We are to diffrent del 10 |
Jaaha var ett tag sen men nu kommer den igen hoppas ni har saknat miiiig och min novelll:D
Nellie
Jag försökte övertala honom att det var en dum ide så fort jag fick reda på vart vi skulle. Men han tyckte att det var skit bra. Säkert jag hade ju sagt till Malin att jag inte skulle dit men nu verkade det ju svårt att ljuga. Redan när vi gick ur bilen så slöt han sin arm omkring mig och hade ett stadigt grepp om min midja. Dem andra puckona var också där plus alla äckliga åttor. Jag lutade mig mot bilen för att visa att jag verkligen inte ville vara där utan att jag bara ville åka hem igen. Tim lutade sig emot mig och höll sina stora händer tungt på min midja det fick mig nästan att tappa byxorna.
- Vill du ha något och dricka då?
- Ja en vatten kan du hämta det? Jag vet att han inte gillar när jag snäser mot honom men han gick bort och lämnade mig själv. Då fick jag syn på Danne som stod med handen runt Kristin och kollade på mig. Jag kan inte låta honom tro att jag är arg på honom det går inte. Jag tog fram hans munkjacka jag fick låna av honom i lördags och gick fram till dem. Kristin gav mig en lång blick och Danne med fast han såg mest förvirrad ut. Jag sträckte fram hans jacka och när hans hand nuddade min så kände jag hur en vibb gick igenom hela kroppen och fick mig att rysa till.
- Jag menade inte att verka dum i morse det vart bara lite mycket. Han nickade lite och Kristin fnös till och gick bort från oss. Jag gillade inte precis tanken av att vara själv med honom. Det var inte bra för någon av oss varken han eller mig.
- Behåll den du behöver den säkert ser ju inte ut som om du har så mycket kläder på dig. Hans underbara stämma fick mig att vilja tala om som det var. Men jag vet att folk kollar på vad som händer.
- Nej det är bra en då men du vi hörs. Jag lutade mig fram och gav honom en kram och gick tillbaka till bilen. På vägen tillbaka kunde jag inte hålla mig från att titta bak på honom. Han var så söt, så oskyldig. Tim stod redan där och väntade på mig. När jag kom fram så tog han tag i mitt huvud och kysste mig hårt och inte alls romantiskt utan mer påtvingat. Jag kollade kallt på honom.
- Jag trodde vi förstod varandra eller vill du att vi ska snacka med honom i stället? Han lät så hotfull och jag kände hur ont bara orden om att dem skulle skada honom gjorde. Jag kollade ner i marken.
- Nej jag skulle bara ge tillbaka hans jacka. Han såg inte ut som om han trodde mig. Men ändå la han armen om mig och började gå bort mot alla hans puckon till kompisar där bland min bror. Jag vet inte ens varför min bror av alla personer väljer att vara med dem. Men det är han idiotiska val.
Bilarna som åkte i väg i en väldig fart var inte snygga och jag hade huvudvärk och var ledsen jag vill bara hem. Tims väldigt hårda tag om min midja störde mig väldigt mycket mer än den brukar göra. Helt plötsligt så kändes det som om allt detta var så meningslöst så varför slösa tid. Jag slet mig loss och gick bort mot bilen. Men när jag väl hade börjat gå bort från honom så kände jag att jag just gjorde ett stort misstag. Jag förstår inte varför jag gör såna saker jag vet ju vad som händer efter i alla fall. Det är ju som att försöka döda sig själv. Så jag stannade vid bilen och lutade mig emot den och såg honom komma. Han såg inte arg ut men det gör han aldrig. Det är det som skrämmer mig mest. Han stannade precis framfrö mig jag kände hur han andades ner i nacken på mig eftersom jag fortsatte att kolla ner i marken. Hans hand smekte mitt lår och tog ett stadigt tag och satte mig på motorhuvudet. Men jag fortsatte att undvika hans blick men ju mer jag tittade ner ju mer kände jag hur arg han var. Man behöver inte se honom för att veta när man har gjort fel. Han smekte min kind men tog sen tag i min haka och kysste mig hårt och gick ner till min hals. Jag kunde inte hålla mig från att stöna och jag skämdes. Hur kan man vara så ynklig.
