16. ~Colorblind~ |
Del sexton. Har inte alls mycket att säga. Hoppas bara att ni gillar det, och lämna gärna en kommentar.
COLORBLIND
16.
Det gick inte mer än en kvart efter att Adam hade gått iväg för att handla innan det ringde på dörren igen. Jag stod iförd mina smutsiga mysbyxor, ett linne och en kofta och mitt otvättade hår i en boll på huvudet samtidigt som jag undrade vem det kunde vara. Jag trodde inte att Adam skulle komma tillbaka så snart och inte heller Pappa, Sara och Markus.
Jag gick i alla fall ut i hallen och öppnade dörren, bara för att mötas av Hannes och Noahs stora leende ansikten där utanför.
”Nejmen hejsan!” utbrast Noah, som stod längst fram.
”Hej”, sa jag och kunde inte besvara leendet. Dels var jag alldeles för förvånad för att kunna kontrollera mina ansiktsmuskler, men jag hann inte heller förrän han hade dragit mig intill sig i en stor kram.
”Vi tänkte bara kolla om Adam var hemma?” förklarade Noah när han hade släppt taget om mig. Hannes trängde sig fram och kramade mig också, dock mycket hastigare och en aning mer tafatt än Noahs.
”Åh”, sa jag och hade egentligen ingen aning om vad jag skulle säga. ”Adam är ute. Han handlar… Det… Det är faktiskt bara jag hemma.”
Hannes och Noah utbytte varsin snabb blick som jag inte kunde tyda. Sen kollade Hannes på mig igen och sken upp.
”Kan vi inte vänta här då? Han kommer säkert tillbaka snart, och då kanske vi kan hitta på någonting allihop?”
”Eeh… jo, visst”, sa jag men hann knappt tala till punkt förrän de båda killarna hade tryckt sig förbi mig och klivit rakt in i stugan. När de gått förbi och försvunnit in i vardagsrummet, stod jag kvar vid dörren några sekunder och blinkade förvånat. ”Stig på”, mumlade jag med höjda ögonbryn och stängde dörren efter dem.
Jag följde efter ut i vardagsrummet. De hade slagit sig ned i soffan och redan slagit på TVn. Jag antog att de kände sig som hemma här, då de faktiskt hade tillbringat mer tid i stugan än vad jag själv hade gjort, men det kändes i alla fall lite underligt.
”Vill… Vill ni ha någonting?” klämde jag ur mig lite förskrämt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle föra mig.
Båda killarna kollade upp på mig med sina leende ansikten.
”Äh, det är lugnt”, sa Hannes.
”Tack ändå”, fyllde Noah i och mötte min blick.
Jag såg nervöst ner på mina händer och undrade tyst för mig själv hur i hela friden det här skulle gå.
När ytterdörren öppnades en knapp halvtimme senare, noterade vi det knappt och jag la inte märke till att Adam var tillbaka förrän han hade tagit av sig både skor och jacka och stod rakt framför mig. Jag låg på golvet och höll mig för magen samtidigt som jag kiknade åt skratt. Noah hade gjort en grimas med hela ansiktet – vilket i själva verket hade varit ett försök att imitera Mr Bean – som var så ful att jag började skratta så mycket att jag tillsist inte kunde sitta upp längre.
Jag hade så ont i magen av skratt och kunde nästan inte andas, att jag kippade av luft när Adam stod med fötterna vid mitt huvud och undrande såg ner på mig.
”Hej?” sa han frågande.
”Hej!” sa jag som svar, men började fnissa hysteriskt när jag i ögonvrån såg hur Noah satte sig upp.
”ADDE!” vrålade han så högt att hans röst skar sig och gick upp i falsett. Jag knep ihop munnen under en halv sekund, sen började jag gapskratta igen.
”Vad har ni gjort med henne?” frågade Adam oroligt ovanför mig.
”Jag har inte gjort någonting”, flikade Hannes in och höll avvärjande upp händerna framför sig som ett tecken på sin oskyldighet.
”Är du säker på det…?” frågade Adam misstroende och gav honom ett strängt ögonkast.
”Hundra procent, mannen”, försäkrade Hannes.
Adam skakade på huvudet medan jag verkligen ansträngde mig för att andas djupa andetag för att lugna ner mig en aning. Det fungerade däremot inte särskilt bra, och det dröjde ytterligare lite drygt fem minuter innan jag kunde sitta upp och prata normalt igen. Vid det laget hade Adam, Hannes och Noah lyckats snacka ihop sig igen och jag fick lydigt sitta bredvid och lyssna till när de pratade om gamla sommarminnen.
