Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

we are to diffrent del 7

Nellie

Han ställde sig bakom mig och kollade på samma kort som jag. Jag vart pirrig i hela kroppen. Men varje gång det pirrade till så kom bilderna upp. Bilderna som skulle bli min verklighet och det hände något mer. Jag vände mig om och kollade in i hans små barnögon. För det var verkligen vad han hade han hade små barnögon. Även om han såg hård ut på utsidan så om man bara kollade djupt in i hans ögon så såg han så oskyldig ut och så småbarnsaktig. Helt plötsligt verkade det som om vad som skulle hända efter i kväll var helt obetydligt.
- Så har du inget eget rum eller? Han nickade och log upp och tog min hand och jag följde lydigt efter honom upp på rummet. Hans stora, rum såg ut som vilket pojkrum som helst. Eller ja med lite dyrare saker i men annars så var det inget speciellt. Men jag vet inte vad jag hade väntat mig, stora tjejer eller döda kroppar i garderoben. Jag kollade mig lite omkring och han satte sig säkert på den stora sängen med det svarta överkastet. Jag tvekade i kanske en halv sekund. Jag vet inte varför men det kändes som om jag borde springa där ifrån rädda mig från all skit som skulle komma senare. Men hela min kropp skrek ändå att jag skulle vara kvar. Jag satte mig lite osäkert på honom. Bilderna av vad som kunde hända med mig när jag kom hem sjönk liksom längre och längre in i huvudet och blev blekare och blekare och verkade helt obetydliga.
- Så det här är mitt rum. Han var till och med lite söt när han var så där osäker på sig själv.
- Jo jag ser det, det är väldigt stort. Jag kunde knappt hålla mig från att skratta. För det är som att prata om vädret det är helt onödigt. Men jag kollade på honom och han kunde inte heller hålla sig från att skratta så vi båda brast ut i skratt.
- Ja vi borde nog komma på något lite bättre att prata om. Hans röst var lite hackig eftersom han små skrattade.
- Jag vet något vi kan göra i stället. Han blev helt allvarlig och lutade sig mot mig. Hans läppar stötte till mig nästan som en stöt som gick igenom hela kroppen. Det var underbart. Han la sig lite löst över mig men man märkte att han var noga med att inte lägga allt för mycket vikt på mig. Vilket jag vid det här tillfället inte uppskattade för jag ville ha honom så nära som möjligt. För om man ändå ska göra bort sig varför inte göra det ordentligt. Det var som om han var rädd att jag skulle gå sönder. Det var skönt på ett sett att veta att han tar lite respekt till mig till skillnad från vissa men ändå så jag är ingen liten glaskula. Jag går inte sönder hur som helst. Han släppte mina läppar och fortsatte ner mot min hals och stannade till vid mitt höftben. Det tog mig några minuter innan jag förstod vad han höll på med där nere. Han läste han läste vad som stod där och försökte troligen klura ut det. Paniken brände till i halsen hårt som metall.
- Vad står det här för? Han rörde försiktigt vid mitt höftben och jag satte mig upp. Jag hann inte svara innan det smällde till nere i hallen. Man hörde Malins röst som skrek.
- Nellie min älskling vart är du? Jag reste på mig fort och drog ner tröjan och rättade till håret. Han gjorde det samma och följde efter mig ner. Dem stod där men Malin verkade inte ens kunna stå upp själv för hon hängde på A.J. Hon små skrattade hela tiden och var helt borta och jag kollade lite på A. J som såg helt oskyldig ut.
- Vi har inte ens kommit i väg än och hon är redan stupfull. Jag pratade mer med A.J men fick ett sluddrigt svar av Malin.
- Nejsch då eller kanske lite. Hon såg så söt och oskyldig ut.
- Ja det kanske är dags att åka då. Danne sträckte sig över mig och tog sina nycklar och gav mig en liten putt mot dörren. Jag vände mig om och log lite åt honom men följde lydigt ut genom dörren till hans bil.
- Så jag antar att vi ses där nere igen då? A. J nickade och Malin satt och sa något ingen av oss fattade. Men det värsta var att nu var det tyst i bilen igen och nu hade han sin chans. Sin chans att fråga igen vad det var för något.

