På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

(F/F) Vi var äkta - oneshot

Vi var äkta
Blågrått möter grönbrunt

Trettiofem år.
Trettiofem långa år och ännu har jag inte glömt. Hur skulle jag kunna? Vi var blott sjutton år och ändå kom kärleken och tog oss med storm. När jag nu tänker tillbaka på vår korta tid tillsammans är det som om det inte alls har passerat flera decennier sedan jag sist höll din bräckliga hand i min. Sedan jag med fjärilar dansandes i magen såg in i dina ögon och kysste dina mjuka läppar.
Jag kan fortfarande höra ditt skratt klingandes i mina öron. Det var som ljuv musik för mig och dina fingrars lätta smekningar längst min ryggrad gav mig njutningsfulla rysningar. Jag tror inte att jag under alla dessa år utan dig vid min sida känt något liknande. Kanske beror det på att du var kvinna och alla andra har varit män, fast nej, jag vet att det inte är så. Jag vet om att skälet till varför mitt hjärta fortfarande glömmer bort att slå ett slag när jag tänker på dig och minns oss beror på att du var du. Du var min kärlek, min stora förälskelse. Ingen tonårsromans som de alla trodde. Vi var äkta.

Nakna kroppar. Våra nakna kroppar tätt hoppressade mot varandra. Smekande fingrar dansandes över bar hud. Häftiga flämtningar, höga stön.
”Jag älskar dig”, flämtar du fram när ditt kön hårt omsluter mina lekande fingrar och jag får dig att vandra över lustens gräns. Din kropp skälver till, dina muskler drar ihop sig och du kan inte hindra njutningen från att ta över din kropp. Låter den göra dig blind i hettans ögonblick och tvingar dina läppar att släppa förbi de höga läten din kropp skapar av kärlekens stämma.
”Jag älskar dig”, stönar du ytterligare en gång innan du sjunker ihop i mina armar. Leendes ser jag ner på dig där du ligger med slutna ögon, halvöppen mun och rosenröda kinder. Ditt mörka hår ligger rufsigt likt en gloria runt ditt huvud och din bröstkorg åker upp och ner när du kämpar för att återfå din normala, lätta, andning istället för denna tunga.

Du sade att du älskade mig. Jag vet att det var sanningens ord. Liksom jag vet om att du visste att jag älskade dig. Vi älskade varandra och ändå förlorade vår kärlek.
Om jag kämpat mer skulle vi kanske ha vunnit. Om jag offrat mer än vad jag offrade, men det gjorde jag inte. Jag trodde att jag hade gjort tillräckligt, att det inte behövdes något mer. Att vi skulle få fortsätta vara vi och inte du och jag. Så blev det inte. Omvärlden satte stopp för våra framtidsplaner.
Din mamma tyckte inte om mig. Hon påstod att jag hade dåligt inflytande på dig och därmed fick vi inte träffas. Och att mötas i smyg på en hemlig plats för att ingen skulle upptäcka tog på krafterna. Det gjorde ont i oss båda och vår kärlek matades alldeles för snabbt med sand istället för syre.

Du öppnar långsamt dina ögon, möter min blick och precis som alltid slås jag av intensiteten i dem, läser av kärleken. Våra ögon ser in i varandra, blågrått möter grönbrunt, och jag lutar mig neråt för att komma tillräckligt nära för att placera en djup kyss på dina läppar. Du besvarar kyssen för att sedan nöjt vila ditt huvud mot min axel och slingra dina armar omkring min kropp. Låter dina naglar rispa svagt över min hud. Jag famlar med min hand bakom mig innan jag hittar täcket och lägger det på oss båda. Min ena arm lägger sig tillräcka på sin plats under till huvud medan den andra placerar sig över din midja.
”Sov gott min älskade”, viskar jag fram samtidigt som jag sluter mina ögon för att välkomna sömnen till min värld. ”Sov gott.”

Om du bara visste hur mycket jag saknar dig, att få känna din kropp tätt emot min. Fast ibland går det flera veckor utan att jag ens kastar dig en tanke, men så andas jag in en doft av citron och du är tillbaka i mina tankar. För ditt hår luktade alltid svagt av ditt citrusdoftande schampo.
Att jag började tänka på dig just ikväll berodde främst på att jag såg dig på TV. Du blev intervjuad av en ung man från TV4, men vad dem frågade, det missade jag. Jag hade endast ögonen öppna för dig och trots att det var så länge sedan jag sist såg dig, tvivlar jag inte på att det verkligen var dig jag såg. Ditt leende och dina ögon kommer jag aldrig glömma. Inte så länge jag lever.
Det är därför jag letade upp din adress och nu skriver detta brev till dig. Jag vet inte vad jag egentligen vill komma fram till med detta, men det kändes rätt. Nu när jag äntligen hittat dig efter en livstid av sökande och längtan tänker jag inte låta dig försvinna. Nej, jag förväntar mig inte att du ska komma rusandes och kasta dig i mina armar för att återuppta vår kärlek. Nej, det jag vill och det jag hoppas är att vi en dag ska mötas och minnas den obeskrivliga kärlek vi hyste till varandra när vi var blott sjutton år.
Idag är det trettiofem år sedan vi tog slut och jag är fortfarande förälskad i ditt leende.

Med evig kärlek
Din Isabella

~
Mojhoj. Detta är då resultatet av att ha alldeles för lite att göra en lördagskväll. Är nog rätt nöjd med den, hmpf.
Kommentarer skulle sitta fint. Bluffigurg.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

kirakira - 30 jun 10 - 20:45

Wow.

FortessOfTears - 8 maj 10 - 04:15

Men åh. Du gör mig lesbisk.
Nästan i alla fall. Haha, det låter så fel det bara kan låta men.. vad fan. Vad jag försöker säga är att det inte är okej att skriva som du gör. Så otroligt perfekt, blir lika chockad varje gång jag läser något av dig och inte tror att det kan bli bättre. Älskar det!

Claura - 5 maj 10 - 17:45

Riktigt söt! :3 Väldigt kärlekfull och fin! (:

Madvis - 11 apr 10 - 19:09- Betyg: