[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 53' |
Jag firar min 200 wordsida som är någonstans i mitten av denna. Så därför ska jag fira med choklad (behöver en anledning till att få äta choklad XD)
Liam Strand
Vad var det som Liam höll på med egentligen? Han visste inte ens själv, inte helt säkert. Balanserade på hälarna, pratade med sig själv och försökte gå i en rak linje. Allt för att distrahera sig själv från det faktum att Mario stod där och pratade med honom. Kommenterade det han sa till sig själv för att undvika benbrott, var det så konstigt? Han skakade på huvudet och tittade på Mario igen. Vacker som alltid, perfekta drag, men den där oron i ansiktet vanställde hela honom. Från hjässan till fotsulorna, det såg inte rätt ut. Liam gjorde så att Marios utsida blev som ett stort ångestframkallande vimmel av färger. Precis som tavlan han gjort till Mario. Den som inte syntes till någonstans, Mario kanske hade släng den, lika bra var väl det. Ingen ville titta på en tavla som gav en ångest och andnöd.
Liam hade ångrat sig, han ville inte mer, han ville bara gå och lägga sig, sova utan krav på att vakna igen.
”Vad har du gjort på handlederna?”
Liam tittade ner och såg märkena efter repen, han hade inte tittat efter förut. Bara försökt bli av med den svidande känslan som faktiskt blev värre nu när Mario påpekade det. Ingen undgick den pojken inte, han kunde väl se genom kläderna på Liam.
”Nickelallergi”
”Av?”
”Armband Liam blängde tjurigt mot honom och drog ner tröjärmarna så långt det gick.
”Du har väl aldrig armband”
”Klockor då”
”Du behöver inte ljuga, jag blir inte arg” Marios ansikte mjuknade så mycket att Liams underläpp började darra och benen förvandlades till gelé. Ibland var Mario bara för mycket, och Liam som inte ens visste riktigt vad som hade hänt.
”Fan ta dig Mario” Liam kände sig arg, frustrerad och något som han inte kunde sitta fingret på. Längtan kanske, så var det nog. Varför skulle Mario ha sådan inverkan på honom för? På något magiskt sätt lyckades han hela tiden på Liam att vilja vara närmre än vad som var moraliskt, och med hans gonorré begränsades det betydligt mer. Han ville inte ge det till Mario också, inte när Mario verkade ha klarat sig.
”Lova att du inte är arg”
”Jag lovar” Det var sant, om Mario lovade så var det så, han ljög inte. I Liams värld ljög inte Mario, inte ens en vit lögn. Därför samlade Liam mod till sig och torkade bort ett par ovälkomna tårar. Tvekade ett par sekunder och la armarna runt Marios hals.
Mario kändes precis som vanligt, hård men inte obekväm, han luktade gott, inte för svagt och inte för starkt.
”Jag har bara dig” Sa han och klamrade sig fast, som om det vore på liv och död. Mario verkade inte lika inne på att kramas, men han hade åtminstånde armarna runt Liams midja. Vilket var en ganska bra början om han fick säga det själv, och om nu killar hade en midja.
”Du måste hjälpa mig, jag gör vad som helst, jag börjar skolan” Liam kände sig lite kluven, han förstod inte innebörden av det han sa. Han förstod inte varför Mario inte sa någonting heller, han var inte den som var tyst. Tvärtom var han den som alltid sa något, kanske inte till just Liam, men till alla andra.
”Du måste tro på mig?”
”Varför?”
Liam borde ha väntat sig ett svar som det, Mario ville ha en anledning. Ärligt talat hade han ingen på lager som han kunde klämma ur sig. Hela situationen var oplanerad och han visste inte vad han gjorde där ens. Men Mario var den enda personen Liam brydde sig om, han brydde sig om vad Mario tyckte. Allt Mario tyckte var töntigt var töntigt, allt Mario tyckte var coolt, det var det mest tuffa som fanns i hela världen. Mario hade alltid rätt, så var det bara, i Liams ögon.
Nu ville den enda personen i världen som Liam brydde sig om ha med honom att göra. Och han som trott att han nått botten den dag han gått med på att bli prydnadspojke. Men så var det inte, det var när man hellre la sig på rälsen, hoppade från en bro, hängde sig i ett träd eller blåste skallen av sig. När den enda personen man brydde sig om inte brydde sig längre. Mario behövde bara säga orden så skulle Liam lägga sig framför tåget utan att tveka.
”För att jag älskar dig” Något han egentligen inte visste något om, men det var väl så det kändes. Och dessutom hade det bara flugit ur honom och då var det väl sant, att han verkligen gjorde det. En oläglig tidpunkt kanske, men bättre skulle han inte få, och han orkade inte med sitt liv heller.
