(M/M) I varje andetag - kapitel 39 |
Detta är då kapiel 39 av I varje andetag. Tycker jag är lite småduktig som lyckades få till den här delen redan nu. Men ja, nu får ni ta och läsa. Kattsmurf. (Vad fan är en kattsmurf egentligen? -.-)
Kapitel 39
”Alex Jidberg”
”Kommer du ihåg hur vi träffades, Alex?”
”Klart att jag gör, men vad vill du med det?”
”Du gjorde så att jag fick hjärnskakning”
”Ja, jag vet”
”Vet du hur arg jag blev på mig själv när du försvann från mitt rum på sjukhuset och jag inte ens frågat om ditt namn?”
”Vad vill du komma med det här?”
”Jag förbannade mig själv för att vara så korkad och sedan kom du tillbaka och frågade mig samma sak jag satt och tänkte på”
”Jag ber dig, sluta”
”Efter det blev allt så jobbigt. Jag avskydde mig själv för de känslor jag mot min vilja hade mot dig”
”…”
”Det var så hemskt, Alex. Jag vill verkligen inte känna så, men jag gjorde det”
”Sluta”
”Och när vi blev tillsammans, herregud människa, jag var så osäker. Jag avskydde fortfarande mig själv också hade vi sex och mina problem löstes upp”
”Kan du sluta?”
”Jag älskade dig så mycket”
”Sluta ring till mig, hej då!”
*
Christoffer har nästan glömt bort hur obeskrivligt snabbt en vecka kan gå ifall den största delen av dagarna spenderas i skolan. För ja, han har varit duktig och gått exakt alla dagar den här veckan och dessutom har han roat sig om kvällarna med att plugga likt en galning. Alex har hållit sitt löfte om att hjälpa honom och då andragradsekvationer och ingresser blandas med kyssar från silverögonpojken kan det vara riktigt trevligt att plugga.
Därför känner han nu där han sitter på sin skrivbordsstol att han inte behöver ägna sin tid åt läxorna ikväll för han har redan gjort så mycket. Han behöver ha en paus precis som alla andra han med, trots att han fick ett betydligt mycket längre jullov än resten av klassen. Än resten av skolan till och med.
Alldeles strax ska han dra på sig lite kläder för att sedan möta upp Alex så att de kan gå tillsammans hem till Cornelia, som tidigare under dagen bjöd dem båda på fest hemma hos henne. Det var ett väldigt bra tag sedan han befann sig på en fest, därför behövde han inte tänka efter så värst länge innan han svarade ja till hennes inbjudan.
Det enda som oroar honom över fredagskvällens planer är att Matteus förmodligen också kommer vara hos Cornelia, för tydligen har de två blivit väldigt bra kompisar på senaste tiden. Fast med tanke på att han har klarat av att ignorera Matteus hatiska blickar där äckelkänslorna också sipprar ut, borde han klara av att möta honom på en fest med. Skulle det ändå bli för outhärdligt är det bara att han tar sin pojkvän i handen och går därifrån.
Christoffer slutar upp med att tänka alldeles för mycket, går istället fram till garderoben för att leta upp kvällens kläder. Ett par svarta smala jeans med hål på knäna blir hans byxor. Hålen på knäna är det dock inte meningen att ska vara där, utan han fick dem för en evighet sedan då han lyckades snubbla över en trottoarkant och slog upp både knän och byxor. Till överkroppen väljer han tillsist efter mycket velande fram och tillbaka en väldigt mörkröd långärmad skjorta . Att han när just skjorta får honom att tänka på sin silverögonpojke som också garanterat kommer vara klädd i lika typ av tröja han med.
Några steg framåt och han står placerad framför spegeln, tittar på sig själv väldigt ingående. Sminket han målade dit innan han åkte iväg till skolan har nu kladdat ut sig en hel del. Det är dock inte det enda som inte är så gott som perfekt på honom, för hans tidigare mörkgröna hår är inte längre mörkgrönt. En väldigt synlig utväxt finns där och färgen ser väldigt läskig ut, någon blandning mellan brunt, grått och urtvättad grön. Med tanke på att det också var ett bra tag sedan han klippte sig har hans före detta snedlugg vuxit sig så pass lång att den inte längre får kallas för lugg. Resten av håret har blivit alldeles för långt et med, ända ner och lite till än ner till axlarna. Hans hår ser helt enkelt för jävligt ut, men det är ingenting han kan göra något åt nu. Han får se till att färga och klippa det inom en snar framtid.
En snabb blick på klockan och Christoffer kan konstatera att han kommer låta Alex få stå ensam ute i kylan i en evighet om han inte skyndar sig nu. Med tanke på att han inte vill ha en ispinne till pojkvän drar han snabbt med kajalen runt ögonen, lite mer än vad han brukar ha till vardags och struntar sedan i att göra något åt det ändå hopplösa håret.
Ner för trappan, på med jackan, knyta skorna, hej då till mamma, ut genom dörren och han är på väg till sin silverögonpojke.
Han upptäcker Alex där han står under en lyktstolpe och gnuggar sig själv över armarna för att försöka hålla kylan på avstånd. Ibland hjälper det inte ens att ha en vettig jacka på sig för att slippa frysa.
Christoffer känner ett värmande rus i kroppen över vetskapen om att skönheten några steg bort är hans egen, att han har tillåtelse att pilla på honom när han vill.
”Hej”, säger han och ler på Alex.
”Hej.” Leendet besvaras mer än bara genom att le tillbaka, för Alex lindar sina armar omkring Christoffers kropp och lutar huvudet mot hans axel, gömmer ansiktet i hans hår. Han andas in tryggheten som den svartsminkade människan utstrålar.
”Har det hänt något?”, undrar Christoffer otroligt när Alex inte släpper taget om honom. Inte för att han inte har något emot att ha sin pojkvän i sina armar, tvärt om, men orolig kan han inte undvika att bli.
”Nej”, mumlar ljustotten lågt.
”Är du säker?” Det är något i Alex sätt att svara nej som får Christoffer att tvivla på att silverögonpojken talar sanning.
”Nej.” Alex tar ett hårdare tag omkring hans kropp.
”Vad är det som har hänt, Alex?” Lät han orolig tidigare är et ingenting gentemot hur han låter nu.
”Nej, jag bara…” Han tystnar.
”Vad?”
”Äh, ingenting, eller jo, jag och Jonas bråkade innan jag gick ut och ja, det kändes väl inte direkt så bra om jag nu säger så.” Christoffer vet inte riktigt vad han ska svara på det, för om sanningen ska fram så är han verkligen inte bra på att hitta passande ord att yttra ifall någon är uppenbart ledsen. Men för sin pojkvän gör han mer än gärna ett försök.
”Vi behöver inte åka till Cornelia om du inte vill det. Vi kan istället gå hem till mig”, säger han och smeker med sin hand över Alex rygg. Visst, han hade sett fram emot att gå på fest, men det spelar ingen roll. Han vill mycket hellre att sin älskade ska må bra.
”Nej, det är lugnt”, svarar Alex och släpper taget om honom.
”Säker?”
”Ja.” Alex biter sig lätt i läppen. ”Fast om det absolut inte gör någonting för dig så kan vi strunta i att gå till henne, din kompis.”
”Då går vi hem till mig istället då.” Christoffer tar Alex hand i sin, slås samtidigt av tanken att det är sällan han tvingas vara den starka av dem. Silverögonpojken stället alltid upp för minsta lilla sak och nu är det hans tur att återgällda den tjänsten.
”Kan vi inte gå på bio eller något sådant?” Frågan förvånar honom lite. Han trodde nämligen att Alex bara ville hem så fort som möjligt, men om han vill göra något annat är han inte sen med att svara ja.
”Jo, det kan vi göra.”
”Bra, för jag orkar inte umgås med en massa folk, men jag vill ändå göra något”, förklarar den ljushåriga varelsen och placerar en lätt puss på Christoffers läppar.
Efter några snabba övervägningar om hur de allra bäst och fortast tar sig in till biografen lyckas de tillslut enas om at bussen som går från busshållsplatsen tvåhundra meter fram om sju minuter måste vara det bästa alternativet. Christoffer tycker dock att de kan gå den korta biten bort till bion, men eftersom han bestämt sig för att låta Alex bestämma tar de bussen.
