[m/m] morgondagen är aldrig långt borta 'del 56' |
Jaha, jo ja detta närmar sig väl slutet eller nått... haha ja ni
Inte vet jag .... hej svejs men kommentera eller såå
Mario Gonzales
”Varför får du börja en dag senare för”
”För att treorna är bättre än ettorna”
”Jaha…” Liam verkade gå med på att vara lite sämre än Mario, fast det var han inte. Inte enligt Mario i alla fall men Liam verkade inte ha så bra självuppfattning.
”Mario tycker du om mig?”
Mario ansåg att han gjort det ganska klart för Liam att han gjorde det. Men tydligen hade inte all övertygelse övertalat Liam tillräckligt mycket. Så han nickade bara, vetande att ord inte skulle räcka till.
Diskmaskin, den som inrett köket verkade inte förstå att Mario var i behov av en. Han hatade att stå och diska för hand. Speciellt när han var tvungen att ha diskhandskar för att inte få utslag av diskmedlet. Snällt nog hade Sierra gett honom ett par i inflyttningspresent, synd bara att de var rosa med rött ludd längst upp. Hans pappa hade åtminstånde varit så snäll och gett honom en kaffemaskin delux, det kändes åtminstånde som att det var delux. Men städsaker behövdes väl också, Sierra hade i alla fall proppat in hela städskåpet med nödvändiga saker.
”Varför?”
Mario satte sig ned mitt emot Liam och studerade honom en stund, funderade över vad han skulle säga. Eftersom att frågan kom från Liam skulle antagligen inte vilket svar som helst duga heller. Inte ens om det var sanningen som Mario sa och han var oftast ganska sanningsenlig.
”För att du är spontan och naiv fast ändå väldigt intelligent, världsvan du vet”
”Nä jag vet inte”
Ytterdörren rycktes upp och Kim störtade in som skjuten ur en kanon. Emilio flög upp en bit i luften och dök in under soffan.
”I MORGON ÄR DET SKOLA, imorgon, imorgon MARIO” Kim sprang flera varv runt köksbordet och slog Mario i huvudet varje gång han passerade
”Nej i övermorgon” Mario var säker på att alla tvåor och treor började en dag senare för att förstaringarna skulle få chansen att hitta någotsånär innan de äldre kom och tog över.
”NEJ INTE ALLS JAG KOLLADE PÅ HEMSIDAN” Kim sprang ett varv till innan han satte sig ned. Mario krävde bevis och startade därför datorn, den morrade lite åt honom och pustade. Lat dator.
”Okej du har rätt, vi börjar också i morgon”
Då flög Liam upp på benen och verkade inte kunna vara mer still än Kim.
”Du är så himla korkad Mario, du är inte alls bättre än mig” Mario tog inte åt sig, han var faktiskt inte speciellt korkad. Han gissade bara att Liam inte visste något annat sätt att uttrycka sig på när han var missnöjd med något.
”Liam följ med ut” Kim studsade på stället, som om han var kissnödig eller något i den stilen. Liam nickade och spände nacken så att hela huvudet skakade.
”Mario får jag det?”
”Ja du måste inte fråga, men jag kan följa med”
Både Liam och Kim tittade på honom med rynkade näsor, tittade sedan på varandra för att sedan vända blicken mot Mario igen.
”Eller så kan jag stanna här och…” Mario ryckte tag i närmsta blomkruka och ställde den framför sig.
”… titta när min blomma växer”
Liam och Kim försvann utan att ens fråga om han ville med, så Mario satte sig och tittade på blomman. Den växte inte en endaste mm när Mario stirrade tills han såg två blommor. Tillslut tröttnade han och gjorde ett försök att gräva fram katten. Emilio fräste åt honom och sprang därifrån, till matskålen där han började äta. Emilio verkade inte alls gilla det nya stället, det hade han klargjort genom att kissa i Marios sko så att han var tvungen att köpa nya.
Mario gjorde sitt bästa med att muta Emilio med skinkbitar och köttbullar, det verkade fungera lite. Nu matstrejkade han åtminstånde inte, men var fortfarande lite arg på Mario. Fast och andar sidan var den katten ganska korkad, utekatt som inte vågade vista ute.
Mario satt mest och tittade på klockan, läste en bok, bläddrade i en tidning, stoppade ner Emilios leksaker i kattmynta för att sedan se honom klättra i gardinerna. Det var ganska tråkigt att bo ensam egentligen, inte för att han hade haft det roligare hemma.
Milan klev in genom dörren och satte sig i soffan, slängde upp fötterna på bordet och satte på tvn.
”Vad gör du här?”
”Du har fler kanaler”
Så mycket för lite sällskap, Mario hade många kanaler men väldigt onödiga. Norska komedier och finska nyheter, vad han nu skulle ha för nytta av det och varför Milan nu ville titta på det.
”Finska så jävla fult” Milan bytte kanal till något annat språk som han inte heller fattade något av. Mario satte sig bredvid men tittade inte så noga utan satte sig istället och läste en bok.
”Vad läser du om?”
”Stresshantering” Mario var tvungen att hålla sig uppdaterad för att lyckas med att inte stressa ihjäl sig. För när skolan började och han började extrajobba igen, skulle han flyga runt värre än Kim. Och det inte för att han hade någon oförklarlig diagnos, utan för att han skulle hinna med allt.
”Du är knäpp, chilla istället, såhär” Milan demonstrerade genom att sjunga längre ner i soffan och lägga fjärkontrollen på magen.
”Stresshantering, varför fick jag en så dryg brorsa för”
”Tack detsamma” Mario blängde lite på honom och stängde av tv.
”Vart har du Liam då?”
”Ute med Kim”
”Jaså de behövde ingen barnvakt idag?”
Mario svarade inte utan ignorerade bara brodern som nu satt och tittade på australiensk tv där surfare blev uppätna av hajar. Kanske inte det mest trevliga men om Milan nu gillad det. Även om han antog att det var för att surfarna var snygga.
”Tänk om Albin såg ut sådär”
”Albin är väl söt”
”Jättefin”
Mario himlade med ögonen och skakade på huvudet, Milan hoppades alltid på att alla killar skulle se ut som de där modellerna i porrtidningar eller underklädes kataloger. Mario tyckte att han skulle passa bra i en, men han skulle ändå aldrig vika ut sig. Enda anledning till att han tränade var för att han ville känna sig frisk, stark och hälsosam. Om man såg på Milan var han alltid trött, tack vare att han käkade godis oavbrutet. Vilket också kunde resultera i hål i tänderna och ölmage vid tidig ålder. Inget som Milan verkade oroa sig över. Mario önskade att det skulle hända Milan så att han skulle få säga ”Vad var det jag sa?”
”Liam då… är han snygg utan kläder?”
Mario körde hem Milan med ett lågt muttrande om fula ord innan han satte sig i soffan och fortsatte att läsa sin bok om stresshantering. Han kände sig stressad av att bara få boken utläst innan all stress började. Därför såg han till att mala ord efter ord, meningen efter mening och sida efter sida.
Dörren öppnades och Liam klev in, han såg helt slutkörd ut där han stod i öppningen till vardagsrummet med huvudet hängande.
”Är du trött?”
”Ja” Liam såg nästan ut att sov stående, sådär som flyktdjur gjorde. För att de skulle kunna springa iväg snabbt när faran lurade.
”Du kanske ska sova då så du orkar med skolan”
”Jag tror inte jag kan gå dit”
Mario la ifrån sig boken på bordet och tittade frågande på Liam som satte sig ned bredvid.
”Jag är sjuk, känn här, är jag varm?” Liam satte Marios hand mot pannan, Mario tyckte att Liam var mer kall än varm.
”Nej du har inte feber”
Liam hostade tillgjort och gnuggade sig i ögonen, som att han försökte få lite effekt på blanka och febriga ögon.
”Du är bara nervös, gå och lägg dig”
”Nej jag är inte nervös” Liam gick och Mario plockade upp boken igen. Han hade också fått skolksjukan ett par gånger, men att få den första dagen kändes lite väl onödigt. Det var i stort sett ändå bara upprop och träffa klassen, äta och sedan gå hem.
Mario tittade på klockan och hade inte insett att Liam kommit hem ganska segt. Han och Kim hade väl härjat runt och retat gallfebern på alla de mötte. Emilio kom och la sig i knäet på honom, katten verkade inte arg längre. Det kändes bra, för de hade varit bästa kompisar innan Mario flyttat och tvingat hårbollen med sig.
När elva nyheterna började satte han på tv och tittade uppmärksamt på det han redan läst i tidningen. Nu behövde han inte gå ut för att hämta tidningen, det räckte med att gå till dörren. Där låg alltid tidningen och väntade på honom under morgonen. Om inte Emilio bestämde sig för att kissa på den också.
Halvtimman gick och Mario satte sig med boken igen. Då kom Liam ut från sovrummet i bara kalsonger och såg halvdöd ut.
”Jag kan inte sova”
”Är du så nervös?”
”Nä men jag har ont i magen”
Mario orkade inte säga att det kanske var just för att han nervös, Liam fick helt enkelt tro att han var dödssjuk. Liam la sig ned i soffan med huvudet i Marios knä. Mario kunde ju lika gärna gett upp stresshanteringsboken och lagt sig han också. Men istället drog han filten över Liam och vände sig mot tvn igen.
Liam kramade Marios ben och mumlade något om hård kudde innan han verkade slockna. Då tassade Mario därifrån och borstade tänderna, kände lite på en dags skäggstubb och ryckte på axlarna innan han gick tillbaka till vardagsrummet. Där ställde han sig och tittade på Liam en lång stund innan han lyfte upp honom så försiktigt som möjligt. Annats skulle han väl vakna och aldrig mer vilja sova.
Inne i sovrummet bäddade Mario ner sig själv och ställde klockan. Liam krånglade sig över Mario och la sig närmast väggen. Det spelade ingen roll hur Mario gjorde så fick han inte ligga där, även om det var precis där han ville ligga. Men han protesterade inte utan la sig snällt ytterst och hoppades på att han inte skulle vakna på golvet vilket kunde hända ganska ofta. Eftersom att Liam sparkades och knödde tills han fick tillgång till hela sängen.
”Mario…?”
Så han var alltså vaken, lite i alla fall men det lät som att han nästan sov.
”Ja”
”Jag tycker om dig också”
”För att jag är så snygg och har så stora muskler?”
”Nä”
”Inte?” Mario tyckte att det var den anledningen alla hade, åtminstånde hans forna flickvänner respektive pojkvänner. Det var även det han fick höra tjejerna fnittra om i korridoren, och när de stirrade för att han tog av sig tröjan på idrotten. Precis så som han inte ville ha det, även om han var lite tråkig så hade han väl ändå någon form av personlighet.
”Nej för att du är så snäll och du är Super Mario, med en bror och allt och för att du är värdens finaste” Liam flyttade sig närmare och krånglade lite så att han nästan låg ovanpå Mario, som hoppades innerligt på att han inte skulle ligga sådär länge. För om Mario vände sig åt fel håll var det Liam som skulle ramla ner på golvet.
”Och för att du alltid räddar mig, vad det än är. God natt”
Mario tittade ner på Liam och la armarna runt honom, kysste honom på huvudet och log lite.
”God natt skolpojke” Sa han och släckte lampan, la sig till rätta och gäspade. Men även om han gäspade så var han inte sådär trött att han ville sova egentligen. Så istället låg han och tittade på Liams fridfulla ansikte. Det lilla ljus som trängt sig igenom gardinerna från gatulyktan utanför träffade Liams ansikte som ett streck. Den kastade små lekfulla skuggor på väggen när det öppna fönstret fick gardinerna att fladdra till. Om han inte haft fönstret öppet så skulle de båda dött av värmeslag.
En ovälkommen mygga spatserade över Liams kind, Mario visade ingen hänsyn när han mosade den mellan fingrarna. Liam mumlade bara och slängde upp handen innan han grymtade lite och fortsatte med att sova.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 3 apr 10 - 22:34 | Det. Här. Är. Sött. Påskäggsgodissött.
<3
Du skriver så bra och jag älskar min Liam. | addictedXO - 3 apr 10 - 17:51- Betyg:  | | aawwww gulligull :D:D:D mejla :D | | WalkingTheDemon - 2 apr 10 - 15:10- Betyg: | | naw :L <3 | | SoGetLost - 2 apr 10 - 12:04- Betyg: | du mejla mig ej :'(
var alla fall jätte bra och liam är jätte gullig och happy ending:D
MEJLA DIN SVAMP:D |
|
|
|
