På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

* Rosa hår och tungpiercingar * [m/f] - Del 2

DEL TVÅ

Tro, hopp och kärlek. Och störts av dem är kärleken. Men det finns olika sortens kärlekar. Nästan för många för att räkna.

”Ska du vara hemma någon speciell tid då, Sofie?” säger mamma när hon och Linnea rest sig från bordet. Under hela maten har Sofie bara svarat på några av mammas frågor och småviskat lite med Linnea. Har inte hört hennes röst så jättetydligt, så jag slutar tugga och ser upp på henne.
”Ehm… jag måste faktiskt dra hem nu. Men tack för maten, det var jätte gott.” säger hon. Hennes röst är len och jag blir lite gladare inombords. Hon och Linnea lämnar köket och mamma börjar plocka av. Tänker att jag kanske ska vara lite snällare mot mamma och hjälper henne.
”Jaha.” säger hon så fort hon lägger märke till mig. Sätter armarna på höfterna och ser lite dömande på mig.
”Vad?” säger jag och fortsätter plocka bort.
”Vad är det du vill?”
”Va?”
”Ja, du hjälper till. Det har du inte gjort sen sexan. Vad är det du vill?” säger mamma och låter trött på rösten.
”Men vafan. Asså tänk om jag bara vill vara snäll? Shit, jag ska fan sluta hjälpa till helt asså.” säger jag med hög röst. Men skriker gör jag inte. Jag lämnar köket, känner mammas blick i ryggen. När jag kommer ut i hallen står Linnea och Sofie och kramas, Linnea mot ryggen mot mig. Sofie har stängda ögon, och jag önskar lite smått att hon skulle öppna dem och se på mig. Bli lite nervös. Men det gör hon inte och jag fortsätter in på mitt rum.
”Hejdå.” hör jag Linnea säga.
”Ses imorn.” hör jag Sofie svara. Sätter mig i sängen, drar fram mobilen. Inga sms, som vanligt. Trycker fram Robban på kontaktlistan och funderar på om jag ska ringa eller inte. Jag hann inte ens vara med på uppropet innan jag blev skickad till studierektorn ju. Har för mig att det skulle komma någon ny till klassen. Men jag ringer honom inte, blundar istället och somnar på sängen med kläderna på och oborstade tänder.

När jag vaknar nästa gång är det för att mobilen ringer som tusan.
”Vadå?” svarar jag. Känner hur ögonlocken vill dra ihop sig igen. Det skiner genom fönstret och solen bländar mig.
”Var fan är du?” Det är Robban.
”Hemma?” svarar jag.
”Klockan är snart nio, seriöst. Jag tänker fan plugga sista året. Du får inte kasta bort det, skynda dig för fan.” säger han. Han pratar snabbt, med ganska låg röst. Utan att svara lägger jag på, byter t-shirt och rufsar om håret. Skyndar in i badrummet, blöter ned ansiktet och ser sedan i spegeln. Bruna ögon ser tillbaka på mig, en pojke med mörkt spretigt hår och solbränd hy. Skakar bort bilden och borstar tänderna. Tar sedan på mig skor och skyndar mig till skolan. Tänker på att Robban ska plugga. Småler när jag hoppar på bussen, skulle Robban någonsin kunna plugga? Bettar med mig själv att det håller en vecka.

”Jaha, här kommer du.” säger Anders, vår mattelärare. ”Det är bara en kvart kvar av lektionen så du får jobba igen allting vi gjort hemma.” Tänker att han är en liten gubbjävel och att jag ska punka hans bil efter skolan. Jag sätter mig vid en ledig bänk längst bak. Ser några nya ansikten som nyfiket ser på mig, skiter lite i dem och petar på en tjej framför mig.
”Penna.” säger jag. När hon vänder sig om ser jag att det är Sofia. Hon ger mig ett leende, och räcker mig sedan sin penna. Hon gör allt jag ber henne om, hon är som beroende av mig. Vad hade hon nu tänkt att skriva med?
”Papper.” säger jag och petar henne i ryggen med pennan. Hon har en vit tröja på sig och det blir ett litet märke efter blyertsen på tröjan. Hoppas att hon inte ska märka det. hon vänder sig om, räcker mig ett papper. Resten av lektionen anstränger jag mig verkligen att se ut som jag räknar matte och Anders ser ganska nöjd ut där han sitter längst fram i klassrummet.
I år är vi 27 elever räknar jag. Det betyder 2 nya. Undrar vilka de är, och påminner mig själv om att snacka med Robban på rasten. Lektionen tar äntligen slut och alla skyndar sig ut likt myror. Letar efter Robban med blicken och hittar honom, går fram och ger honom en kram.
”Tjena.” säger han.
”Hejhej. Fan du väckte mig asså.”
”Hah, men det var väl tur de. Fan vad lagg han är asså, ska vi punka hans bil?” frågar Robban. Ibland är det så där. Som om han kan läsa mina tankar. Så är det att ha en bästa vän.
”Lätt. Den röda va?” svarar jag, och vi börjar gå mot skåpen.
”Ah. Du jag tog din nyckel igår, fan asså. Två nya brudar. Skitläckra. Här.” Han räcker mig nyckeln och jag tar emot den, trycker ner den i fickan.
”Namn?” frågar jag. När vi kommit fram till Robbans skåp ser jag hur prydligt han ställt upp alla böcker, och satt upp ett schema på dörren bredvid. Blir lite fundersam, men blåser bort känslan.
”Erin och Amalia. Asheta.” svarar Robban och ställer snyggt in böckerna.
”Najs namn. Vilket skåp är mitt?” frågar jag, och han visar mig till mitt skåp. Nummer 13. Småskrattar lite, och öppnar mitt skåp. Det är helt tomt, och Robban säger:
”Tror du måste dra till expeditionen och hämta dina böcker. Eller vaktmästeriet. Vete fan, tog bara din nyckel.” Jag nickar till svar och lägger in Sofias penna och pappret med massa fula ord på. Så duktig är jag på mattelektionerna.
”Vad är klockan?” frågar jag Robban och han svarar att den är kvart över tio.
”När börjar nästa lektion då? Och vad är det?”
”Mentorstid, elva. Ska vi gå och käka eller?” svarar han.
”Kan du schemat utantill eller? Ja för fan, hann inte äta frukost.”
”Nej, bara råkar veta det. Kan det kanske bero på att jag var tvungen och ringa och väcka dig?” Vi skrattar båda två och går sedan genom korridoren in i matsalen. Den är ganska full men det finns platser vid några bord, och min mage kurrar så vi kan inte vänta. Det luktar äckligt men vi tar ändå tallrikar och ställer oss i kön.
”Hur ser dem ut då?” frågar jag. Kön försvinner snabbt framför oss och han får inte chans att svara förens vi sitter ner längst ner i matsalen vid ett tomt bort.
”Erin är jävligt lång, smal och brunett. Och Amalia är lite kortare än dig, jätteblond och ja inte fet i alla fall. Men lite tjockare än Erin. Och dem verkar känna varandra sen tidigare. Gick och höll hand och skit.”
”Dem kanske är lebbar?” frågar jag, hoppas lite grann. Tar en tugga men ångrar mig genast, det smakar skit. Vi sitter precis bredvid mjölken och jag fyller på ett glas och klunkar.
”Det vore i och för i sig jävligt hett. Kanske kan ha trekant med dem.” säger Robban.
”Mm, skulle inte ha något emot det. Vilka hänger dem med då?” frågar jag och sätter mig ner igen. Robban ser ut att tänka lite för det tar en stund innan han svarar:
”Typ Anton, David och dem. Kan bli tufft, du. Men fight för fan.” Anton och David är de smartaste killarna i hela klassen. Kan alltid precis allting, jävliga besserwissrar är de också. Stenrika och gillar att klaga.
”Jippie. Ska vi dra eller?” säger jag och reser mig utan att vänta på svar. Han svarar inte heller och vi lämnar matsalen.
”Vad nu då?” frågar han.
”Vi kan väl gå ut i solen en stund.” säger jag och vi går ut i solen. Det är varmt och fullt med människor på skolgården. En del sitter på filtar på gräset, andra står lutade mot väggen och en del sitter på bänkar och bord.
”Äh men vi står här bah.” säger Robban och jag nickar. Det är skönt med solen, och jag får lust att bada. Stänger ögonen och värmer sprider sig kroppen. Då känner jag en kropp mot min, och slår upp ögonen. Det är Sofia.
”Heej!” säger hon med hög röst. Jag känner hur jag blir nästan intryckt av henne, varför måste hon vara så på mig hela tiden?
”Hej.” svarar jag tyst, stänger ögonen igen.
”Här står ni i solen.” hör jag hur Emma säger. Öppnar dem och Emma och Sofia står bredvid mig. Robban ser lite hungrigt på Emma och lutar sig sedan fram och viskar något i hennes öra. Det får henne att le stort och sedan nickar hon, och Robban blinkar mot mig. Sedan försvinner dem in mot toaletten. Jag tror jag vet vad dem ska göra och blir lite småkåt, men det är för varmt för att hinna med en snabbis.
”Vill du gå på bio i helgen?” frågar hon och jag vänder mig mot henne, lägger armarna om hennes midja och kysser henne.
”Nä jag är upptagen då. Men någon annan gång.” svarar jag. Ler lite så hon ska svälja betet. Inte fan vill jag gå på bio, vem gör sånt?
”Vad ska du göra då?” säger hon och lösgör sig ur mitt grepp.
”Men lägg av.” säger jag och håller fast henne. ”Jag ska på en grej, kommer inte ens vara hemma.”
”Nähä.” svarar hon. ”Vi börjar i alla fall nu, kom.” Hon drar med mig in i skolan igen och jag suckar lite. Men blir lite gladare då jag ser två ansikten jag aldrig sett förut. Tänker att nian kanske blir rolig i alla fall. Med två lebbar.

Efter mentorstiden är det engelska och sedan idrott. Men jag har inga idrottskläder och får sitta på bänken. Det är så tråkigt så jag drar hem. När jag väl kommer hem är mamma också hemma. Men hon är inte ensam. Väggarna är inte så tjocka. Man kan tycka hon kunde ta in på hotell, istället för att ge ut adressen till alla äckliga gubbar hon låter sig bli knullad av. Men det är ju bara vad jag tycker. Och jag är ju bara Håkan som slåss hela tiden.

Okejs. Del två. Värd att fortsätta på? Mejlar. Kyss.

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)