We are to diffrent del 9 |
Hoppas nu gillar den Kommentera mkt så jag vet vad som är bra och vad ni tror kommer hända eller vill ska hända tjaa:D<3
Nellie
Redan ute på gården så såg jag att det var lite för mycket folk. För mycket bilar på våran tomt för att jag bara skulle kunna glida in på mitt rum. Eftersom det är helg så är troligen Linus hos granntanten och mamma är ute och super vilket lämnar min bror och hans kompisar. Hans kompisar betyder Riggins vilket jag inte orkar med längre. Han har säkert redan fått reda på vad som har hänt jag är lika med död. Jag stod på gården i kylan i säkert en kvart innan jag bestämde mig för att gå till granntanten. Men jag hann inte ens vända mig om innan dörren öppnades och ett ljus visade sig i mörkret. Jag såg inte vem det var som stod där men han hade troligen redan sett mig så jag fortsatte med tunga steg mot trappen. Jag kände hur gråten var i halsen, jag kan bara aldrig få vara lycklig. Jag gick förbi killen på trappen som om jag ska vara helt ärlig jag aldrig har sett förr. I huset så luktade det sprit, spya och allmänt äckligt. Dem satte alla vid borde med brudar som såg hemska ut. Brorsan satt med någon blondin i knät som jag tror jag har sett i skolan. Tror hon gåt i åttan eller något, tro mig om några år kommer hon inse hur dum hon var som föll för honom. Med trött blick fortsatte jag bort till killen bredvid och jag trodde jag skulle få en hjärtattack. Tim satt där och log emot mig. Tim har varit borta och jobbar han har varit borta i säkert ett halv år. Tim är snällare än hans bror men han är bara mer farlig för man kan inte säga nej. Han förstör en så mycket mer än fysiskt jag älskar honom men jag hatar honom samtidigt. Det syns på honom att det var precis den här reaktionen han hade hoppats på. Helt plötsligt kom jag inte ens ihåg att hela rummet var där eller att jag just hatade allt. Jag kom inte ens ihåg att andas. Jag bara stirrade på honom men han log bara emot mig med sitt självsäkra leende.
- Nellie, vad får man inte ens en hej kram? Hans mörka stämma fick alla att vända sig emot mig. Jag gick osäkert fram till honom förbi alla fjortisar. Jag böjde mig ner för att krama honom men han drog ner mig i sitt knä och gjorde inget motstånd. Jag kunde inte andas normalt och hela min kropp hatade mig. Jag hatar att han är i närheten för jag låter honom förstöra mig. Jag gör inget motstånd mot honom inget alls jag säger inte ens emot. Det är inte så mycket att jag inte vill utan mer att jag inte kan och även om jag skulle kunna så skulle jag inte ha en chans mot honom. Det var så annorlunda att sitta i Tims knä en det var att sitta ner hos Danne. Pettersson kom in i rummet och log stort mot mig och jag kände hur hela min kropp spände sig. Jag spände blicken på en fläck i bordet länge nog för att dem flesta tårarna som hade samlat sig skulle försvinna. Jag reste mig upp och samtidigt började jag gå i väg så han inte skulle hinna ta tag i mig. Det gjorde han inte heller men jag kände blickarna i ryggen och jag sprang upp för trappen. Jag vågade inte ens andas men jag hörde hur hjärtat dunkade upp i halsen på mig. Jag la mig i min obäddade säng och kollade på det skitiga taket. Han är tillbaka jag vet inte ens om jag ska skratta eller gråta. Han är fortfarande så snygg så man kan knappt sitta still när man ser honom. Han är lång och mörkhårig och brun till huden och mörka ögon han ser ut som en jävla gud. Det är nog det bästa ordet för att beskriva honom en gud eller djävulen själv. Jag drog av mig jeansen och letade efter mina mjukisar när det knackade på dörren. Jag mumlade något och fortsatte att leta efter dem. När jag väl hittade dem längst in i garderoben så tittade jag upp och där stod Tim han såg inte lika glad ut som innan men han såg inte arg ut heller han såg inte ut som något. Han blick var helt tom och jag förstod att han redan visste vad Petterssons lille bror så trevligt hade sett. Han satte sig ner i sängen och tittade på mig med sin tomma blick. Det var det som skrämde mig hans extremt tomma blick som om det inte fanns några känslorna där alls. Hans käkar var hårt spända ihop bitna. Jag vågade inte röra mig så jag stod där med mina mörka mjukisar i handen och med Dannes tröja som jag hade glömt att ta av mig. Jag vände mig om och drog av mig den och satte mig på mitt skrivbord utan byxor jag satte upp fötterna på stolen framför. Han bara tittade på mig och hade händerna hårt knutet omkring varandra. Han reste sig och för en liten sekund trodde jag att han skulle gå där ifrån.
