[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 49' |
Jag vet att ni älskar mig :D
Men kommerntera mera :O
Liam Strand
Nog för att Liam hade gått med på mycket i sitt ganska korta liv, men det här det var väl att kliva över gränsen. Han ville inte gå, tvärtom ville han stanna hemma och begrava näsan i sin nya hobby, nämligen läsa Filips böcker. Om han övade lite skulle han allt också lära sig. Det hade visat sig att han var fullt kapabel till att läsa så länge han ansträngde sig.
”… och ta på dig något utan färgfläckar…”
Liam tittade ner de fläckiga jeansen och tyckte inte att det var något fel på dem, det var så han alltid såg ut. Om det var någon som inte tyckte att det passade sig, fick de väl helt enkelt köra ut honom. Dessutom hade han inte byxor som han inte kletat färg på, de mesta av färgen hade han tryckt dit bara för att han inte hade något annat att torka händerna på. Vad kunde då passa bättre än ett par jeans?
”Har inget” Liam var inte överlycklig över att behöva gå dit, men Filip ansåg att de inte kunde tacka nej när de faktiskt inte hade en anledning. ’Tyvärr kan vi inte komma för Lim vågar inte träffa Mario’ Precis så hade Filip uttryckt sig när Liam började gnälla om varför de var tvungna att gå. De hade faktiskt kunnat komma på en lögn, men det verkade faktiskt som att Filip såg fram emot det. Han gick inte ut så ofta eftersom att han inte gjorde annat att jobba eller plugga. Han pluggade till och med på sommaren, några kurser på universitetet, stakars pojke.
”Ta det här” Filip slängde kläder på honom, kläder som inte tillhörde Liam. Men de passade, så det kändes säkrast att dra på sig dem utan klagomål. Han hade ändå förlorat för länge sedan så det var lika bra att gå dit. Alice och Kim skulle ju vara där och kanske Milan, dem gillade han. Han gillade såklart Mario också, men Mario var en svikare och inget att ha. Man lämnade inte bara vänner i skiten sådär. Visserligen hade Liam satt sig i skiten själv och struntat i all hjälp, men ändå, han visste faktiskt inte bättre.
”En liten stund då, men sen går jag. Du får stanna om du vill” För Filip kunde såklart inte gå dit själv eftersom att han knappt kände någon. Jävla Kim att bjuda honom också, om han bara bjudit Liam skulle Liam kommit på en lögn så att han slapp gå dit.
Egentligen var han väl bara feg som inte gick dit för att ha roligt och strunta i tanken på att han aldrig skulle få vara nära Mario igen. Sjutton år och redan massor av problem, det var väl nästan så att han var tvungen att älska livet enbart för att det var så tragiskt.
Alice dök upp med sitt vanliga glada humör som hade en tendens att smitta av sig även på en sådan som Liam. Tyvärr en aning försent, eftersom att Mario redan hunnit dit för att hälsa och Liams ansikte färgats rött av allt blod som rusade upp i skallen på honom. Det kändes som den där första gången han blivit ditsläpad av Kim och han varit på gränsen till att avlida. Av den där anledningen som kallades avundsjuka och en annan som gick under namnet skräck. Rädd hade han varit också, inte på det där sättet som skräck, men Liam placerade ändå ordet under kategorin skräck. Kanske till och med lite uppspelt och nyfiken, tyvärr blev de kategorierna nedslagna och de övriga tog över. Precis så kändes det nu, som att all den där glädjen Mario spred runt sig blev totalt tillplattad och medvetslös tack vare kategorin skräck. Men om den nu bara var medvetslös kanske det fanns en liten chans att glädjen skulle vakna? Liam skakade på huvudet och bestämde sig för att glädjen helt enkelt dog för att skräcken körde över den med en ångvält. Tänk vad komplicerat kunde vara och värre blev det när han fick den där alkoholen i handen. Även om han visste vad som kunde hända av alkohol svepte han glaset efter lite luktande och försiktigt smuttande. Den där genomskinliga vätskan fick honom alltid lite modigare.
Av Kim fick Liam en cider och en korv i bröd med ketchup på, Liam tryckte i sig den och bad om en till. Han var extremt hungrig, kanske för att han fastat lite, eftersom att han och Filip suttit och räknat på maten de hade och dragit slutsatsen att det skulle bli en jobbig vecka. Som tur var, var veckan nästan över. Då hade Filip lovat att de skulle kunna äta mer, det var aldrig lätt att vara fattig, rent av förjävlig.
