;Du var den jag aldrig fick (oneshot |
Baserad på egna upplevelser/tankar eller bara fantasi?
Bestäm själv
Jag har en pärm. Ni vet en sån där med gummiband i två av hörnen
som håller ihop hela grejjen. En sån har jag. En röd. Vi fick dom innan
ett jätte stort No prov när jag gick i nian. Alla i klassen fick välja en färg
var, och jag, jag tog röd. Nu i efterhand har jag ingen som helst aning
om vad det var som fick mig att ta just den färgen eftersom röd aldrig varit
en favorit av mina. Helt ärligt så tycker jag inte det färgen är speciellt
snygg. Jag hittade den, pärmen alltså, för en vecka sedan. Längst ned i lådan märkt
"onödigt skit från skolan" låg den. Snacka om nostalgi tripp!
Men där, bland alla mina förfärliga försök till lite djupare teckningar såg jag
tre ord som inte riktigt passade in. "jag älskar dig" var skrivet mitt i allt
med stora svarta bokstäver. Eftersom nian bara var två år sen så var min
handstil ungefär lika kass som då. Och detta var definitivt inte skrivet av mig.
Med ett retligt leende på läpparna öppnade jag dörren till mitt sovrum,
korsade hallen och klev in i Elinas rum.
"Haha, jag älskar dig också b-friend"
Blicken som hon gav mig skulle förklaras bäst i form med 'är du helt pantad?!'
"På min No pärm, från nian."
Jag räckte över pärmen till henne.
"För det första, deprimerad mutch? och för det andra så har jag inte skrivit det där."
Självklar trodde jag hon skämtade, om det inte var hon vem var det då?
Nelly, Maja? Men ingen av dom hade ens i närheten av den stilen.
"Kul, försökt inte ens den här gången Elina, du är den enda som kan ha skrivit det där"
Hon fortsatte att kolla på mig med pantade blicken och räckte sen tillbaka pärmen.
"Det är inte då inte jag. Nians avslutningsbok står på tredje hyllan i köket, om det
inte var jag och du bara haft pärmen på no lektionerna så skulle jag gissa på att det
var någon annan i klassen, ta reda på vem."
Trots att jag fortfarande var övertygad om att hon drev med mig så tog jag emot
pärmen och begav mig mot köket. Och minsann, där(på tredje hyllan) stod den.
Nians avslutningsbok. Ett vitt litet häfte med en bild på klassen på som framsida.
I hade alla fått skriva sitt namn, en hälsning eller bara nått random ord.
Huvudsaken hade varit att man skrev. Snabbt bläddrade jag fram till rätt
sida. Ä med ett streck över sig istället för prickar eliminerade mer än två
tredjedelar av klassen. I fyllda ringar över i:na minskade antalet kandidater till två stycken.
Att personen i fråga använt "data a" satte stopp för mitt sökandes.
Hans namn brände på min näthinna.
Niklas
Varje dag sen sjuan hade varit en kamp för mig. Dels för att den inte är lätt
att komma ny till en klass i sjuan, och dels för att han gick i samma klass.
Om du hittar två mer olika människor så snälla, säg till.
Vi var verkligen som natt och dag, han med sitt blonda hår och bruna ögon,
inte speciellt framgångsrik i skolan men tvärt om bland tjejerna.
Och jag, men mitt bruna hår och mina blåa ögon, mycket framgångsrik i skolan,
men inte lika framgångsrik i livet. Jag kan verkligen inte påstå att jag var mobbad
eller ensam. Då skulle jag nog mer påstå att jag var mer åt det popurlära hållet.
Men inte ens i närheten av han. Han var en sån person som ALLA gillade.
Och nu menar jag verkligen ALLA, elever, lärare jag tror till och med att
mattanterna hade något för honom.
Och det var han, som jag hade gått och blivit upp över öronen förälskad i.
Denna "förälskelse" höll kvar sig till examen i nian. Och när alla andra
fällde tårar på grund av att vi i klassen skulle splittras så rann mina tårar
av en helt annan orsak. Aldrig mer skulle jag får se in i han mörka ögon,
aldrig mer skulle jag få känna hans egen lilla speciell lukt.
Aldrig mer skulle jag kunna sitta och stirra på honom en hel lektion och
bara drömma mig bort.
Niklas
Jag log av minnet av honom, ställde tillbaka nians avslutningsbok i hyllan och
lade sakta ner pärmen i kartongen igen.
Min mobils display lyste stark i mina ögon när jag slog in ett numer och tröck ner
den gröna luren.
"Hallå?"
"Jag älskar dig också"
Niklas
Nöjt la jag ner pennan och stängde blocket. Den hade blivit bra, verkligen.
Jag var nöjd. Det var självklart inte den jag skulle lämna in men ändå.
Den blev bra. Ett leende fann sin plats på mina läppar när jag tog fram det andra blocket,
slog upp det och skrev "Om två år" högst upp på sidan. Nästa morgon exakt tjugo över
åtta skulle den ligga på Kristins skrivbord, en uppsats om hur jag trodde mitt liv skulle
se ut om två år. Och Kristin skulle sen läsa att om två år skulle nog jag
gå på gymnasium och pendla mellan skolan och hemmet. Jag skulle nog ha börjat fundera på att
flytta men inte vågat ta klivet än, det skulle inte finnas någon "speciell" i mitt men vänner kommer
det finnas många av, skolan går bra och allt annat är också bra.
Medan hon läser detta kommer den riktiga uppsatsen ligga i tryggt förvar
i min väska. Oläst, orörd men sann.
Jag har lärt mig att man loggas ut efter ett tag och skrev nu först i
nått random skrivprogram. WIIHO! Blev dock inte alls lika nöjd med denna som med
den förra, men men. Vad kan man göra? Anyway
Leave your thoughts
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | falskverklighet - 14 jan 11 - 03:34- Betyg:  | | Underbar, blev så glad av den! :) | | kirakira - 21 mar 10 - 22:34 | /agree
v
v | | Maadelen3 - 21 mar 10 - 19:18 | håller med nedanstående *peka ordentligt så du verkligen ser*
haha
men, så söt den va :) och om den är sann vill jag veta (a) ahha
bra! | | DiktAmi10 - 21 mar 10 - 12:09- Betyg: | | Väldigt fin ! :D | | missnameless - 21 mar 10 - 11:44- Betyg: | | Jättefin, underbar idé! Gud vad glad jag blev nu. Och lite ledsen. Skitbra anyway! :D <3 | | blackgirl - 20 mar 10 - 23:37 | gud vad söt
jag bara blir helt... *snyft* |
|
|
|