Mario sa inget, Liam hoppades för första gången att han skulle förbli tyst, han var helt enkelt för bra för Liam och det skulle alltid vara så.
Inget mer hände, inte mer än att Liam sög fast sig runt Mario och kanske att Mario höll i honom lite hårade än innan.
”Rep tror jag” Liam ville inte att det skulle vara tyst, det var så himla obehagligt.
”Får jag se?”
Liam släppte motvilligt Mario som la Liams hand i sin. Det kittlade lite i magen på Liam då, men han ignorerade det och tittade åt ett annat håll. Men det var svårt att tänka på något annat än Liams fula händer med långa pianofingrar i Marios hand. Marios hans som var stor utan att bli förs stor, fingrar som inte var för långa, men inte heller såg ut som prinskorvar. Fingrarna slöts perfekt runt Liams hand, och fick Liam att rysa.
”Gör det ont?”
Liam nickade bara och tittade ner på händerna, han ville se så att det verkligen var så att Mario höll i hans hand med sin ena och strök över Liams handrygg med den andra.
”Vi kan fixa det tror jag”
Liam följde snällt med in i badrummet och satte sig på toalettstolen. Mario rotade runt i någon låda full med förpackningar och tuber med kostiga namn på. Det märktes att det bodde läkare i huset, och det mer än en.
”Här ska du se”
”Vad är det?” Liam gillade inte det där men konstiga läkemedel och annat konstigt. Men nu var han så illa tvungen med antibiotika, annars undvek han allt.
”Kortison bara och lokalbedövning, man har det på där så… blir det fint” Marios tvekande gjorde inte Liam speciellt säker. Det lät faktiskt som att Mario inte visste vad han höll på med.
”Jag har gjort detta på Milan det är lugnt”
Liam rynkade ihop ansiktet lite och höll fram ena armen men slet tillbaka den ganska fort.
”AJ SLUTA”
Mario himlade lite med ögonen och fortsatte med sin terror, något Liam inte tyckte om.
”sluta, aj jag vill inte”
Att Mario skulle vara där och pilla hjälpte inte det minsta, även om han hade snygga sterila kondomhandskar på händerna. Mario kunde flytta till puckoland med sitt puckoklet och lämna Liam ifred.
”Det gör ont”
”Men det blir snart bättre”
”Jag vill inte”
Det knackade på dörren och Sierra klev in, Liam flög upp och gömde sig bakom henne. Han smög fram blicken och tittade lite misstänksamt på Mario.
”Vad gör ni?”
Liam kanske inte skulle ha skrikigt så mycket, nu verkade han ha väckt alla. Pinsamt, men det var Marios fel även om han bara ville vara snäll. Men Liam mindes precis alla som skadat honom någon gång i hans liv och han ville inte ha ett sådant minne av Mario.
”Liam har… bränt sig lite på handlederna”
”Men stackars liten, kom så går vi ner i köket”
Liam lite faktiskt mer på Sierra, så fick han sitta i Marios knä också och begrava ansiktet mot Marios axel och gråta lite i smyg för att det sved. Men han vågade inte skrika åt Sierra att det gjorde ont och att hon kunde flytta till puckoland tillsammans med Mario.
När de var klara kramade Sierra Mario och gav honom en puss, Liam tittade avundsjukt på.
”Buenas Noches”
Liam visste inte vad det betydde, men det kanske inte var meningen att han skulle förstå. Men Sierra vände sig mot Liam och kramade honom också. Liam klängde sig som vanligt fast så fort han fick chansen och kände inte för att släppa alls.
”Men Mario hans kläder är ju fuktiga”
”Jaja jag fixar det”
Upp på övervåningen igen, i Marios rum, tillsammans med Mario. Det kändes som en dröm när Liam tog av sig de fuktiga kläderna och la dem över en stapel med kartonger.
”Vill du ha något att sova i?”
Liam skakade på huvudet och la sig i soffan med ansiktet mot soffryggen, kurade hop sig och blundade hårt. Han frös men ville inte ta Marios kläder hela tiden, han var trött på att vara så beroende av andra. Som att han inte skulle överleva utan Mario vid sin sida när han klarat sig i 17 år. Men han hade haft Erik, Erik som aldrig med skulle gå bredvid honom, aldrig mer klappa honom på axeln, ge honom kondomer och säga att det snart kommer att vara över. Erik som alltid sa att de skulle rymma dit Liam ville. De kunde inte rymma längre och Liam förblev ensam. Det var konstigt hur han kunde känna sig så ensam även om han hade många omkring sig. Men det kändes som en lögn, de fanns där, de gick vid hans sida men ändå var de så frånvarande.
