Sex eller slagsmål - Del 7 |
Smärta och hat varierat i en sorgsen blandning.
Det var allt jag kände när jag satt där,
i ett av hörnen i provhytten.
Marcus stod ovanför mig och knäppte sina byxor,
han var nöjd och klar med mig för dagen.
"Smiter du ifrån mig någon gång igen,
då kan vi slå vad om att jag dödar dig. Fattar du?"
Jag bara satt där nere och nickade på huvudet.
Att han hade makten över mig gav honom
på något sjukt sätt självförtroende,
han log och smekte mig försiktigt på kinden.
"Bra, då förstår vi varandra. Ses på onsdag."
När han vände sig om och gick ifrån mig, när jag såg på
hans muskellösa rygg som nästan sken under den vita t-shirten,
så tänkte jag bara på en sak. Vi kommer aldrig ses igen.
Några minuter efter att han gått gick jag också.
Jag letade upp telefonen för att kunna ringa mamma.
Min mamma.. Allt jag ville var att krama om henne,
för hos henne kände jag mig alltid trygg.
Jag la i mynten jag hittat i fickan och slog numret hem.
En signal, två signaler, 3 signaler..
"Det är Veronica." Mammas röst.
"Hej mamma, kan du hämta mig vid gallerian?"
När mamma insåg att det var mig hon pratade med blev hon hysterisk.
Precis som jag visste att hon skulle bli, förr eller senare.
Hon skrek för full hals i luren och jag flyttade den några centimeter ifrån örat.
En gammal tant som gick förbi tittade underligt på mig,
så jag tog tag i situationen och försökte tysta ner min kära mor.
"Mamma, snälla, lyssna bara på mig! Jag berättar vad
som hänt senare, kan du bara.. Hämta mig?" Hon blev tyst.
"Självklart.. Jag är där om 20. Puss."
Jag pustade ut och hängde tillbaks telefonen.
Några kronor hade jag kvar och min mage kurrade som aldrig förr.
Jag hade knappt ätit något ordentligt på 2 och ett halvt dygn,
så när jag såg att McDonald's öppnade slängde jag mig
nästan på disken och bad om en cheeseburgare och cola.
En kvart senare satt jag på en bänk vid parkeringen i väntan på mamma.
Hamburgaren slank snabbt ner i magen
och colan hade aldrig smakat så gott.
Solen värmde mina bara armar och ben,
jag lutade mig bakåt och njöt av sommar hettan såhär mitt på dagen.
Jag försvann i tankarna på att sommarlovet snart var här,
och hur kul det skulle bli att bara få slappna av.
Precis när jag var på god väg att somna så stördes jag
av den irriterande tutan som mammas BMW hade.
En blond, liten, kurvig kvinna i blåa jeans shorts
och ljusblått linne steg ur bilen, jag kastade mig runt halsen på henne.
"Förlåt, förlåt, förlåt! Jag lovar, jag ska förklara allt,
ta mig bara hem älskade mamma!"
Hon såg förvånat på mig men satte sig genast i bilen igen.
Jag sprang runt bilen och slog mig ner i det svarta sätet.
"Aj! För.. Fan!" Varken jag eller mamma kunde låta bli att skratta.
4 år hade vi haft den där bilen, men jag lärde mig aldrig
att sätena blev fruktansvärt varma på sommaren.
Och eftersom min kjol var rätt kort så brände det på baksidan av låren.
"Att du aldrig lär dig, knasboll." sa mamma och log mot mig,
med hennes vita leende som kunde lysa upp en hel planet.
Sakta rullade vi fram på dom gråa vägarna
som snabbt hade torkat efter morgonens regnskur.
Bilens lukt, familjens lukt, fyllde mina näsborrar.
Jag andades ut och kände äntligen lite ro i min själ.
Jag var på väg hem, inget kunde hända nu. Tack gode Gud för det.
Bara för att jag ens vågade tänka på något positivt,
så springer en oförsiktig flicka rakt ut på vägen.
Mamma tvärnitade, och även fast vi hade säkerhetsbälte på,
så flög både jag och hon emot fönsterrutan.
Jag var ironisk, for God's sake! Tänkte jag för mig själv.
"Är du okej?" Mamma såg lite skakis på mig.
"Jag är okej, är du?" Hon nickade till svars.
Flickan hade också klarat sig och trallade oberört vidare på andra sidan vägen.
Långsamt startade mamma motorn igen och vi åkte framåt.
Jag lutade mitt huvud mot rutan och tittade ut över samhället.
Dagisbarn sprang omkring och lekte på klätterställningarna,
men även en del i min ålder satt på bänkarna runt om i kvarteren.
Så från ingenstans, som en ängel, satt han där.
"Stanna bilen!" Ännu en gång tvärnitade mamma och såg ilsket på mig.
