flickan vars namn var HÄXA. del 1 |
"Flickan vars namn var HÄXA"
Del 1.
En liten flicka går ensam ute på gatan.
Hon ser ut att vara försiktigt rädd och sorgligt orolig.
Staden är tom allt är öde, ingen är ute.
Flickan ropar försiktigt ut i den tomma staden,
"Mamma!? är du där??."
Hon fick inget svar.
Flickan sätter sig stilla på marken, hoppet är borta med vinden
och den enda modern kvar är moderjord.
Då hör flickan ett ljud.
Det är någon som ropar.
Hon hör inte vad som sägs, men hon går mot ljudet.
Flickan hinner inte gå långt förrän hon ser en folkförsamling.
Församlingen skriker argsint:
"Bränn häxan!"
Flickan verkar förstå vad som händer och hon blir räddare, men även om hennes rädsla varnar henne för att springa fortsätter hon.
Hon går igenom församlingen och när hon kommer fram ser hon
En storbrasa och i mitten av den står en kvinna.
Flickan har aldrig känt sådan smärta förut.
flickan stammar fram:
"m mo mor.."
Då vänder en man sig om och ser på henne,
Hon fattar vad han tänker och springer och springer långt in i skogen. Tårarna rinner men hon stannar inte för att torka dom, hon bara fortsätter att springa.
Nu har det blivit mörkt och flickan stannar för att lägga sig på mossan.
Dom hade tydligen givit upp över att leta efter henne.
Flickan har ont i benen och är hungrig som en varg.
Sömnigt men oroligt somnar hon in och låter natten ta över framtiden.
Solen tittar fram bakom mörkret och gryningen reser sig över den mörka skogen.
Ömma, vita, blodiga fötter ligger i mossan.
Ju högre solen stiger kommer det ljus på dom små benen som tillhör en söt flicka, hon har långt blont hår som nästan lyser vitt i morgonskenet från solen.
Hon vaknar och öppnar sina blåa ögon men stänger ögonen snabbt igen för solen inte ska tränga sig in.
Ett rop hörs då från skogen:
"Var är häxan!?"
Flickan får panik, hon reser sig snabbt upp och ser en folkmassa som kommer närmare.
"Där är häxan!" skrek dom.
Hon springer längre in i skogen och snubblar på stenar och rötter,
Dom blodiga fötterna blir mer och mer röda för varje steg hon tar.
Men hon bryr sig inte om smärtan, hon vill bara bort. Om dom får tag på henne blir det bara värre.
Hon springer saktare, hon orkar nästan inte röra sig längre och dom kommer närmare.
Hon ser då ett stort hål under en sten.
Hon kastar sig ner och kryper så långt in under som hon kan.
Flickan sitter där nere i det mörka hålet.
Hon vågar säga ett ljud, inte andas.
Efter ett tag hör hon rösterna:
"Hon är borta!"
"Nej, hon sprang längre bort!"
Flickan fick hoppet tillbaka.
Men det försvann snabbt då hon hörde:
"Vad är det här för grävlingshål?"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Hexan94 - 7 mar 10 - 19:37- Betyg:  | | Bra =D |
|
|
|