”Vill du inte sova i sängen?”
Liam kände Marios hand som strök över håret, men han motstod det och skakade på huvudet.
”Nej jag ska ligga här och tänka lite” Det slutade aldrig bra när Liam tänkte men han gjorde det ändå, på massor av konstiga saker. Hur han faktiskt kunnat dö den natten, neddrogad, utsatt och förnedrad. Det var precis det hans liv gick ut på. Att försöka överleva när han knappt kunde ta sig igenom en dag utan att skapa tragedi.
En kudde trycktes under huvudet på honom men han gjorde inget för att hjälpa till. En filt landade mjukt över honom och han rös, frös nästan mer av den något kalla ytan som hans egen kropp skulle tvingas värma upp. Där låg han med tårar rinnande och kinder som sved med huvudet fullt av Erik och deras utflykt som aldrig blev av.
Liam vände på sig efter en stund, Mario såg ut att sova. Den där inbjudan kanske fortfarande fanns kvar. För att inte väcka Mario klättrade han över honom så smidigt han bara kunde och la sig mot väggen. Han suckade lite och torkade bort tårarna.
Mario låg på magen med ena armen under kudden, att väcka honom igen var taskigt. Därför låg han bara där och tittade på honom. Hans ansikte såg så fridfullt och bekymmerslöst ut. Avundsjukan gjorde ont i honom, han ville vara Mario
En ny tår ramlade ner och brände på hans redan svidande kind och att Liam torkade bort den blev bara värre. Mario flyttade sig närmare och la täcket över honom tillsammans med en arm. Liam var där och tryckte sig mot honom på bara några minuter.
”Varför gråter du?”
”Vet inte, berätta något” Liam orkade inte tänka mer på sig själv, och han visste faktiskt inte så mycket om Mario. Inte så mycket som han önskade att han gjorde. Mario vände sig och la sig på rygg istället, Liam nöjde sig med att ligga och krama Marios arm.
”Som vadå?”
”Hur gammal var du när du kom hit? Sverige alltså”
”Första gången var jag sex år. Sedan flyttade vi tillbaka när jag var nio och sen till Sverige igen när jag var tolv”
”Varför flyttade ni hi för?” Liam ville inte stoppa näsan i blöt, men han var nyfiken. Mario visste allting som det fanns att veta om honom. Då tyckte han att han hade lite rätt att veta mer om Mario, SuperMario.
”Först för att det var jordbävning. Vårat hus lixom rasade ihop, och sjukhuset som mamma och pappa jobbade på. Så de bestämde att de ville jobba utomlands”
Liam tittade upp på Mario och såg lite fundersam ut, jordbävningar hade han hört talas om många gånger. Hur de utplånade hela städer om det ville sig illa, bara för att kontinentplattorna inte kunde ligga still.
”Era saker då”
”Ja inte vet jag, de blev väl begravda antar jag”
Liam la huvudet på Marios axel och kramade honom, stackars Mario som hade fått huset i huvudet. Det viste han förstås inte men han antog bara att det var så.
”Sen så byggde de upp allt och mamma och pappa fick erbjudande om att börja jobba där igen, så gjorde de det, tills de fick barn igen. Föresten gillar jag det bättre här”
Liam ville fråga mer saker, massor av saker men han kom inte på något alls, föresten ville han inte vara för påträngande heller.
”Säg något på spanska”
Mario funderade en stund, för länge, han kunde ju säga vd som helst, som ”Du luktar bäver” eller ”Din mamma har en stor rumpa” Liam skulle ju ändå inte fatta, han kunde inte ett ord på spanska.
”Te amo”
”Vad betyder det?”
”Jag älskar dig”
”Varför sa du det?”
”För att jag gör det”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | kiichigo - 24 mar 10 - 16:32- Betyg:  | | *happy face* | | SoGetLost - 23 mar 10 - 21:25- Betyg: | | nämen åh så gulligt det sluta:D:D och nu så måste hans sjukdom vara borta så kan dom ha sex:D:D JAAAAA :D:D happy face på denna delen:D | | Mp3 - 23 mar 10 - 21:12 | ÅH! <3 MARIO SADE TILL LIAM ATT HAN ÄLSKAR HONOM OCH LIAM SADE TILL MARIO ATT HAN ÄLSKAR HONOM.
Åhåhåhåhhåhåhå <3
Jagkanintekommenteranormalt.
<3
Och du skriver så bra <3 | | WalkingTheDemon - 23 mar 10 - 20:55- Betyg: | | awwww <3 |
|
|
|