Danne

Jag hade en god lust att fråga om tatueringen på hennes höft men något stoppade mig. För hon verkade inte villa säga förut vad det handlade om så varför skulle jag rota runt i onödan. Jag fattar inte vad det är med mig i dag jag är så försiktig. Jag menar när vi låg där så allt jag kunde tänka på var att jag inte fick lägga för mycket tyngd på henne. Jag menar tjejen är inte speciellt stor tänk om hon går sönder. En annan grej som jag upptäckte var att hennes höftben stack ut och det brukar inte vara något för mig. En sådan grej skulle förut ha fått mig att springa för livet för jag hatar små tjejer som springer och ser ut som pinnar. Men det känns som om hon betyder så mycket mer. Herregud lyssna på mig jag låter som en jävla bög för fan.
- Så vart ska vi nu? Hennes underbara ljusa röst bröt mitt tänkande.
- Vi ska ut till en kille som har fest men det är lite större grej men det brukar bli ganska så kul. Hon nickade samtidigt som hon kollade ut genom fönstret vilket hon då inte kan ha sett så mycket. För det var ganska mörkt. Jag ökade takten mest för att komma fram lite fortare så jag kunde dricka lite. Fråga mig inte hur vi ska ta oss hem i morgon. Men och andra sidan det är ju morgondagens problem. Det gick ganska så fort att åka dit för det bara raka vägen fram. Tur nog för mig att Malin och dem skulle ta en sväng förbi Mattis och hämta lite öl och sånt så man hade lite om det inte fanns något bättre där. Det sparade oss också från att behöva prata så mycket om något. Inte för att jag inte vill prata med henne men jag vet bara inte vad jag ska säga till henne. När jag äntligen stannade bilen på gården dit vi skulle så var inte A. J och Malin där än. Men Nellie gick ut ur bilen så jag följde efter henne. Hon tog upp en cigg ur fickan och satte den till munnen. Hon skakade lite i handen och såg ut att frysa. Jag tog av mig munkjackan jag hade på mig och la den över hennes axlar. Stackarna hade ju bara en tunn långärmad, men hon stoppade villigt in händerna i armarna. När hon äntligen fimpade ut den så gick vi in och det kom ett gäng med folk emot oss och jag kände hennes beniga arm under min. Jag tror det är den bästa känslan jag någonsin har haft det pirrade till igenom kroppen på mig. Jag flätade mina fingrar kring hennes och trängde mig igenom massan med folk. När vi äntligen kom fram till köket så tog jag fram en öl och en cider. Hon tog cidern för mig och satte sig vid bordet och jag slog mig smidigt ner bredvid henne. Det tog synd nog inte så många minuter innan man kunde höra Malins ekande stämma in i huset.
- Nellie, älskling vart är du?! Malin slog sig ner i stackars lilla Nellies knä. Jag funderade några minuter på om hon skulle gå sönder. Men hon sa inget utan la sina händer om henne så hon inte skulle trilla ner.
- Nellie jag vill dansa, kan vi dansa snälla! Hon nästan skrek ut allting hon sa men det kanske behövdes med tanke på att musiken var bra hög. Nellie viskade tillbaka något i hennes öra och Malin drog sig upp och tog med sig A.J. Han såg ut som en liten toffel efter henne. Kvar var jag Nellie och sen Tina, Tom och Lina som också satt vid bordet. Det var lite pinsamt eftersom både Tina och Lina har jag haft ihop det med. Plus att båda av dem är väldigt stora i käften förhoppningsvis så säger dem inget om det. Tom satt mest och kollade på Nellie. Jag fick en känsla av att jag bara ville slå ner honom. Men gud nu är jag svartsjuk också vad är det med mig. Jag svepte ölen i en klunk och gick till kylskåpet för att hämta en ny. När jag vände mig om så satt hon där på bänken. Lika vacker som alltid, jag ställde mig precis framför hennes dinglande ben. Hon tog snabbt ölen ur handen på mig och tog en klunk. Jag fastnade i hennes förföriska ögon som bara kollade rätt in i mig med huvudet på sne. Jag la försiktigt mina händer på hennes små lår. För mig är det ett under att hon ens kan stå på så lite kött. När man kollar in i hennes ögon på det där viset så är det svårt att förstå hur man någonsin kunde missa henne.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Notchii - 28 mar 10 - 23:10- Betyg:
Åååhh... Jag vill också ha en kille... =/ Men det är så gulligt. Mejla nästa del!!^^
Mizz_andersson - 28 mar 10 - 20:03
Maila nästa! :)
Twilighthyper - 28 mar 10 - 19:36- Betyg:
Jag ska läsa de andra delarna, men jag tycker det här var
JÄTTEBRA! Mejla gärna när nästa del kommer ;)

Skriven av
DickensLips
28 mar 10 - 19:10
(Har blivit läst 63 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord