(M/M) I varje andetag - kapitel 40 |
Woho.
Alltså, kapitel 40?! Det är hur jävla mycket som helst. I alla fall om du frågar mig.
Fehu.
Kapitel 40
Jag har mött skönheten själv med ett nyfött mod inuti sin kropp och med en vilja att stå upp för sig själv. Skönheten den vackra som visar upp sin kärlek. Den fagra man vars hand höll i min och ett leende fanns på läpparna. Skönheten själv visade för världen att han var tillsammans med mig.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man lyckades komma över sin rädsla att mista alla sina vänner. Istället för att oroa sig struntade han i vad som skulle hända och det gjorde att hans vänner stannade kvar.
Jag älskade dig, Christoffer. Jag älskade dig. Jag älskade dig. Jag älskade dig. När du åkte hem från mig den där söndagen, började jag genast sakna dig. Jag gick runt i lägenheten varv efter varv, flyttade på några saker här och där, strök med handen över väggen ända tills Jonas skrek åt mig att sluta. Han påstod att jag måste ha blivit dum i huvudet och det var inte precis så att jag kunde säga emot honom. Jag ville verkligen inte vara utan dig och därför sade jag direkt ja när du frågade om jag ville komma hem till dig. Att jag och Jonas bestämt oss för att gå ut och äta struntade jag i och det bästa av allt var att min bror förstod mig. Han fattade att jag var kär och ville vara med dig jämt och ständigt.
Jag vill till dig
varje gång jag ser dig
Jag vill till dig
igen
Du berättade för din mamma om oss. Det var då jag faktiskt insåg hur modig du var, att du vågade riskera din vänskap med din mor för min skull. Jag tror det var då jag på riktigt förstod att du tyckte minst lika mycket om mig som jag tyckte om dig. Jag måste säga det att din mamma var en trevlig typ, en riktigt trevlig typ. Jag vet inte om du vet om det, men hennes skratt var identiskt med ditt, eller egentligen var det väl ditt som var precis som hennes.
På måndagen följde du med mig till skolan. Visst, det krävdes en hel del övertalning innan du gick med på det, men du kom dit tillsist. Herregud, jag var glad att du inte upptäckte alla människors stirrande blickar på våra sammanlänkade händer, då hade du förmodligen drabbats av panik. Eller så var det helt enkelt så att du såg hur dem stirrade, men du brydde dig inte. Jag vet inte hur det var och jag kommer nog heller aldrig få veta det.
En sak som jag dock vet om är att du undvek att möta Matteus blick och det var tur det. För här är jag nämligen säker på att du skulle ha brutit ihop om du såg hur han stirrade på dig. Det räckte med att jag såg det. Hans blick var äcklad. Det var precis som om han blev illamående av att se oss två tillsammans. Men ibland, särskilt när du skrattade åt något som någon sade, då såg jag en saknad i hans blick. Han tittade på dig och förmodligen önskade han att han kunde få sin allra bästa vän tillbaka, men den blicken varade inte i många sekunder. Den äcklade blicken tog plats i hans ögon alldeles för tidigt.
Har du gjort vad du ska
Är han bättre än jag, är du
lika lycklig som du var
det är trist att vara den som sitter kvar här ännu
Jag tål inte att se er två tillsammans
Christoffer, när du viskade till mig samtidigt som du såg in i mina ögon att du älskade mig, var det som om all sorg jag någonsin känt inombords utplånades och dog ut. Allt som endast existerade var du, jag och att du älskade mig. Du sade att du älskade mig och jag sade exakt likadana ord tillbaka till dig. Jag behövde inte tänka efter för jag visste redan för länge sedan att jag älskade dig. Om du bara visste hur fantastiskt det kändes att säga de tre orden till dig. Fast du förstod nog med tanke på hur plågsamt försiktigt du smekte med dina händer över min kropp, hur sakta du drog dig in och ut ur mig. Herregud, Christoffer, våra rörelser tillsammans, våra kroppar hoplänkade till ett, det var verkligen otroligt den gången. Det var som om varje rörelse, varje smekning, sade orden ”jag älskar dig”. Jag älskade dig så obeskrivligt mycket då, Christoffer.
When you love me every part of me feels
Like I'm right where I'm meant to be
When you touch me you reach through to
My soul to the truest place in me
Baby in your arms I'm free
Innan jag gick för att möta dig så att vi kunde gå hem till Cornelia, lyckades jag och Jonas börja bråka. Vi som aldrig bråkade, tjafsade, javisst, men aldrig bråka, nej. Anledningen till vårt bråk var att Jonas sade till mig att jag skulle sluta upp med att vara med dig hela tiden. Han som tidigare under veckan tyckte att det var helt okej att jag spenderade ofattbart mycket tid med dig. Han sade, eller snarare skrek, att jag skulle umgås med andra människor också. Han skrek och sade att ifall det fortsatt såhär skulle jag gå sönder helt och hållet den dagen det tog slut mellan oss. Jag skrek tillbaka till honom att det inte skulle ta slut mellan oss och ifall det ändå gjorde det skulle vi skiljas åt som vänner, utan några krossade hjärtan. Sedan sprang jag ut genom dörren och gick iväg med arga kliv. Jag var så arg på min bror, att han ens kunde säga något sådant där. Jag trodde aldrig att han skulle få rätt, men det fick han. Han fick rätt, han min bror.
Jag har mött skönheten själv med en mun som gav tre ord tillåtelse att bli hörbara för omvärlden. Skönheten den vackra som såg på mig med en värmande blick och som smekte min kropp varsamt.
Den vackra, den fagra, den omänskliga man viskade att han älskade mig och jag log, tog ett djupt andetag av lycka innan jag öppnade min egen mun och släppte ut samma ord till honom.
(Låtarna som var med: Martin Stenmarck – Jag vill, jag vill, jag vill, Lars Winnerbäck – I dina ögon, Martina McBride – When you love me)
Jaaahappp. Det här var det. Kommentarer nu vaaah.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | because - 31 mar 10 - 22:48- Betyg:  | Finns inga ord för hur bra du skriver!
mejla nästa! :D | | WalkingTheDemon - 31 mar 10 - 21:06 | | åh. <3 | | NeMriA - 31 mar 10 - 20:43 | uääääääh D:
du är fruktansvärt bra jesus. mhm ò.ó | | Andastyst - 31 mar 10 - 09:00- Betyg: | Alltså jag sitter och ler varje gång jag läser den här novellen!!
Ååååh herrejävlar nu bet jag av en bit av min tand..... men det hör
inte hit. Eeeh. Men alltså. Jag får typ panik när Alex snackar i
imperfekt! Vad. Menar. Han. Med. DET??? Jag får seriöst ont i hjärtat
av att läsa de här vart-femte-delarna. Och sen är jag skitsur på
Matteus. Fast jag tror att han är kär i Christoffer och sen blir han
helt GAAAH när han ser Alex och Christoffer tillsammans.
*utrota homofober med mitt sinne* Eller nåt. Kanske borde gå till skolan
nu. Öh. | | addictedXO - 31 mar 10 - 08:11- Betyg: | | du får för fanken inte skilja på dom!! så kan du bara inte göra!!!! mejla!! | | idantica - 30 mar 10 - 21:31 | | Jag gråter nästan. Och jag vet inte riktigt vad jag kan säga mer. Jo, att du är fantastiskt bra. |
|
|
|
