Kristallpasset - kap.3 |
Monica vaknade av att en sköterska stod böjd över henne. Hon satte sig hastigt upp i sängen.
Sköterskan räckte henne hennes jeans och T-shirt.
- Du kan klä på dig och åka hem nu, om du inte är hungrig..? Läkarna säger att du inte behöver några
mediciner, om du inte har ont?
Monica skakade på huvudet.
- Bra. Vänta lite, jag ska bar ordna en rullstol till dig.
Monica nickade lydigt.
Som om jag skulle kunna rusa härifrån.. tänkte hon bittert.
Sköterskan kom tillbaka efter nån minut och hjälpte henne att sätta sig i rull-
stolen.
- Klarar du dig nu? Din mamma väntar med bilen utanför.
- Visst.. Tack.
Hon grep om hjulen och rullade ut från sjukhuset. Hon hittade mammas bil på parkeringen. Mamma kom
ut när hon såg Monica komma, och efter en liten stund satt hon i bilen och rullstolen hoppfälld i
bakluckan. Mamma ville prata hela vägen hem, planera försäljningen av Amiral, försäkra att hon
skulle klara sig utmärkt utan ben så länge hon hade rullstolen, babbla om hur mycket tid hon skulle
ha över till annat nu när hon inte kunde rida längre, men Monica lyssnade inte. Hon satt tyst och planerade
i huvudet en plan för kvällens avfärd till passet som Katja pratat om..
Efter middagen samma kväll rullade Monica omkring i sitt rum och packade en sadelväska med lite kläder,
en filt och ett par flaskor vatten. Katja hade ringt tidigare och lovat att ordna proviant åt både henne
och Amiral, så det behövde hon inte tänka på. Till sin mamma hade Monica sagt att hon skulle sova hos Sonja,
så att de inte skulle börja leta efter henne när hon försvann.
Vid nio-tiden var hon klar och rullade till stallet. Det tog ett bra tag att ta sig dit, men slutligen var
hon äntligen framme. Hon fick upp stalldörren och rullade försiktigt in. Katja hade tänt lamporna, men inte
på full effekt, bara så att de lyste lite grann. När Monica kom fram till Amirals box gnäggade han och stack ut huvudet.
Han var sadlad och klar.
- Katja..? ropade hon svagt.
- Kommer, jag är i foderkammaren..
Katja kom gående med en större sadelväska på armen.
- Jag har fixat mat åt er..
- Tack. Här är kläder å sånt.
Katja fäste de båda sadelväskorna bakom Amirals sadel och räckte Monica ridhjälmen.
- Då ger vi oss iväg då. mumlade Monica. Kan du leda ut honom..?
- Visst.
Katja skjöt upp boxdörren och ledde ut Amiral på stallplanen. Monica rullade efter i rullstolen.
- Monica..?
- Ja?
- Är du säker på att du vill göra det här..? Jag menar, det kan nog bli ganska riskabelt med tanke på dina..
- Jag är säker. bröt Monica av. Jag tänker inte sälja Amiral, och det här är enda chansen att bli "frisk", eller hur?
- Ok. Här..
Katja räckte henne en liten rulle.
- Vad är det..?
- En karta. Jag hittade den i farfars bibliotek. Var försiktig nu..
- Det ska jag.. Tack.
Katja hjälpte henne upp i sadeln. Det kändes konstigt att inte ha några ben under låren, men det skulle nog gå.
Hon smackade lågt och Amiral började skritta. De var på väg...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Poet_91 - 28 maj 06 - 23:37- Betyg:  | | ÅÅ vad spännande.. mer mer mer mer mer |
|
|
|