Att sitta bredvid en person man tycker otroligt mycket om kan vara en intressant upplevelse, i alla fall om det på samma buss sitter ett antal personer som inte tycks ha något bättre för sig än att stirra på två förälskade pojkar.
”Jag tycker att vi borde jävlas med dem”, flinar Alex och lutar sig fram mot Christoffer, som genast är med på det hela. Han lägger sina armar kring Blondies kropp och pressar sina läppar hungrigt mot hans. Deras tungor smeker varandra och de kan svära på att halva bussen nu stirrar storögt på deras hoppressade kroppar. När ett fejkat stön lämnar Alex mun han inte Christoffer hålla sig längre utan vrider sig åt sidan och brister ut i världens skratt. Det verkar ha varit startsignalen för sekunden efter tar silverögonpojken efter samma handling.
Då de hoppar av bussen vid rätt avstigningsplats drar diverse medpassagerare lättat en suck över att äntligen bli av med de lite för intima pojkarna. Att det tre säten längre bak satt en pojke och en flicka som utövade lika aktiviteter var det ingen som lade märke till, för det var ju ändå inget konstigt med det.
”Så, vad vill du se för något?”, undrar Chistoffer då de klivet in genom SF-bios dörrar.
”Kan vi inte se Avatar igen?” Egentligen var det dumt att han frågade med tanke på att hans pojkvän inte har pratat om någon annan film sedan de såg den första gången tillsammans med Julia för några veckor sedan.
”Visst, den var ju väldigt bra, så varför inte.”
Biljetter, popcorn och läsk köpes av de unga männen innan de hand i hand går in till biosalongen för att leta upp sina platser. I biomörkret låter Christoffer sin hand smeka placera sig på Alex knä. Han känner värmen från kroppen intill och kan inte låta bli att le över att han lyckades vinna så pass mycket över sig själv att han nu skulle kunna visa upp sin älskade silverögonpojke inför hela världen.
Äh. Slutet sög, men så är det. Kommentarer. Kommentarer. Kommentarer. (Det låter som om man säger "Kom, män tar er" om man överdriver.)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Andastyst - 30 mar 10 - 14:03- Betyg:  | Alltså MÄNNISKA, du skriver så bra!! Ingen idé att försöka själv
nu, det blir ju bara mög då.
Möhö, jag skulle inte ha nåt emot att sitta på samma buss som två
hånglandes silverpojkar, höhö. Nästa del nu, merci? | | because - 29 mar 10 - 15:29- Betyg: | | waaa, skit bra! älskar den här novellen. mejlaa nästa :D | | because - 29 mar 10 - 15:29- Betyg: | | waaa, skit bra! älskar den här novellen. mejlaa nästa :D | | idantica - 29 mar 10 - 10:26 | | Det här är verkligen jättejättebra, och slutet sög inte alls, jag gillade det, massor. Och du är väldans bra på det här, och på att få ett fint flyt i allting, alla händelser klaffar så fint. okej, det lät kanske lite skumt men ja, du är bra helt enkelt. | | WalkingTheDemon - 28 mar 10 - 20:39 | | Naw. :D <3 | | NeMriA - 28 mar 10 - 18:46 | jag gillade det här kapitlet, vääldigt mycket.
du är en sån där BRA människa som fattar när man ska göra rätt val. till exempel: de gick inte på festen. mucho bra jesus, mucho bra. eller i något annat kapitel där de utövade vissa aktiviteter och människan som störde (skorpan) faktiskt GICK UT istället för att börja gorma och ha sig. BRA JESUS. *störd*
och slutet sög inte alls. det var fint.
för övrigt så tyckte jag bussdelen var väldigt fin. häh. | | YouWillBeAMemory - 28 mar 10 - 18:43 | hhahaahahahahahahahahahha KOM MÄN TAR ER XD hahahahah asg*
bra att du uppdaterar snabbt..
men dock lite slarvfel.. men det gör inget :D |
|
|
|