Liam fick en korv till, en cider till också, vilket antagligen inte skulle sluta bra med tanke på att han inte var speciellt van vid att dricka. Men den där röda sockerdrickan med alkohol i var riktigt god och så söt att Liam var ganska säker på att den skulle klibba ihop käkarna på honom. Den första gick åt ganska fort, den andra tog lite längre tid, eftersom att han satte ett sugrör i den som Alice skänkt honom. Hon sa att det var en gåva från ovan, vilket Liam inte alls trodde på.
Det var ganska många som var givmilda, eller så ville alla bara se alla andra bli klapp kanon utan att märka hur fulla de var själva. En av dem var Alice, hon svassade runt med sin bricka som hon drack från själv, minst lika mycket som alla andra.
Liam nekade tre glas, men när hon gick förbi en fjärde gång och sa att hon blandat ihop något trevligt bara för honom kunde han inte säga nej. Tyvärr hade han varit dum nog att sitta ner och dricka den, när han sedan ställde sig upp snurrade det till i skallen på honom. Därför satte han sig ner i närmsta solstol och blundade, solen låg rätt i ögonen på honom, även om det antagligen snart var dags för den att visa sig på andra jordklotets halva.
I den där solstolen satt han, och fick till och med smaka på öl, men det fick honom att nästan spy. Det lovade han sig själv att aldrig dricka igen, men den där cidern som det stått mandarin på, eller var det kanske chili? Eller båda? Hur som helst gillade han den väldigt mycket, en sådan ville han ha, men Kim påstod att han bara hade gröna kvar, men det ville inte Liam ha.
Liam reste sig upp och gick in i köket, han hittade ett glas och drack vatten, det hade faktiskt aldrig smakat godare. I köket satt en kille också, en ful en, påminde lite om honom själv. Tjejerna tyckte säkert han var dösnygg eftersom att han kommit med hela stadens fjortisar som anhang. Nu visste förstås inte Liam någonting om stadens alla fjortisar, men de hade sett ut som det. Några killar och en mängd tjejer som inte Alice verkade uppskatta. Liam hade hört henne käfta med några stycket och sparkat ut säkert hälften av dem redan. Liam tyckte synd om pojken som inte verkade veta om hur ful han egentligen inte var. Därför kände han att han ville vara snäll, men egentligen var det väl bara alkoholen som pratade och inte han själv.
”Hej… Jag heter Liam” Sa han och satte sig ner vid köksbordet han också. Killen tittade ointresserat på honom och drack ur en burk.
”Det är nu du ska säga ditt namn”
”Tobbe”
De avbröts av Julia som ställde sig i dörren och stirrade på dem en lång stund. Vad gjorde Julia där egentligen, det var ingen av dem som gillade henne. Utom möjligtvis Tobbe och den där nya pojkvännen som hon släpade runt på som om han vore en hund.
”Du vet att det där är horan jag snackade om” Julia riktade kommentaren mot Tobbe, som om Liam inte ens satt där. Därför lämnade Liam dem ifred så att de skulle kunna snacka skit om honom när han inte hörde.
Istället slog han sig ned i en av solstolarna igen med ett glas vatten, då kanske han skulle slippa baksmälla. Vatten och spy, det var det enda som fungerade om man ville slippa skiten, det och att inte dricka alls, vilket redan var försent.
Liam hann inte sitta där speciellt länge innan Tobbe satte sig i solstolen bredvid.
”Är det sant att du är en hora?” Tobbe lät lite fundersam men samtidigt förundrad, precis som att han planerade den karriären själv. Vilket antagligen inte var fallet, men lite så lät det faktiskt.
”Ja” Liam låsta fast blicken på Mario som verkade vara intresserad av den där Kevin, det var lika bra. De såg ut att passa tillsammans som ett fint foto. Ett monokromt foto, lite gulaktigt och gammeldags. Den typen av foto som sög till sig alls blickar och ordet vackert lämnade deras leende läppar.
Liam kunde inte ens förmå sig att vara avundsjuk på pojkarna som uppenbarligen klädde av varandra med blicken.
”Är du intresserad eller?” Liam talade till Tobbe men släppte aldrig Mario med blicken, det var antagligen Mario som var guds gåva till de kristna.
”Va? Nej, knappast, du är ju kille. Äckligt” Tobbe lät plötsligt förolämpad men Liam brydde sig inte, han kände ju själv hur äcklig han var. Så att om någon annan tyckte det var det bara fullt normalt.
”Du vet att killar suger av mer än dubbelt så bra som tjejer” När Mario och Kevin började hålla på mot ett träd släppte Liam det vackra fotot med blicken och vände sig mot Tobbe.
