På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sofia del 43 Besöket i drömmen.

Hon tittade på honom och log.
-"Ja, det vill jag" sa hon och log
Hans leende sprack upp, och han kysste hennes läppar.
Han hade börjat må lite bättre nu efter Vanessas död. De tog honom
lång tid att komma över de. Men hon visste att han inte vad hel än.
Saknade var fortfarande oerhört stod.
-"Du gör mig verkligen lycklig, du gör mig verkligen de." sa han sanningsenligt.
-"Du gör mig lycklig med," sa hon och drog honom tätt intill sig.
Hon gav honom sedan en puss, och sedan fortsatte de gå.

När de kom till ett lägenhetsområde. Hon tänkte efter och kom på att hon och Jonathan brukade gå omkring där.
Hon kom på, Jonathans lägenhet. Hon hade inte varit där på evigheter.
Hon ville verkligen dit. Men inte nu, hon bestämde sig för att gå dit senare samma dag.
Andreas tittade hastigt på klockan, och tittade med orolig blick på Sofia.
-"Vad är det?" sa hon och tittade konstigt på honom.
-"Jag ska jobba om en timme" sa han med en förtvivlad min.
-"Ses vi i morgon då?" frågade hon
-"Ja det är klart," sa han och kysste henne
-"Men jag ska åt de hållet nu, ska titta till min lägenhet." sa hon
-"Gör de, det var länge sedan du sa att du var där" sa han och nickade
-"Men jag går dit nu direkt, har nyckeln i fickan. Vi ses i morgon" sa hon och gick åt andra hållet.
Han kysste henne, och de skilldes sedan åt.

När Sofia kom in i lägenheten var det dammigt. Hon bestämde sig för att städa, och göra iodrning.
Hon föll in som i en sömn, och ramlande ner på golvet. Men hon var fortfarande kvar i lägenheten.
En gestalt satt framför henne på golvet,hon visste att det var Jonathans ande.
Hon hade sett den förr i sina drömmar.
Han reste sig upp från soffan och gick fram mot henne.
Han bar samma kläder som förra gången då hon såg honom, och han log mot henne.
-"Hej" sa han och log mot henne
-"Hej" sa hon och föll i hans famn.
-"Hur är det vännen? Du verkar så hel men ändå så splittrad." sa han och höll om henne
-"Jo, de är okej. Men jag har saknat dig. Har inte hört av dig på över ett år." sa hon och tittade på honom.
-"Jag vet, jag vet. Men jag lovar jag har aldrig slutat titta ner på dig, vaka över dig"
Hon log mot honom, och rörde hans skjorta.
-"Jag trodde jag hade skrämt dig så mycket genom de där meddelandet på darton, att jag inte vågade höra av mig. Du har ju
inte varit här heller" sa han och tittade på henne
-"Ne, det är sant,"
-"Du har det bra, och du är lycklig." sa han
-"Så lycklig jag kan bli utan dig vid min sida." sa hon och tittade ner.
Han rörde hennes kind, och hon böjde sig fram och kysste honom. Han besvarade kyssen, och drog henne tättintill sig.
-"Jag älskar dig" viskade hon mellan kyssarna.
-"Jag älskar dig med" sa han och tittade in i hennes ögon.
Han tynade sakta bort framför henne, och plötsligt väcktes hon ur sin "dröm".
Hon tittade sig om i rummet, allting var som när hon hade ramlat ihop.
Vad hade hänt egentligen?
Hon vågade inte tro att det var sant, då visste hon att hon skulle inbilla sig att hon skulle kunna träffa honom när hon ville.
Och de visste hon att hon inte kunde, det var Jonathan som bestämde när han ville besöka hennes drömmar.

Hon reste sig upp från golvet, och försvann sedan in i städskåpet och började göra iordning ilägenheten. Det var så dammigt och så skräpigt.
Allitng kändes så unket, och så.

2 timmar senare var allting klart, och rent igen.
Hon var väldigt nöjd över hur det såg ut. De hade inte förändrats så mycket sen Jonathan dog vilket hon var glad över. De skulle de inte göra heller.
Hon gick in i sovrummet, och kände hur alla de underbara stunderna kom fram i hennes huvud.
Hon log för sig själv, och öppnade garderoben där alla hans kläder låg.
Hon tog fram en tröja som hängde på en galge. När hon lyfte ner den, kände hon hans doft, hon mindes hur han luktade.
Hon tittade på tröjan och kom ihåg då han bar den.
De var en av alla de gånger då hon hade kommit hem till hans lägenhet, och han hade gjort iordning middag, och fyllt lägenheten med romantik.
Hon kom på sig själv att stå där och drömma om att han skulle göra det igen.
Hon hängde in tröjan igen som var marinblå och lite uringad och stickad.
Hon tog sin jacka, och gick ut från lägenheten.

När hon kom hem var dörren låst. Hon förstod inte varför ingen var hemma. Hade något hänt?
Hon öppnade dörren, och gick in till köket där det hängde en lapp.
"Hej hjärtat, vi är inne på sjukhuset med Camilla. Hon ska föda, jag hoppas allt är bra med dig.
Sabina och Patrick är hos farmor och farfar. Ringer dig sedan.// Pappa

Hon log för sig själv, och tittade ut genom fönstret. Skulle hon få ännu ett syskon idag.
Hon satte på lite makaroner, och gjorde lite sås och satte sedan på Sagan om ringen.
Då telefonen pep, det var från Andreas.
"Hejsan älskling, sitter här på jobbet och har jätte tråkigt.
Kan jag komma ikväll? Vill vara hos dig min prinsessa.
Blev jätte glad då du sa att du ville förlova dig med mig.
Men vi får ju vänta med giftemålet i några år;)
Du är ju inte myndig än. Älskar dig mer än någonsin.//
Bara din Andreas"

Hon log för sig själv, och kände att hon blev varm i hela kroppen. Hon kände hur mycket hon ville ha Andreas hos sig.
Hon skrev sedan tillbaka att att han fick komma om han ville.
Hon såg inte det roliga med att sitta själv hela kvällen, eftersom hon inte visste när de skulle komma hem.
När hon sänt smset log hon ännu en gång för sig själv och sa
"Ännu ett leende kommer fram i mitt ansikte, Andreas och jag."
Han kom senare på kvällen och ännu en gång älskade de.
"Skulle du kunna tillbringa ditt liv med mig?" frågade Andreas när de låg där i sängen. "Skulle du kunna dela resten av ditt liv med mig?"
[fortsättning följer]

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

MinnaMy - 10 jun 06 - 06:30- Betyg: