Dröm: Mystiska tjejen |
Det är mörkt ute och kallt. Det är vintermånad. Jag vandrar men jag ser inte vart jag egentligen är. Jag går och går men kommer aldrig riktigt fram. Det är skog runtomkring mig och jag står på en stig.
Plötsligt hör jag någon gråta. Jag lyssnar och hör att det kommer från min högra sida. Jag börjar gå mot ljudet och samtidigt följer jag stigen. Tillslut kommer jag ur skogen och märker att jag är i ett villaområde. Jag har aldrig varit här förut. Jag kan fortfarande höra någon gråta och snyfta, men jag är inte riktigt säker på vart det kommer ifrån. Jag följer gatan framåt och kommer fram till ett hus som står lite avskilt mot de andra husen i kvarteret. Det är ett litet vitt hus. Det lyser inte ur något fönster.
Jag kliver in genom porten och man kan höra snyftandet bli högre och högre desto närmare jag kommer huset. Men det kommer inte inifrån huset. Det kommer från baksidan. Jag följer husets väggar för att ta mig till baksidan av huset. Jag smyger fram med mitt huvud för att kunna se vem det är som gråter. Jag kan nu se henne, sittandes på en sten, hon har ryggen emot mig.
Hon håller händerna för ansiktet. Det är någon lampa eller något som lyser emot henne. Men det är ingen vanlig lampa, för detta ljus kommer ifrån himmelen. Jag vill så gärna se vem det är men samtidigt undrar jag varför hon är ledsen och gråter. Men allt jag kan göra just nu är att titta på henne. Fast jag inte kan se hennes ansikte så känner jag något starkt för henne. Hon är speciell, det kan jag se på en gång. Jag försöker röra mig åt sidan så jag kan se hur hon ser ut, men samtidigt vill jag inte att hon ska se mig. Jag gömmer mig bakom ett träd och tittar på henne. Jag kan nu se henne från sidan. Blöta tårar som glimrar som diamanter i månsken rinner från hennes kind.
Hennes händer täcker fortfarande hennes ögon. Men jag kan se att hon har mörkt långt vackert hår som sträcker sig ner mot hennes rygg.
Allt jag vill är att få gå fram till henne och fråga varför hon gråter, men jag kan inte. Allt jag kan göra är att titta på henne. Hon är så vacker. Jag vet inte hur jag kan avgöra det utan att se hennes ansikte, men jag bara kan. Mitt hjärta bultar så hårt, så fort. Jag vill bara hålla om henne och säga att allt kommer att bli bra, vad nu det än är. Jag bestämmer mig för att gå fram. Jag går ifrån trädet och börjar gå emot henne. Ett steg i taget. Jag hör hur snön knastrar under mina fötter efter varje steg jag tar. Jag är nu så nära att jag kan räcka ut min hand och röra henne. Men jag kan inte sluta titta på henne. Hon sitter framför mig i en tunn och ärmlös vit klänning som sträcker sig över hennes fötter. Hon är så vacker att jag inte kan finna ord.
Jag sätter mig på huk och lägger min hand på hennes knä. Hon tar då bort sina händer från ansiktet och tittar på mig. Hennes mörka ögon glimrar från hennes tårar som nyligen varit. Men när hon ser mig så är det som hon inser något. Hon börjar le och ställer sig upp framför mig medan jag fortfarande är på huk framför henne. Jag tittar upp mot henne. Hon tar då fram sina händer i gest att jag ska fatta hennes händer och ställa mig upp intill henne. Jag tar mina händer som hon har bett mig och omfamnar hennes, hon är kall. Jag reser mig upp och står nu mitt emot henne. Hon är kortare än mig, men inte mycket. Jag tittar ner i hennes ögon och hon tittar upp i mina. Jag frågar henne varför hon är ledsen, och hon svarar;
”Jag var ledsen för att jag inte har kunnat hitta dig. Jag har letat efter dig i en oändlighet och nu har jag äntligen funnit dig. Du kanske inte vet, men du är mitt allt”. Efter hon har sagt de så lägger hon sina armar bakom min hals och kysser mig. En mjuk kyss som är till en början kall, men sen fylls av värme. Hennes kropp är längre inte kall utan den är varm på grund av våran kärlek för varandra. Jag lyfter upp henne och bär henne i min famn utan att våra läppar kommer någonsin ifrån varann. Jag bär in henne till huset där kakelugnen är på i vardagsrummet. Framför den tända kakelugnen där brasan sprakar ligger det en vit björnskinnsfäll. Jag lägger ner henne försiktigt på björnskinnsfällen och fortsätter kyssa henne ömt.
Helt plötsligt slutar vi kyssas. Hon tittar mig i ögonen och säger;”Du får aldrig lämna mig, snälla säg att du aldrig lämnar mig”. Jag börjar le, sedan svarar jag, ”Jag kommer aldrig att lämna dig. Jag har letat efter dig i hela mitt liv och nu när jag har funnit dig kommer aldrig att försvinna.
Aldrig att gå”.
Lonely Angel
You search for love, that you never found
Giving up hope you are, but please don´t, love you will find
Believe you me, I am around
Be patient my love, when the day come, I will never run
I know that you are a lonely angel, I do
Because God put you on this Earth, so I could be with you
:CL
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eclipse - 13 aug 10 - 13:42- Betyg:  | | åh, jag älsakr den =D ochj den där meningen: "Blöta tårar som glimrar som diamanter i månsken" det var jätte fint! Och de sista meningarna var ännu finare! Jag blev helt lamslagen av dem.. Du är absolut en av mina favorit poeter här på dikta! | | mcgrath2 - 8 jul 10 - 22:46- Betyg: | | den va skitbra ju,den va väldigt vacker:D | | Ferdos-Lina - 6 jul 10 - 14:46- Betyg: | Så jättefin jättebra
vad duktig du är. | | Henriettaa - 16 apr 10 - 19:06 | | den var jättebra :) Är den skriven efter en dröm du haft? (fick det intrycket av rubriken). |
|
|
|