”Och vad skulle du ha för det då?”
Liam funderade en stund, sen fick han syn på Tobbes cider som han hade bredvid sig.
”En cider, ger du mig två får du knulla mig också, ingen kommer få veta något” Liam ville verkligen ha den där sliskiga drycken och Tobbe var ändå inte en gammal äcklig gubbe. Dessutom var han nybörjare därför tyckte han att han inte behövde ta mer betalt. Men Tobbe såg fortfarande väldigt tveksam ut, vilket var irriterande, Liam skulle få den där jävla cidern till vare pris. Nu kände han sig som en alkis också, som gick och sörplade slattar bara för att få i sig lite.
”Vi säger såhär, om jag går in på toan i hallen, så kan ju du komma om du ångrar dig” Liam log lite och reste sig innan han gick iväg. Med största sannolikhet var det alkoholen som pratade. Han skulle aldrig ligga med någon i sin egen ålder. De gick aldrig att lita på sådana personer, tonåringar. Äldre däremot, de var pålitliga, de knullade en, eller vad de nu ville göra, gav en pengar och stack. En tonåring skulle aldrig kunna hålla tyst om det, skulle aldrig lämna en ifred och ljuga för att få alla på sin sida. Alla tonåringar utom Mario förstås, kanske därför han låtit Mario göra vad han ville med Liam när de var och kampade. Helt oplanerat hade Julia knallat in och bara berättat halva sanningen. Den om Liam och helt utelämnat att Mario faktiskt knullat en hora, antagligen för att skydda sig själv. Liam skulle kunna vara taskig och berätta men då skulle han även vara taskig mot Mario och det ville han inte. Därför lät han helt enkelt Julia vinna, med lite tur tjänade han en cider eller två för det.
På vägen in anslöt sig Mario och Kevin vid hans sida men de verkade så upptagna med varandra att de inte såg honom. De knuffade till och med till honom så att han missade dörren och knallade rätt in i väggen. Eller så var det så att Liam såg två dörrar men vägrade erkänna det.
Liam brydde sig inte om att låsa dörren, han bara satt där på toalettlocket och väntade och väntade. Det kändes som att han ville ge upp och slå ner någon för den där mandarin, och chilidrycken. Men rätt som det var knackade det på dörren.
”Kom in” Liam kände sig ganska uppspelt, han skulle suga som aldrig förr. Det var det första han kom att tänka på när Tobbe klev in och höll upp två ciderflaskor.
”Men jag tänker inte knulla dig”
”Som du vill”
Liam var äckligt snabb ner på knä och slet i skärpet som höll upp Tobbes byxor. Det märkte Liam eftersom att byxorna gled ner utan att han ens behövde bli frustrerad på knappar. Tobbe var som pojken med guldbyxor. Det var bara att dra bort skärpet och ta för sig.
”Är du inte bättre än en tjej nu blir jag besviken, för jag är inte bög”
Liam brydde sig inte om ifall Tobbe var bög eller inte, han ville bara ha cider, och en anledning till att göra samma sak som Mario antagligen gjorde med Kevin. Han kunde inte leva med tanken på vad Mario gjorde om han inte gjorde samma sak själv, det kändes mycket bättre då.
Liam lyckades åtminstånde få Tobbe att stöna och gny som en litet barn, till och med be om mer. Nu kände Liam nästan kalla sig själv som expert när han satt och småretades lite med tunga tills Tobbe helt plötsligt slog handen i väggen. Det verkade som att alla inte uppskattade att bli frustrerade. Mario gjorde det, det syntes att han gillade när Liam retade gallfebern på honom. Kevin kanske gjorde det nu, låg där med sina händer och tunga och gjorde Mario mer frustrerad än någonsin. Han kunde till och med höra Marios små läten i huvudet, men egentligen var det bara Tobbes läten han förvrängde till det där som lät som musik. Mario lät som musik, när han gnydde, stönade, pratade, skrek och morrade av ilska. Fast det hade Liam bara sett honom göra en gång, när Kim passerat gränsen, men det hade snart gått över till ett leende och lite fnitter. Marios skratt var bättre än musik och Liam kunde helt enkelt inte få nog av det.
”Liam, du kan sluta nu” Pep Tobbe och slog honom ganska hårt i huvudet. Liam verkade ha missat något, som att Tobbe just laddat och skjutit rätt ner i halsen på honom.
”Jaså, säkert att du inte vill knulla mig då?”
”Nej tack, men du har rätt, killar är bättre än tjejer. Berättar du för någon slår jag ihjäl dig”
Liam hade inte en tanke på att säga något, speciellt inte när han fick tvåcider till priset av ett. Den ena drack han inne på toan när Tobbe gått. Den andra tog han med sig ut och drack medan han kämpade sig upp för trappan. Han var tvungen att hälsa på Oscar.
”Jag är en astronaut, jag är en astronaut… mamma och pappa sover sött men jag är inte trött HÄR I MIN RYMDRAKET… nej… så går den väl inte… äsch” Liam gav upp med att sjunga och klampade in i Marios rum. Där låg Kevin och Mario, båda såg ut att sova, åtminstånde var de helt borta. Det var lite irriterande att Liam kunde ta ett till snyggt foto av dem. Kanske göra en enorm målning, så vackra var de. De var så vackra att Liam inte ens kunde bli arg och vilja förstöra något så perfekt.
”Hej Oscar jag har saknat dig, men du kan inte bo med mig nu” Förklarade han och klappade Oscar på huvudet. Oscar var snäll, han bet inte och var inte elak. Han snackade inte om att Liam var en äcklig hora eller låg med andra heller. Inte för att han låg med Liam, men inte med någon annan heller, han var ingen svikare. Det var snarare Liam som var en svikare som satt honom i en bur och gett bort honom till idiotens lillasyster.
Mario såg så fridfull ut där han låg helt däckad av alkohol, Liam kunde inte låta bli att stryka handen över kinden på honom. Men han drog snabbt åt sig den och gick därifrån, det var lika bra att låta dem ligga där. De skulle säkert bli ett fint par som kunde resa jorden runt och adoptera barn som de kunde uppfostra till att lyckas.
I trädgården hade alla börjat dra sig ut i natten, kanske för att gå hem, eller festa vidare, vad viste han. Alla hade någonstans att gå utom Liam, och han som lovat sig själv att bara stanna en liten stund. Men så hade det inte blivit, Filip hade stannat och han också. Filip som satt och pratade med Alice, fortfarande. De kanske pratade om honom, eller något mer intressant, som ost eller hockeypuckar. Men så gick Alice in och Liam la sig ned på marken och tittade upp på stjärnhimlen. Den som aldrig tog slut, den fortsatte i all evighet och såg inbjudande mot honom. Stjärnorna blinkade och månen var mer än halvfull. Liam ville också vara en måne, eller ha en, som Ted Gärdestad ville. Fast nu hade han förstås hoppat framför ett tåg och dött. En egen måne kanske var ett dåligt alternativ.
Något störde fridfullheten, eller. Snarare någon vid namn Mario, så ha hade vaknat till nu.
”Vad tittar du på?”
”Tänk att vi snurrar nu”
”Jag vet, jag kanske skulle struntat i den där sista ölen”
Liam fick lust att slå in skallen på Mario, för att han ens lagt sig där och för att han var så extremt korkad.
”Dumskalle”
”Hela jorden snurrar, vi snurrar i 16669km i timmen, det är som att springa på ett löpband och försöka stå still” Liam märkte inte ens att jorden snurrade runt sig egen axel i extremt hög fart, och inget kunde han göra heller. Inget förutom att bara snurra med, som när någon spolade i toaletten, eller när diskhon sög ner vatten.
Liam sträckte upp handen och försökte få tag på en stjärna. Det kändes som att de var så himla nära, även om de var så otroligt långt bort. Precis som att Mario verkade så otroligt långt bort när han var så nära att deras kinder skulle snudda vid varandra om Mario flyttade sig två millimeter.
”Saknar du ditt tak?”
”Nej” Liam ljög, det var den närmsta han haft när han inte kunde ligga utomhus och drömma sig bort i oändligheten.
”Liam ska vi gå hem?” Filip, räddaren i nöden, Liam reste sig tacksamt upp men lovade att komma ihåg det ögonblicket för alltid. Därför sa han ingenting, så att han inte förstörde tystnade med ett idiotiskt farväl.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 18 mar 10 - 16:34 | | Åh </3 | | Wiihu - 12 mar 10 - 11:38 | | Kanon :D | prickigthallon - 11 mar 10 - 20:50- Betyg:  | | Så sinnesjukt bra!!! <3 Mejla? <3 | | kiichigo - 10 mar 10 - 16:38- Betyg: | | Det spelar ingen roll hur mycket du plågar dina stackars karaktärer, du är fortfarande lika fantastisk på att skriva<3 | | SoGetLost - 9 mar 10 - 23:00- Betyg: | super duper bra:D precis som alla andra delar:D men tycker synd om lilla liam´:(
mejla:D |
|
|
|