Danne
Bara hennes ljusa röst fick mig att bli helt pirrig och glad som en skolflicka på julafton. Men min lycka var kortvarig jag hade för mycket att tänka på. Alla känner bröderna Riggins och man vet att det är ingen man leker med. Båda känner alla och ingen går emot dem. Grejen med dem är att om dem säger att dem ska göra något så gör dem det. Jag vet flera av mina kompisar som har haft bråk ihop med dem och inte klarat att stå på benen efter. Det är som om dem inte ens känner skulden. Men stackars lilla söta Nellie som var så oskyldig hon av alla människor. Det är klart när jag hittar någon jag gillar så visar det sig att hon är ihop med jävla gansters.
Malin stannade till framför mig och kollade kallt på mig. För en sekund kändes det som om hon tog mig på bar gärning med handen i kakburken. Hon såg upprörd ut första tanken var om hon och Kristin hade kommit i bråk igen. Men jag hann inte ens fråga henne.
- Daniel har du sett Nellie här någonstans? Hon lät orolig och mycket nyktrare än kvällen innan vilket var lite mer än man kunde säga om dem andra.
- Ja hon står hos den där? Jag pekade med avsmak mot Nellie och Tim som låg på motorhuvudet. Jag kände genast hur avis jag vart på honom han vet ju inte ens vad han har. Hur fan fick han ens henne i närheten av honom.
- Fan också. Malin satte av i full fart mot bilen. När hon gjorde det så kom jag på att det var Tim Riggins vi hade sett när Malin vart så arg. Helt plötsligt kändes det inte som om hon borde gå dit själv så jag gick efter hennes lilla vickande bak. Hon hade verkligen bråttom jag tror alla såg det. Alla som var i vägen för henne, hon såg ut som om hon var på väg att slå ner alla som gick i vägen för henne. Jag sprang i kapp henne och när hon stannade till vid bilen så önskade jag att jag hade stått kvar på min lilla plats i hörnet. Men hon verkade inte skämmas alls över att dem inte ens hade sett henne.
- Har du inget bättre för dig Tim än att kladda på min Nellie? Han stannade upp och log och ställde sig rakt upp och Nellie såg ut som om hon var på väg att gråta. Men hon satt kvar på bilen bakom Tim.
- Nej men hej Malin trevligt att träffa dig med. Han la sin hand på Nellies ben, det verkade som om det gjorde Malin ännu argare om det nu var möjligt. Men jag förstod henne jag hade lust att bara slå ner honom.
- Nellie kom vi går. Hon sträckte ut handen mot lilla Nellie men hon bara tittade på den och på Tim och sen skakade hon på huvudet men man såg att hon var på väg att börja gråta.
- Se hon vill inte vara med dig och vad fan är det här tog du med dig en snobb hit? Han lät så nedvärderande och jag suckade bara åt honom och la armen över Malin som såg helt förkrossad ut.
- Snälla sluta nu båda två jag ska stanna okej. Rösten var tyst och hördes knappt men man hörde ändå att det var Nellie som var på väg att börja gråta. Malin vände tvärt och gick fort åt samma håll vi kom ifrån. Jag gick fort till min bil och Malin satte sig på andra sidan. Hon verkade så ledsen så jag satte igång bilen och började åka mot stan. Hon sa inget men man märkte tydligt att något som antagligen Nellie sa gjorde henne väldigt ledsen. Jag tyckte så synd om henne hon ville ju bara hjälpa. Nellie kanske inte är så go och snäll som jag trodde från början. Jag stannade till utanför mitt hus det var mörkt där inne men vi gick ändå in och vi smög sakta upp på mitt rum. Det kändes så fel att hon var där inne men ändå så rätt på samma gång. Hon vände sig emot mig och tog av sig sitt linne och tittade med sina stora ögon på mig. Det var mörkt i rummet men man såg ändå att hon tittade förväntansfullt på mig. Jag drog av mig min tröja och gick emot henne. Hennes hud var så mjuk och fyllig mot min. Kyssen var där men det var inte samma som med Nellie. Men ändå kunde jag inte sluta kyssa henne. Jag fårväl skylla på att jag är kille eller något.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Notchii - 13 apr 10 - 18:49- Betyg:  | | Men neje!! Nu vart det ju fel!! Mejla nästa! =) |
|
|
|
