Det handlar inte om vad man ser, utan hur |
En flicka sitter ensam på bussen. Hon har ett svart plommonstop på huvudet, persikofärgat hår och glasögon. Hennes strumpyxor har för många hål i sig för att värma såhär tidigt på våren och de slitna conversen är för trasiga för att hålla regnet borta. På armarna skymtar dussintals armband genom en för stor skjorta och en skinnjacka ligger på sätet bredvid henne. Hon ser osminkad och sårbar ut, liten. Alltför liten. Hon spelar alldeles för hög musik i lurarna, så högt att de som passerar kan urskilja vad hon lyssnar på. Hon sitter där och väntar. Väntar på att bussen ska föra bort henne från vad det nu är som finns där hon fanns innan. Känslor? Människor? Upplevelser? Minnen.
Hon ser ung ut, kanske runt 17 år. Hon bär på en tygpåse där det står BD med stort tryck. Massa knappar på skinnjackan. Hon ler lite försiktigt för sig själv, tittar ut genom det smutsiga bussfönstret. Bytar låt på musikspelaren och pillar på armbanden. Ett par av dem åker åt sidan så att man kan skymta röda streck. Ett ovant öga hade kunnat ta det för märken från armbanden, men ett vant öga ser dem för vad de verkligen var. Ärr. Från påsen tar hon upp en liten anteckningsbok, slår upp den och verkar bläddra igenom sidorna. Ler lite för sig själv igen, men hon ser inte glad ut. Mer drömmande, osäker. Som om vad det nu än är hon tänker på gör henne rädd men förtrollar henne på samma gång.
Regnet som hängt i luften utanför fönstret börjar plötsligt falla och i fjärran mullrar åskan. Med förväntansfull min ser hon ut genom fönstret, som om vädret gör att hon känner sig mer levande. Som om hon vet att hon, precis som åskan och regnet, inte passar in i de vanligas perfekta värld. Hon ser inte ut att passa in heller, inte här på en lokalbuss i en håla mitt i lilla Skåne. Hon ser inte ut att passa in i Sverige alls. Hon sträcker ner handen i påsen igen, rotar runt lite och får till slut upp en blå bläckpenna. Hon öppnar anteckningsboken och skriver med stora bokstäver “Det handlar inte om vad man ser, utan hur”. Sedan stänger hon boken, lägger ner den och pennan i påsen, trycker på stoppknappen och hoppar av. Genom fönstret på bussen kan man se hur hon står vid vägen och beslutsamt ser ut över skogen som ligger precis bredvid. Trädgrenarna är tunga av regnet som nu slutat falla och luften är full av dofter. När bussen kör sin väg vänder sig flickan om, går in i skogen och försvinner.
'
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Haiduciin - 25 mar 10 - 23:34- Betyg:  | Detta är nog något av det bästa du skrivit, eheh.
Högsta betyg ofc! | | Fiiiaaas - 25 mar 10 - 11:42- Betyg: | | sjukt bra! Du har verklogen ett nära förhållande med ord | | glasbubblan - 24 mar 10 - 19:31 | | sjukt bra skrivet! | | littledreamer - 24 mar 10 - 19:25- Betyg: | alldeles jätte underbart! Du kan verkligen formulera orden rätt och bilda helt grymma meningar!
Allting blir så perfekt! Man kan se hela historien framför sig, verkligen jätte bra skrivet | | SoGetLost - 24 mar 10 - 15:18- Betyg: | | oh :o helt fantastiskt skrivet! blev helt tagen faktiskt. Älskade hur du beskrev saker och ting. super fin! |
|
|
|