”Jag är hungrig”, sa Noah efter ett bra tag och snörpte ihop munnen så den bara blev ett snett streck. Jag instämde och sa att jag också kunde tänka mig lite mat, vartefter Hannes föreslog att vi kunde göra pannkakor. Alla fyra tyckte det lät som en bra idé, men när Noah började räkna upp ingredienserna flög Adam upp på fötter och slog panikslaget handen för pannan.
”Vad?” frågade jag oförstående.
”Mjölken”, stönade han innan han försvann i all hast ut i hallen igen. Han var snart tillbaka med en plastkasse i ena handen som han höll upp till oss. Jag såg tydligt ett par mjölkpaket där i, och kunde inte låta bli att fnissa till igen.
Alla tre killar såg förskräckt på mig som om de var rädda för att jag skulle drabbas av ännu en skrattattack, men jag skakade förtydligande på huvudet.
”Jag tror inte att vi kan göra så mycket pannkakor på det här…” sa Adam tveksamt och höll upp ett mjölkpaket.
”Blir mjölk verkligen dåligt så fort?” frågade jag.
”Ingen aning…” mumlade Hannes. Noah såg förebrående på mig.
”Fråga inte oss. Det är du som är tjej. Du ska veta sånt här och säga åt oss vad vi ska göra!” utbrast han.
”Jag?” upprepade jag.
”Japp.”
”Ursäkta?”
”Du hörde vad jag sa.”
Jag skakade på huvudet och såg åt andra hållet men kunde låta bli att le lite. Adam mötte min blick och jag blev faktiskt ännu gladare av det.
Det slutade med att vi bestämde oss för att ställa in mjölken i kylskåpet för att rådfråga Sara när hon kom tillbaka och under tiden gå och köpa ett nytt paket mjölk för säkerhets skull. Nu när tanken väl var väckt så var vi alla fyra riktigt sugna på pannkakor, så vi drog på oss våra jackor och skor och begav oss ut i den lite mulna höstdagen.
Promenaden till affären tog lite mindre än en kvart och de fjorton minuterna var riktigt trevliga. Vi skojade och sjöng oss hela vägen fram och när vi väl kom fram till affären kändes det som om det bara hade gått en tredjedel av tiden.
Adam letade fram ett nytt paket mjölk och vi ställde oss tillsammans i kassan. Men när det efter en stund blev vår tur att betala ringde Hannes mobiltelefon och han försvann ut för att ta samtalet. Medan Adam betalade stod jag och Noah lite avsides för oss själva.
Ingen av oss sa någonting utan stod bara tysta bredvid varandra. Plötsligt petade han till mig i sidan, men när jag gav honom en undrande blick för att få reda på vad han ville, så såg han åt ett annat håll och låtsades som ingenting.
Jag förstod att han skojade, och petade därför tillbaka honom i sidan.
”Aj!” tjöt han högt och såg ner på mig med rynkade ögonbryn och ilsken blick. Jag såg retsamt tillbaka på honom, väl medveten om att han busade med mig och inte var seriös.
Han förstod att jag förstod och petade därför till mig igen, lite hårdare den här gången. Jag upprepade min tidigare handling och det hela slutade med att vi stod och petade ivrigt på varandra innan jag brast ut i skratt igen.
”Du är rätt lättroad”, konstaterade Noah och såg ner på mig från sidan.
”Äh”, fnös jag och ryckte på axlarna. ”Det är du som alltid går runt och flinar.”
Nu var det Noahs tur att fnysa.
”Gör jag väl inte heller?”
”Jo, det gör du”, sa jag förnöjt.
”Gud vad du ljuger”, sa han ironiskt och log igen.
Jag valde att inte svara, men jag visste att jag hade vunnit den här matchen. Adam verkade vara klar vid kassan, för han stoppade ner växeln i fickan och sträckte sig efter mjölkpaketet. Samtidigt som han tog det och vände sig om för att komma fram till oss som stod och väntade någon meter bort, kände jag hur Noahs hand helt plötsligt letade sig in i min. Han omfamnade den mjukt och försiktigt, men det kom så oväntat att jag ryckte till.
Adam såg förstås min reaktion och rynkade förvirrat ögonbrynen. Hans blick letade sig neråt till våra händer, som just för det ögonblicket höll i varandra.
Jag såg hur hela han stelnade till. Det var som att den trevliga Adam, som jag lärt känna under de senaste två dagarna, plötsligt byttes ut mot den dryga versionen, som jag hade levt med i flera månader och inte tyckte särskilt bra om. Hans ögon fick en slags hårdhet i sig och när han såg på mig, sekunden efteråt, kände jag det som om han medvetet stötte bort mig.
Noah måste ha uppfattat min sinnesförändring och stelhet, för han släppte snabbt min hand och verkade inte riktigt veta hur han skulle reagera.
Adam kom fram till oss, och gav Noah en blick som jag varken kunde eller ville läsa av. Den kändes i vilket fall som helst fientlig.
Som tur var kom Hannes in genom dörren precis i rättan tid, så att den konstiga stämningen som plötsligt hade uppstått inte hann bli alltför påtaglig.
”Noah”, sa Hannes. ”Det var mamma, hon sa att jag skulle hem. Och du också, din pappa hade tydligen hört av sig.”
”Ah”, sa Noah och såg på oss alla tre, var och en för sig. ”Eh…”
Det var ett par sekunders tystnad.
”Vi ses”, valde han sen att säga till både mig och Adam innan han försvann ut ur affären.
”Sorry”, sa Hannes som fortfarande hade sitt huvud instucket innanför dörren. ”Men vi får ta pannkakorna en annan gång. Vi ses, Jessica.”
Sen försvann även han.
Jag såg från dörren som just gled igen efter dem, till Adam som fortfarande såg sammanbiten ut. Och jag frågade mig själv förvånat vad som just hade hänt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hooppsan - 25 mar 10 - 21:41- Betyg:  | | fan va bra den är :) mejla ? ;) | | LoveMusic - 23 mar 10 - 22:25- Betyg: | Låt. Mig. Läsa. Mer. NU!
Åhhh, du har ingen aning om hur spännande det här är! TROTS att jag vet hur det kommer gå... någolunda.
Framtida mästerförfattare *peka på dig* | | Rosapapper - 23 mar 10 - 19:33- Betyg: | | Guuuuuuuuu så braaaaaaa!!!! | | the-rose - 23 mar 10 - 18:32- Betyg: | | Adam är ju lite konstig =s men du skriver grymt bra och beskrivande ;) | | _MaAaLiN__ - 22 mar 10 - 23:18- Betyg: | | Nej, Noah får inte förstöra för Adam och Jessica:) fortfarande sjukt bra :D | | JessicaKarlsson - 22 mar 10 - 19:53- Betyg: | åh va bra!
adam ska de va (a) hehehe...
mejla :D :D | | ackbarian - 21 mar 10 - 20:41- Betyg: | | för sjuktsjukt bra! ;D | | LipsOfAnAngel - 21 mar 10 - 18:13- Betyg: | | åh herregud! så sjukt bra :D | | maaliinT - 21 mar 10 - 17:52- Betyg: | | jätte bra! :D mejla nästa. | | blackgirl - 21 mar 10 - 17:43- Betyg: | näe nu blev adam sådär igen!! :C
jag vill ha tillbaka den gosiga snälla adam NU!!
men riktigt awesome som vanligt =) | | PsychicPlay - 21 mar 10 - 17:15- Betyg: | åhåh, jag blir så splittrad
jag vill att det ska bli jess & adam, men noah är ju jättesöt
typ, & asså nae, vad galet!
du är awesome, fortsätt skriv :3 | | Moii-Thilda - 21 mar 10 - 15:16- Betyg: | | Grymt bra! :) | | Hexan94 - 21 mar 10 - 14:53- Betyg: | | Yeah! | | LetMeJump - 21 mar 10 - 14:25- Betyg: | Du är bäst på att skriva !
Mejla nästa :) | | ossika - 21 mar 10 - 13:22- Betyg: | Vilken asbra del! Jag vill h mer, MER, MEEEER! ;) (Bakom
min konstigahumor så tyckte jag att de verkligen var asbra
och lättvärt en 11 i betyg!) | | lovemenot - 21 mar 10 - 13:08- Betyg: | | oj,mejla nästa :o i liiike it :D | | gbg_95 - 21 mar 10 - 12:44 | Man liksom kände hur stelt det var mellan dem där på sist, sjukt bra beskrivet!
Jaru, jag har inte mycket att säga just nu än att det var fantastiskt skrivet och om Adam nu gillar henne och Noah och han där i hennes klass somjagnuharglömtnametpå, jaa då är det väldigt synd om henne. :P
Som sagt, otrligt bra! |
|
|
|
