Hur högt älskar du mig? del 2 |
Förlåt att det har tagit sån tid för mig att lägga ut det här, men trodde att jag skulle fått mer vettigt skrivet i avsnittet, men så blir det inte. har tappat skrivlusten igen, så vi får se hur allt går.
”varför blev du så tyst för?” frågade Josefine och fnittrade till lite, som om hon skulle sagt något roligt.
”varför låg du med Emanuel?” snäste Celine tillbaka. Det enda hon kände var smärta inom sig. Varför hade hon inte druckit sig full som alla andra?
”varför är du såå arg på mig?! Jag är inte stadens snyggaste tjej, o jag kan inte få någon som är som Joel, så jag fick nöja mig med Emanuel” Josefine ansträngde sig att hålla en röd tråd i sin förklaring och såg allt för löjligt lycklig ut nät hon kom på att hon hade lyckats.
”Så Du Fick Nöja Dig Med Emanuel?” Hon upprepade orden på ett giftigt sätt.
”Du … Du behöver något att dricka Celine! Du är så himla tråkig! Jag var den enda, den enda! som hade min oskuld kvar, du förlorade ju din för flera år sen. jag vill inte vara den som är ensam kvar som ingen vill ha” hon började darra på rösten och Celine skyltade ett par lite väl glänsande ögon.
”Inte börja gråta nu, seså” sa Celine mekaniskt medans hennes vän grät för att sedan välta över och somna.
”där försvann den lilla friden…” muttrade Celine för sig själv.
Trotts att hon var ”skolans snyggaste tjej” så var hon inte som någon annan.
Hon drack inte, och hon var oskuld.
Det var något ingen visste om henne, och det var tvungen att stanna så.
Alla trodde att Celine drack, och att hon hade förlorat oskulden för länge sedan med en äldre kille från. Allt var bara lögner som hon fick de att tro på. Hon kunde inte dricka en droppe. Inte när hennes bror var det lysande exempel med den stora frånvaron.
Hon var med andra ord en mästare att manipulera folk till vad hon ville att de skulle tro, samt att hon var en strålande skådespelare.
Sen var det inte så svårt att vara nykter under en fest, hon kunde utan problem bli värre än de som faktiskt hade promille i blodet.
”nej, nu jävlar ska jag upp och dricka” hon orkade inte vara duktig flicka längre. Hon skulle vara som alla andra.
Hon gick med bestämda steg upp mot huset, upp för trappan och var precis på väg att slita upp dörren när den helt plötsligt slogs upp och Emanuel staplade ut.
”hoppsan…” var allt hon kunde säga
”god kväll kära Celine!” sa han och log ett brett leende
”varför säger du alltid sådär?” frågade hon, det slank bara ur henne.
”hur säger jag vad?” frågade han tillbaka
”God kväll kära Celine” citerade hon
Han skrattade och skakade på huvudet ”får man inte vara artig?” frågade han och la huvudet på sned.
”klart man får” hon började le, hans leende smittar.
”du borde inte dricka så mycket mer” sa Celine och försökte gå förbi men han tog tag i hennes arm, så deras ansikten var precis tätt intill varandra.
”jag har faktiskt inte druckit någonting, jag är bara bra på att spela. Och jag tror inte att jag är den enda” sa han och blinkade med ena ögat. Hon blev kall inombords.
”Om du nu inte dricker, sluta sup tjejer under bordet så du får de i säng” hon ryckte sin arm tillbaka och vände för att försök hinna med första morgonbussen.
”öm…?” var allt hon hörde bakom sig medans hon med bestämda steg gick ifrån platsen.
”var tog din artighet vägen va?!” fräste hon surt över axeln. Hon hade ingen aning om var den här aggretionen kom ifrån.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 8 sep 10 - 16:21- Betyg:  | | Jättebra Maila gärna när nästa del kommer |
|
|
|
