Sofia gick fram till honom där han stod framför henne, ännu en gång vid
sjön.
-"Hej" sa hon och log
-"Hejsan älskling" sa han med en allvarligt min.
-"Jag vet att något är fel, vad är de för något?" sa hon och tittade på honom.
-"Det är inget som är fel, allt är som det ska vara."
-"Vad menar du?" sa hon och tittade oroligt på honom.
Han gav fram sin gåva till henne.
-"De är dags för mig att låta dig vara,"
-"Nej, du kan inte lämna mig" sa hon och kände hur tårarna rann.
-"Jag har givit dig så mycket smärta, för mycket smärta. Jag vet att du hoppas att jag ska
komma till dig. Du blir aldrig lycklig om du ska träffa mig på detta sättet." sa han menande
-"Sluta, du vet också att de inte är sant"
-"Okej, jag vet de är inte sant. Men jag älskar dig, jag kan inte heller låta dig vara, jag
vill träffa dig hela tiden. Jag vill låta dig komma till mig men jag kan inte. Jag kan verkligen
inte låta det hända."
-"Varför, de är ju dig jag vill vara hos." sa hon bedjande
-"Men jag kan inte. Jag måste låta dig vara. För att du ska bli lycklig utan mig." sa han och tog
hennes händer."Jag älskar dig så mycket, att jag sitter och tittar på dig hela dagarna. Jag vet att ditt
hjärta skriker efter mig. Jag har hört de. Men jag kan inte låta dig vara här hos mig. Jag vill att du
ska bli lyckig i den världen du lever i. Smärtan skriker i mina öron när jag tänker på hur dum jag har varit.
Hur mycket jag har saknat dig, hur mycket jag vill vara med dig. Förstår du, jag älskar dig av hela mig själ"
Hon tittade på honom med sina intensivt gröna ögon. Hon ville inte att han skulle lämna henne, för hon visste
att de var för honom hon levde. Hon visste att det var han som fick henne lycklig för att han levde i hennes
hjärta. Han var så levande för henne. Hon väntade alltid på att han skulle ta henne till denna platsen. Det var
som en paradis. Hon ville inte lämna honom, hon ville inte det. Hon ville stanna kvar där med honom.
Utan honom var hon ingenting.
-"Du får inte lämna mig, snälla stanna" sa hon bedjande
Hans tårar började rinna, och han bara skakade på huvudet.
-"Detta är det bästa för både dig och mig" sa han medan tårarna rann.
-"Nej, det är det inte. Låt mig stanna här med dig."
-"Nej, jag kan inte låta dig göra det. Du ska bli lycklig nere på jorden"
-"Jag kan inte bli lycklig utan dig" sa hon
-"Jo, det kan du. Du var ju så lycklig dagen efter julafton"
-"Men det var ju för att jag hade träffat dig" sa hon
Han förstod att han gjort för mycket intryck på henne. Han insåg att det var hans behov av att träffa henne som
hade fått henne att fortsätta leva. Hon visste att han inte skulle lämna henne. Men han visste att de inte kunde vara så
längre. Hon måste fortsätta leva, och inte leva på grund av att få träffa honom. De skulle aldrig gå.
Han älskade henne så mycket, att själen värkte då han inte fick se på henne. Han hade följt henne i två års tid.
Tittar på henne, saknat henne, fört henne till honom genom hennes drömmar. Han hade varit så glad över att få träffa henne.
Men som sagt, det kunde ju inte fortsätta.
-"Vi måste avsluta detta" sa han
-"Nej, nej, gör inte så här" sa hon
-"Jag måste och de vet du med."
-"Nej, nej, snälla stanna med mig" sa hon
-"Jag kommer bara vaka över dig. Men jag kommer aldrig ta dig hit mer.'"
-"Nej, snälla Jonathan säg inte så."
Han kysste hennes läppar, och de föll ner i sanden. Detta var sista gången det visste de båda.
Och de lät det ske, de lät de gå så långt de kunde gå. Alltså hela vägen fram.
De låg sedan svettiga bredvid varandra, och hon log mot honom.
-"Jag säger de tre små orden till den vackraste flicka på jorden" sa han innan han reste sig upp och gick sin väg.
Sofia skrek av smärta, han var nu borta. För alltid.
Hon vaknade av att hon skrek, och hennes kropp var helt kallsvettig. Hon kände sig helt tom, allting var som bortblåst.
Hon skrek där hon låg i sängen, bara skrek medan tårarna rann.
Hon ville bara dö, hon ville bara vara med Jonathan.
Hon tog på sig kläderna och sprang ut i ljumna natten.
Hon behövde luft, hon kunde inte andas. Hon sprang ner till parken och satte sig vid vattnet.
"Jonathan" viskade hon "Jonathan, jag behöver dig vid min sida. Jag vill inte leva längre. Jag vill vara hos dig. Jag älskar ju dig."
Hon tittade upp mot månen, och ner mot vattnet igen.
Skulle hon ta sitt liv? Skulle hon våga?
[fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
MinnaMy - 10 jun 06 - 07:29- Betyg:  |
| ojoj får inte ta livet av sig |
| MinnaMy - 3 jun 06 - 19:55- Betyg: |
| åh så bra! :D |
| carrou_mrs_cool - 31 maj 06 - 17:12- Betyg: |
VET FAKTISKT INTE VAD JAG TYCKER HON SKA GÖRA, JAG VILL ATT HON SKA KUNNA VARA MED JONATHAN, MEN JAG VILL INTE ATT HON SKA DÖ!!!
//CAROLINE - KYSSAR<33<33 |
| _Isa_ - 31 maj 06 - 03:52- Betyg: |
| åå spännande håller med skicka detta till ett bokförlag du skriver så himmla bra!! |
| Tiildus - 30 maj 06 - 06:05 |
| Fortsätt skriv!!! Du kan ju ite sluta sådär! Du skriver så grymt bra! SKicka in den till ett bokförlag!! Tar dom inte in de e dom ju knasiga!;P |
| vattendroppe - 30 maj 06 - 04:50 |
hon fårinte ta sitt liv!
längtar efter mera du skriver så bra!! |
| spite_fire - 30 maj 06 - 04:31- Betyg: |
våga!
fegis :P |
| Mizzbrunett - 30 maj 06 - 00:57- Betyg: |
| Mer mer ! |
| sofiiie - 30 maj 06 - 00:50 |
| MERA!!FORT!! |
| Triangel - 30 maj 06 - 00:25- Betyg: |
| oh shit...spännande mer mer mer |
| banjo1 - 29 maj 06 - 22:49- Betyg: |
| oo shiiet asså , vafan kommer hända nu ? meer meer !! // Anni <33 |
| Prinsessan_ - 29 maj 06 - 20:22- Betyg: |
| åååh va braaa:D |
| Jossann_ - 29 maj 06 - 20:06 |
| åh vad braaaa :D |
| catten - 29 maj 06 - 19:36 |
| nej nej nej det får hon inte, snälla skriv meeeeeer! |