"Försöker du ha ihjäl oss, unge?!" Generat tittade jag bort,
svarade bara tyst att jag sett en kompis jag behövde prata med.
Hon svängde in på en liten p-plats utanför parken,
den park som alla som fått tag på något att dricka,
brukade samlas i för att bli berusade tillsammans.
Jag hade hängt där mycket när jag var några år yngre,
men nu var det ett tag sen. Nu var jag här av en annan anledning.
Min mamma fick åka hem, jag bad henne att göra det,
för jag visste att det här nog kunde ta ett tag.
Trögt närmade jag mig honom där han satt,
precis som jag gjort, så njöt han utav solen och hade stängda ögon.
Ett par hörlurar hade han i öronen också,
vilket gjorde att han inte hörde mig när jag kom närmare.
Jag slog mig ner bredvid honom på bänken och petade lite på hans axel.
Han ryckte till, drog av sig hörlurarna och gnuggade sig i ögonen.
"Vad vill du?" Chockat men tjurigt glodde han på mig,
sådär som min lillebror brukade göra om han inte fick som han ville.
"Jag visste inte att det var din bror, jag var törstig och dom hade öl,
sen blev det för mycket och allt bara spårade ur.
Jag vet att jag betett mig som ett jävla freak,
det har jag gjort sen jag fyllde 15.. Men om du förlåter mig,
om du och jag kan vara vänner, för jag vill verkligen lära känna dig,
så kan jag skärpa mig! Snälla Jonte, kan du förlåta mig..?"
Hans blick sa klart och tydligt att han inte fattade
mycket av allt jag nyss slängt ur mig i desperation.
Så jag tog några djupa andetag, lugnade ner mig och började från början.
När han visste allt - från hur det blev när han lämnat mig på bussen,
tills det att jag vaknade upp i Kevins lägenhet - så blev jag tyst.
Jonte stirrade rakt ner i marken och bara tog in allt jag nyss sagt.
Han, inte jag heller för den delen,
kunde helt förstå att allt det där hänt på en och samma kväll.
Men så harklade han sig och förberedde sig på att tala.
"Jag vet inte vad jag ska säga.."
En liten klump bildades i halsen.
Om det fanns något jag inte gillade, så var det att inte få svar.
".. Men jag vet att jag kan förlåta dig."
Min blick klarnade och jag såg på honom. Han log.
Klumpen i min strupe blev större, men av lycka!
Förvåningen över att han förstod mig
och att han var villig att låta det här
svepas över för att jag sa förlåt,
gjorde mig nervös och jag började skaka.
Han tog tag i min hand och såg in i mina ögon.
Jag närmade mig försiktigt hans läppar med mina,
men då drog han sig tillbaka.
Först var det som att han ville kyssa mig,
han tog min hand och allt var som gjort för det.
Men nu backade han undan..? Jag förstod ingenting.
Jag såg frågande på honom.
"Asså.. Jag måste berätta en sak för dig nu."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | addictedXO - 8 apr 10 - 20:03- Betyg:  | | aah mejla!! :D:DD | | angel96 - 6 apr 10 - 18:12 | | bra:) | | TH-Lower - 28 mar 10 - 23:58 | | Va!? Finns inga fler delar ute!? D': Du kan ju inte sluta sådär, det fattar du väl! Mejla nästa! <3 | | ossika - 27 mar 10 - 06:30- Betyg: | Mejla när nästa del kommer? Om jag säger att den är asbra
utan att ljuga? För det är saaaant! :D | | enannanplats - 26 mar 10 - 18:11 | | fan vad bra :) mejla nnästa del | | Twilighthyper - 26 mar 10 - 17:28- Betyg: | | Meeeeeeer!!!!! Mejla nästa! | | Eme_96 - 26 mar 10 - 17:20- Betyg: | | du måste mejla! :) Den är jättebra! :D | | LetMeJump - 26 mar 10 - 15:33 | | braaaa, mejla nästa xd | | M0NST3R - 26 mar 10 - 14:07 | | ÅÅHHHHH, JAG VILL VETA :D | | ajda_tina - 26 mar 10 - 11:46- Betyg: | | Mer än super bra, dunder bra! Mejla nästa? :)<3 | | Enrosablomma - 26 mar 10 - 11:17 | | Suuper bra!!:D mejla nästa!!:):) | | sztiz - 25 mar 10 - 20:43 | | Neeeeeeeeeej Inte slut inte nu Vill ha nästa del ge mig nästa del!! <333 | | blackgirl - 25 mar 10 - 20:38- Betyg: | men jag behöver mer
jag behöver verkligen mer | | alonleydream - 25 mar 10 - 20:27- Betyg: | | mejla nästa, du är sjuukt duktiig!!<3 |
|
|
|
