Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

underlägsen

Jag fick lära mig att lyssna på dom andra.
Och dela deras synpunkter.
Det gjorde mig så svag, hela tiden.
Jag kunde knappt öppna munnen,
utan att folk sa emot mig.
Eller faktiskt slog mig.
Ska det var så?

Är en del människor mer värda än andra?
Är det meningen att jag ska finnas där,
under dom?
Som en marionettdocka. Jag följer dom.
Jag gör som dom.
Som om jag inte hade ett liv själv.
Är det så det ska vara?

Underlägsen och svag.
Min kropp är gjord av ben, och vatten.
Tänk om jag åt någonting som dom inte andra åt?
Jag vågar inte äta.
Tänk om jag blir tjockare än dom?
Dom som ställer sig över mig, och gör mig till den jag är.

Att jag är svag, både fysiskt och psykiskt.
Det måste väll alla se?
Att jag är inte är lika starkt uppbyggd som dom andra.
Dom som gör mig till den jag är.
Underlägsen, svag och motbjudande.
Jag skulle vilja veta hur mitt liv skulle se ut
utan dom.

Jag vill inte ha det såhär?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
rosettpojken
10 apr 10 - 20:48
(Har blivit läst 97 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord