Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Cafeét (skol uppgift)

Hon satt där vid bordet i caféet, hon hade suttit där i flera timmar vid samma bord, med samma röda plastglas framför sig. Det enda hon hade beställt var ett glas läsk som hade varit i glaset. Även fats hon hade suttit där i flera timmar va glaset fortfarande halvfullt.
En tidning låg framför henne, en serietidning. Hon hade bläddrat lite förstört i den. Det var konstigt för det första hon hade gjort när hon hade kommit in var att ta fram den ur väskan. Precis som om hon skulle läsa den. Men under alla dom timmar hon hade suttit där hade hon knappt läst ett ord. Det var en tidning med actionserier, det var inte direkt det första man tänkte på när man såg henne. Hennes prickiga klänning och det bruna håret som var uppsatt i en hästsvans.
Hon satt och lekte med smulor på bordet nästan hela tiden eller så pillade hon på sin röda armbandsklocka.
Men det verkade inte som att hon var ledsen, utan hon såg nästan hela tiden rätt glad ut, men små undantag då hon satt och stirrade rakt framförs sig helt uttryckslöst. Då verkade det som att hon varken såg eller hörde något runt sig. Men lika snabbt igen skakade hon på huvudet som för att vakna igen.
”Väntar du på någon?” Frågade jag och gick fram till henne.
”Nej” svarade hon och log när hon tog upp glaset mot munnen för att dricka. ”nej det gör jag inte” Sade hon igen samtidigt som hon ställde ner glaset på bordet igen. Hon tittade på mig och log, det var inget artigt leende utan det såg mer ut som att log för att hon satt ensam.
Jag gjorde mig beredd för att gå tillbaka till café disken.
”Har du någonsin fantiserat om att det finns människor som bor uppe bland molnen?” frågade hon då.
Jag stirrade alldeles överrumplat på henne, jag var absolut inte beredd på den frågan.
”Har du det?” Frågade hon igen.
”Eh…nej” svarade jag.
”Det har jag” sa hon. Hon tog upp tidningen igen och öppnade den.
Jag gick långsamt tillbaka till kassan igen.
När en timma till hade gått satt hon fortfarande kvar vid bordet med tidningen uppslagen framför sig, hon hade bläddrat lite i den men knappt läst något.
När det var fem minuter kvar innan jag skulle stänga reste hon sig upp för att gå, hon sköt försiktigt in stolen mot bordet. Och kom fram till disken med glaset.
”Tack så mycket” sa hon ”Vi ses säkert igen. Du kan få tidningen” När hon såg att jag nickade sakta log hon igen och vände sig om och gick ut ur caféet.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Sockerina - 17 nov 11 - 19:45
tack :)
PrickitSmultron - 29 mar 10 - 16:02
bra!

Skriven av
Sockerina
28 mar 10 - 20:50
(Har blivit läst 41 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord