We are to diffrent del 8 |
Lite längre tid tog det denna gång men men här är den hoppas ni gillar den
Nellie
Hans stora händer nästan brände på mina lår. Jag fick till och med säga till mig själv att jag inte bara kunde sitta där. Jag la mina ben runt hans höfter och drog honom försiktigt mer mot mig. Han lutade sin panna mot min.
- Nellie kom vi ska dansa! Malin skrämde skiten ur mig så jag slängde bak huvudet och slog i skåpen. Inte så elegant heller för den delen. Men jag låtsades som om jag knappt kände det och hoppade ner från bänken och drog med mig Danne ut på dansgolvet. Han suckade mest och följde med mig. Malin nästan hoppade ut på golvet igen till stackars A. J som såg helt borta ut. Men Malin ställde sig säkert framför honom då såg han genast mycket gladare ut. Jag ställde mig lite osäkert mittemot henne och Danne stod tätt precis bakom mig. Han hade sitt huvud lutat mot mitt det märktes tydligt att han inte precis ville stå där och små dansa. Jag tror jag aldrig har gjort såhär förut. Liksom bara stå och små kramas som om man skulle ha något. Känslan var ganska skön det kändes liksom som om man var något mer än en liten brud som är lätt att få i sängen. Jag vände mig om och kollade upp på hans vackra ansikte. Jag drog ner honom mot mig och satte min mun mot hans och han besvarade genast kyssen mot mig. Hans händer var löst om mina höfter. Vi stod där i några minuter innan han drog försiktigt med mig ut i köket igen. Han satte sig ner på den enda stolen och drog med mig ner.
- Förlåt om du ville stå kvar där inne men kändes som om det var lite för mycket folk. Han log lite mot mig och jag nickade bara åt honom och tog tag i hans öl och tog en klunk. Killarna och tjejerna som satt mitt emot kände jag inte alls igen. Jag är ganska så säker på att jag aldrig har träffat dem förut. Det var en blond brud med lite för mycket puder sen en svart hårig tjej som var ganska så söt. Sen två killar som ungefär såg likadana ut. Men dem kollade på mig som om dem visste precis vem jag var. Jag lutade mig lite osäkert tillbaka på Dannes bröstkorg. Han pussade mig lite löst på halsen. Det chockar mig varje gång han gör något sånt. Något som faktiskt är snällt och gulligt som inte behöver leda till något annat än en liten puss. Men och andra sidan han är inte som dem hemma. Han är precis allt dem inte är det skrämmer mig faktiskt lite. Jag om någon borde ju faktiskt komma ihåg vart jag kommer ifrån. Jag kom tillbaka till verkligheten när Dannes händer drog mig närmre honom igen. Jag förstår det inte jag känner inte honom så bra men ändå så vill jag bara vara hos honom. Jag lutade mig bak mot honom. Det kändes så säkert att stå där och luta sig mot honom. Känna hur hans andetag gick upp och ner. Jag lät blicken går ut över massan med folk som kom in genom dörren. Jag frös till i kroppen när jag såg honom det var Petterssons lillebror hans storebror är en av dem som kommer hem ifrån. Han brukar hänga med Riggins båda av dem. Lille brodern tror jag heter typ Johannes hans storebror lär ju få reda på det här och då får Tim och Johan reda på det utan tvekan eller ja i alla fall Johan. Han fick syn på mig och log stort och tog upp telefonen och jag kände hur paniken kom springandes. Jag satte mig rakt upp och tittade på Danne som såg orolig ut.
- Jag måste gå… Jag hoppade fort ner från hans knä och pussade honom på pannan. Jag gick fort förbi den flinande Johannes som verkade ganska så nöjd. Precis när allt verkade så perfekt. Ute var det kallt men jag började gå bort mot busshållsplatsen. Tur för mig så hann jag med den precis på håret och inne på bussen så kände jag hur mitt hjärta dunkade. Jag är död. Jag är så gott som död dem kommer ta livet av mig. Det var för bra jag visste det ju redan från början jag förstår inte att jag vart så chockad. Det är ju ganska självklart att det är precis så här det kommer att vara. Nu har jag fått haft min Cinderella story på två dagar det är nog allt jag kommer få. Det är med än dem flesta får där ifrån jag kommer. Jag ska vara glad om jag överlever eller om dem inte vet något men från nu och framåt så ska jag hålla mig på mattan. Men han är ju allt jag kan tänka på.
Danne
Vad gjorde jag för fel? Hon sprang nästan där ifrån. Först var hon lugn och andades lugnt sen andra sekunden så sprang hon där ifrån och verkade nästan lite rädd. Jag tittade länge efter henne som ett fån och fattade knappt vad som hade hänt. Jag hann knappt reagera på att hon överhuvudtaget reste på sig A. J kom gåendes emot mig med Malin hängandes på sig. Han såg inte så glad ut och hon såg ut att må väldigt dåligt ut.
- Vart är Nellie? Jag tittade ner i marken och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Jag vet inte hon var tvungen att gå hem antar jag. A. J såg inte ut som om han verkade bry sig så mycket. Jag tittade på Malin och sen på honom med en menad blick. Hon såg på tok för full ut för sitt egna bästa.
- Kanske bäst om jag får hem Malin, jag kan köra hem henne ska du med? Jag skakade på huvudet.
- Nej men du kan ta min bil i stället så kan u ta den ner till skolan sen jag tar bussen hem. Han nickade och kämpade med att få henne att följa med ut genom dörren. Jag hällde i mig det sista av ölen och gick ut för att hjälpa till. När vi äntligen fick ut henne genom dörren så tvärnitade hon och såg helt förstörd ut. Hon stirrade på ett gäng med killar en av dem längst fram kände jag igen men jag kunde inte sätta fingret på vem det var. Han verkade känna Malin för hon log upp som en sol och stannade framfrö oss.
- God kväll Malin, lite för mycket i kväll eller? Han lät otrevligt på ett trevligt sätt och jag störde mig mest på att jag kände igen honom men vem var det. Malin slet sig loss och gick förbi honom i en rask takt.
- Dra åt helvetet. Hon pekade finger men allt hon fick som respons var att dem skattade lite och sa något om små flickor. Efter det var hon ganska rak hela tiden så det var inte så svårt att få in henne i bilen. Men hon var mycket argare än innan upprörd liksom. Jag gav A. J nycklarna och fortsatte bort mot busshållsplatsen.
Det tar bara några minuter att åka med bussen hem till mig så ganska snart var jag hemma och uppe på mitt sköna rum. Mitt överkast luktade en svag doft av hennes doft. Jag drog av det och la mig matt i sängen. Hon gör mig galen. Jag vet inte vad jag ska göra jag känner ju knappt bruden och hon är benig och mystisk. På måndag ska allt det här larv vara över för jag kan inte bli alldels till mig över en brud. Jag menar kolla på faktum. Jag har nu umgåtts med småbrudar och helt nu har vi varit på fest och jag åkte hem tidigare och inte ett dugg full.
Men hur mycket jag försökte få hennes lukt, hennes leende och söta ansikte ur mitt huvud så kom det upp igen. Kan det verkligen vara så att jag har gått och blivit kär i henne. Det kan väl inte vara så jag har aldrig varit det förut så jag vet inte.
Natten var ganska så sömnlös det kändes som om hon var överallt jag tittade .
|
|
|
|
