nu är jag här igen
lika kall och tom som jag var innan
och inte ett ord får jag sagt
eller iallafall inte det ordet
som jag borde säga
jag vaklar fram
för jag vet inte bättre
än att snubbla och fastna
i dina ord som sårar mer
än vad någon verkar tro
du var som solen
fast himlen var molnig
och regnet piskade i marken
så tittade du alltid fram
med regnbågen
vi delade så många känslor
kalla som varma och glädjen
var alltid en del av sorgen
men sorgen blev aldrig glädje
det var delen som aldrig läkte
så låt mig vandra ensam
med blicken fäst på horisonten
och med ett leende på läpparna
och glädjen som fyller hålet
som du grävt i mitt hjärta
men sanningen är att
utan dig är jag ingenting värt
utan dig skriver jag inga dikter
för dina steg vänder mig rätt
jag behöver dig mer än någonsin
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| tankevurpa - 4 apr 10 - 14:02 |
| jättefin! |
PrincesMandoo - 3 apr 10 - 17:32- Betyg:  |
Love it!!
så fint! <3<3<3<3<3<3 |
| Unsaved - 31 mar 10 - 13:34 |
| Du skriver helt fantastiskt <3 |