- Nellie allvarligt en snobb, verkligen jag trodde du hade mer stil än så. Han lät som om han skulle vara så jävla mycket bättre än Danne, som om han var bättre än vad jag var. Jag tittade ner på mina bleka tår mot den röda sitsen på stolen. Jag kämpade emot tårarna. Jag kände hans händer emot mina nakna ben. Han smekte dem försiktigt men ändå inte lika försiktigt som Danne. Jag kollade upp på honom och hans huvud var nära, det skrämde mig.
- Förlåt… Han log det verkade som om han hade fått som han ville han har fått skrämma skiten ur mig och han fick mig att säga att jag ångrade det. Han tog stadigare grepp och lyfte upp mig och gick dem två stegen till sängen. Han la ner mig men jag satte mig upp på direkten. Han gav mig en lång blick och kysste mig löst på halsen. Han fick mig att känna som om jag var skyldig honom det här. Jag kommer aldrig bli någon annans än hans.
Danne
Måndags morgonen var helt vanligt jag och A. J satt och lyssnade på läraren som pratade om engelskan som var så viktigt. Men allt annat som inte hade namnet Nellie i sig var helt utblockerat. Jag lyssnade på när A. J så stolt berättade att han och Malin skulle på bio i veckan och att jag tydligen skulle med. Vi snackade ganska mycket om lördagen som hade blivit så mycket kortare än vanligt. Vi satt i kafeterian med några av tjejerna från tvåan. Skit snygga och spralliga Kristin och gulliga lilla Liljan. Kristin och jag har strulat runt några gånger och hon satte precis bredvid mig nu. Men ändå fast hon satt precis där så stannade hon och allt annat upp när Malin och Nellie kom in i rummet. Efter som Malin kom snabbt till vårat bort så följde ju Nellie med tunga steg efter. Det märktes så tydligt att hon inte ville vara hos oss eller där överhuvudtaget. Hon tittade knappt på mig utan mer på Kristins hand om låg på mitt lår men jag rörde mig inte för att ta bort den. Malin satte sig snabbt ner i knäet på A. J och Nellie stod kvar upp och såg väldigt obekväm ut.
- Nellie hämta en stol och sätt dig ner. Malins ljusa röst fick mig att titta upp på henne och vakna till lite mer. Till och med Malin lät mer orolig över henne än vanligt. Jag vet inte men hela stämningen var konstigt. Jag kan ju inte bara sitta här som ett fån. Hon tog en blick över kafeterian innan och slängde lite med huvudet bort mot ett annat bord. Malin nickade och Nellie gick dit och satte sig.
- Vad är det med henne egentligen? Det var det första jag fick ur mig. Jag försökte låta så oberörd som möjligt.
- Jag vet inte, hon har varit sån hela morgonen. Malin lät lite orlig och precis som jag höll hon ögonen på henne. Kristin lutade sig mot mitt öra för att viska något.
- Stöter du på småbrudar nu eller? Hon fick mig att känna mig som en tönt men ändå som en liten fegis.
- Nej men självklart inte. Jag la min hand på hennes lår och pussade henne på kinden. Hon fnittrade ljudligt mot mig och fick Nellie att titta emot oss men bara i några minuter innan hon återgick till samtalet med någon kille. Liljan harklade till sig lite och puttade Kristin i sidan.
- Hallå Danne och A. J ska ni inte på den där bilgrejen i kväll? A. J tittade på mig och Malin log stort.
- Jo vi hade väl tänkt det men du Malin kan du inte ta med dig Nellie då? Malin fick genast något i blicken som fick mig att titta bort mot Nellie.
- Nja jag frågade men hon sa att hon inte orkade.
- Vem då den där lilla bruden? Kristin lät skeptisk och kollade med elakt i blicken bort mot Nellie. Men man såg hur det blixtra det till i Malin som spärrade upp ögonen i henne. Det känns på något sätt som om man inte muckar med hennes kompisar och så mån som hon är om Nellie så förstod jag varför hon reagerade.
- Ja den som inte ser ut som en ko slash hora. Hon sa det med en snäll ton men man hörde var hon menade och Kristin kollade på henne chockad men ändå argt och man såg på Malin att det var det hon var ute efter.
- Är inte du lite stor i käften för att inte vara så gammal. Kristin reste på sig samtidigt som Malin gjorde det med. Kristin var klart längre än Malin men inte mycket bara några centimeter. A. J sjönk ner i stolen ännu mer och jag kände att det där kanske inte var någon ide att gå i mellan.
- Ursäkta vad fan är ditt problem? Jag kände hur det började hetta till.
- Du är mitt problem bitch. Dem stod så nära och man kunde nästan känna hur illa allt var. Men när Kristin slog till Malin över kinden så kände jag att det kanske var dags att ta över. Men varken jag eller A. J han reagera innan man såg Nellie dyka upp i mellan dem båda och stod med ryggen mot Kristin. Hon såg i stort sätt bara in i bröstkorgen på Malin men hon stannade ändå upp det hela.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Notchii - 1 apr 10 - 22:03- Betyg:  | | BRA, BRA, BRA!!Mejla nästa del^^ | | Twilighthyper - 1 apr 10 - 19:26 | | Det var bra! Mejla gärna ;) |
|
|
|
