En minut till |
Jag står där på perrongen,
helt blottad för allas blickar,
men samtidigt så ofattbart osynlig
De ser mina spindelnätsliknande
strumpbyxor som klättrar över
vintervita ben,
mina blänkande stålhettor som längtar efter
ett poröst pannben att slå in,
mina askblonda hårtestar som flyger
på de tjutande fasrtvindarna från tåget
Men vad de inte ser
är de glasblå tårarna
som rinner ned för varma kinder
De är osynliga
för världen
Jag skickar desperata sms
i jakt på kärlek och bekräftelse
mitt i kaoset som har vaknat upp
i mitt inre,
men svaren som min mobil målar upp
är alltför lama för att jag ska
backa bort från kanten och sätta mig
på bänken igen
Så jag står kvar där,
med tårarna rinnandes i blanka ränder
och med mobilen löst i handen,
och jag hör hur kvinnorösten i
högtalaren säger att tåget kommer
om en minut
En minut
Klarar jag en minut till?
Svetten ångar i den kyliga nattluften
och tårarna blir allt fler
Nej, jag klarar inte
en minut till
~
|
| Kommentarer | | idantica - 15 apr 10 - 11:02 | Wow...du grep verkligen tag om mitt hjärta här...så starkt.
Och du vet att jag finns här <3 | | Vargvandrare - 14 apr 10 - 20:44 | | Så underbart hemskt välskrivet! Berörande, känslosamt, tårframkallande... Helt enkelt sorgligt vackert med en gnutta råhet och o så mycket mer finess... Helt enkelt... Vackert... sorgligt... hemskt... | | Stumpi - 14 apr 10 - 19:14 | | Hemlighetsful dikt, men ändå så frammåt. detta kommer att kunna gå långt! |
|
|
|
