För att de tvingar mig |
Medlidande och blodsdroppar
De drar i mitt hår och får mig på fall
Gång på gång.
De flinar skadeglatt när mina knän slår i den ojämna marken.
De sågar sig in i min kropp och drar långsamt ut mitt hjärta.
Deras vackra sång skär i mina öron och mina skrik ekar i tomheten.
Men det finns ingen tomhet.
Demonerna finns överallt.
Jag vill inte behöva blod för att må bra,
Men de tvingar mig.
Och sova kan vara för riskabelt…
Om jag somnar kanske de kommer till mig i sömnen,
De hittar alltid något sätt.
Ett medlidande som lyser med sin frånvaro.
Nej, det här är rätt åt mig..!
Sönderskurna armar, är mitt straff.
Demonerna mina väcktare.
Livet är min prövning.
Lyckan är mitt mål.
Och jag vet vart jag måste gå för att finna den…
|
|
|
|
