"
"Men Meg, jag kände ju inget..." Hon skakade långsamt på huvudet och försökte minnas varför hon hade gift sig med honom. För att han hade varit underbar och hennes största kärlek, var det visst. Men nu... Nu visste hon ingenting längre.
"Vi ska ta en paus", sa hon. "Jag åker bort. Nånstans. Ha det så kul när du tar hand om alla andra utom mig." Hon vände sig om och skyndade ut ur sovrummet innan hon hann ångra sig.
nala
"Har du sett Simba? Inte det... Leona, har du sett Simba?" Nala kände oron gnaga någonstans i bröstet och hennes tankar flög iväg utan att hon kunde stoppa dem. Simba skadad, Simba död, Simba... Sluta, uppmanade hon sig själv, du skrämmer bara upp dig.
"Nej, jag har inte sett honom, Nala", svarade Leona där hon låg i skuggan och slickade sina tassar med ett belåtet uttryck i ansiktet. Nala suckade missmodigt och var på väg mot klippan när Leona ropade:
"Vänta, Nala! Jag kan ha sett honom vid det andra vattenhålet, du vet, det där lilla, lite längre bort? Men jag är inte säker, fast jag tror..." Nala var redan påväg bort i rasande fart. Åh Simba, tänkte hon. När hon hittade honom skulle hon berätta för honom hur mycket hon älskade honom, att allt skulle ordna sig, att de skulle klara det här tillsammans. De skulle börja om på nytt, försöka igen, och igen, och igen. Det här var tredje missfallet hon haft på kort tid och hon hade drabbats av en djup deppression. Hon hade inte sovit, inte ätit, inte jagat... Och inte brytt sig om Simba ett dugg. De hade glidit ifrån varandra utan att hon hade haft ork nog att stoppa sprickan i deras förhållande som blivit allt större. Men nu skulle allt bli bra. Det måste bli det. Hon rusade snabbt som vinden över savannen och snart såg hon det lilla vattenhålet i sin frodiga grönska. Den lilla cirkeln av klart vatten låg i mitten omringad av smaragdgröna palmer och guldgul sand. Åh, alla dessa nätter hon och Simba hade tillbringat här. Och där var han också, hennes älskade make. Hans släta, lena päls lyste i solskenet och hans ståtliga man gnistrade.
"Simba", sa hon kärleksfullt och ryste av den stora tillgivenheten som plötsligt blommade upp inuti henne, och motade undan all sorg hon burit på så länge. Simba ryckte till och vände sig om. Det var något som var fel. Han hade ett skuldmedvetet uttryck i sitt vackra ansikte. Det var inte bara skuld, upptäckte hon, det var rädsla också. "Simba, vad är det?" Han svarade inte, bara stirrade på henne. "Simba, jag kom bara hit för att säga hur mycket jag älskar dig, allt kommer bli så bra, vi ska inte förlora varandra, älskling. Jag älskar dig."
"Kanske inte precis rätta tillfället, sötnos", hördes en spinnande, låg röst. Vem var det? Då såg hon. Bakom Simba, nej, under Simba låg en kurvig, glänsande kropp. "Jag och Simba är lite upptagna här förstår du, och du stör." Det kändes som om hon föll fritt fall. Huvudet snurrade, hjärtat bultade hårt och oregelbundet i bröstet, illamåendet bubblade i halsen.
"Simba...?" frågade hon tivlande. Han fortsatte bara att stirra på henne. Snälla, Simba, säg något! skrek hon i sina tankar. Hans ögon var stora, fyllda av förtvivlan och skam. "Simba, säg något."
"Men hallååååå? Hade du tänkt att börja ha fetaste konversationen här nu eller? Sa jag inte att du störde? Du får vänta på din tur." Den spinnande rösten fick henne att vilja kräkas.
"Simba..."
"Det är inte som du tror", sa han med tjock röst.
"Men ge dig, det är precis som hon tror. Herregud, vilken klyscha."
"Varför, Simba...?" Det hördes ett suckande från den glänsande kroppen.
"Det är så här lejon beter sig, fröken präktig. Har du aldrig kollat på Animal Planet eller? Det finns en lejonhane och flera lejoninnor så det faller sig liksom naturligt att man delar...? Snacka om egoistiskt. Dessutom är det inte så konstigt att Simba söker sig till andra våtmarker när hans fru bara ligger i grottan och, typ, är värsta deppig och inte vill göra nånting." Nala mötte Simbas blick. Den bad om förlåtelse. Alltså betydde det att allt var sant. Det kändes som om hennes hjärta skulle gå i tusen bitar. Hon vände sig om och sprang.
"Nala, förlåt. Det är dig jag älskar, jag älskar dig!" hörde hon bakom sig men hon fortsatte springa. Hon vände sig inte ens om. Hon behövde komma härifrån. Långt härifrån.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Ferdos-Lina - 8 jul 10 - 21:53- Betyg:  | | Jättefint | | Maadelen3 - 20 apr 10 - 16:38 | | sviiiinbra! mer nu din fisis! :D <3 | | LIZZZY - 19 apr 10 - 18:02 | moln: hahahhahahaha eller hur ;) love it!
summeRain: åh tack hihi!<3 | | summeRain - 18 apr 10 - 00:08 | | åååh underbart!<3 | | LIZZZY - 17 apr 10 - 12:50 | | tack så mycket, kul att du tog dig tid! :) och kul att den verkar intressant haha, jag mejlar :) | | jerra - 17 apr 10 - 12:23 | | häftigt! när jag läste rubriken tänkte jag nästan klicka bort den... jag är glad att jag tog mig tid... | | missnameless - 17 apr 10 - 11:50- Betyg: | | Haha xD I vanlia fall avskyr jag ff, tycker det är .. drygt x3 men den här verkar intressant Oo' mejla :) | | LIZZZY - 17 apr 10 - 11:32 | woooow vilket sammanträffande :ooo dock lite annorlunda än den förra men bra att de gillas ändå : D
ja jag har själv också lite svårt att ta till mig det, men alla gör misstag och simba har säkert sina anledningar även fast han förtillfället är ett svin
herkules är grym ;)
PUSS tack för kommentaren Jenny von J :D | | JennnyJ - 17 apr 10 - 11:29 | AAAH! Senast i torsdag tänkte jag på din gamla disney ff och vart lite ledsen över att du slutade med den, och så ba; HÄR ÄR DEN IGEN!!!! :D (även om jag har lite svårt att ta till mig att du har gjort Simba till en falsk @#¤"*!#£$@&!!!) (A)
gillar att Herkules har blivit så, så, jaaa så divig XD | | LIZZZY - 17 apr 10 - 09:26 | | hihi åh tack! :) visst, jag mejlar :) | | Henriettaa - 16 apr 10 - 20:59 | | BRA SKRIVET! Kanske liiite väl långt ;) Menmen.. Mejla när del2 kmr? | | LisaHoglund - 16 apr 10 - 18:59 | | Rolig idé, och jag måste säga att jag tycker att det är otroligt bra skrivet! Jag vill gärna ha en fortsättning :D |
|
|
|
