Värdelöst [Del.1] |
"Värdelöst", en fristående fortsättning på "Be strong!". Kommentera gärna.
// Polly
Kap 1, Äntligen sommar!
- Men kom igen nu då, Isak. Ryck upp dig vafan! Det är ju sommarlov! Här ska raggas brudar, eller hur?
Sextonåriga Isak gav sin ett år äldre kompis Gabriel en frånvarande nickning, men hans tankar var på helt andra håll, då han såg sig om på den överfulla skolgården efter tjejen i hans drömmar.
Det hade just varit skolavslutning på "Brobacka gymnasium" och ute på den soliga skolgården trängdes hundratals elever, samt en del av deras syskon och föräldrar, men Isak kunde inte se en skymt av Emmy.
Populära och vackra Emmy, tjejen som fick Isaks puls att stiga, tjejen som riskerade att ge honom en hjärtattack varje gång hon visade sig för honom ...
Isak hade varit intresserad av Emmy ända sedan början av terminen, men han hade inte gjort någon ansats till att visa det för henne, för det spelade ändå ingen roll.
Emmy var inte ett dugg intresserad av honom och dessutom så var hon upptagen, men man kunde ju alltid drömma.
- Men ta och sluta nu va ... klagade Gabriel.
Jag vet mycket väl vem du letar efter, men hon är ju inte intresserad av dig, när ska du fatta det egentligen?!
Isak suckade och vände sig irriterat till Gabriel. Varför måste han alltid lägga sig i allting för?
- Jag kan väl åtminstone få titta på henne! utbrast Isak sarkatiskt och la sen armarna i kors över bröstet.
Du brukar ju spana in brudar som det sen inte blir något av med eller hur? Så varför skulle inte jag kunna göra det? Gabriel flinade roat.
- Visst visst, sa han avfärdande. Titta hur mycket du vill, men skyll inte på mig om du blir så kåt att du inte kan behärska dig. Isak fnös, men bestämde sig för att ignorera Gabriel.
Ibland var han lite väl omogen, men det var väl bara att försöka stå ut ...
- Där kommer dina föräldrar och din syrra förresten, fortsatte Gabriel och gjorde en nickning åt höger. Isak stönade lågt, men insåg att det var för sent att sticka ifrån de, eftersom de redan hade sett honom. Toppen!
Han som bara ville leta reda på Emmy och som kommer hans kära familj mitt i alltihopa ...
Isaks lillasyster Isabella var på sitt trettonde år och hon kunde vara hur jobbig som helst ibland, men Isak antog att det bara berodde på en sak: Att hon var på väg att bli tonåring.
Hon hade nyligen börjat sminka sig också, fast inte så mycket som andra tjejer i hennes ålder gjorde.
Isak var glad att han i alla fall slapp att ha en fjortissyrra som de flesta andra var tvungna att ha.
Isaks föräldrar hette Adrian och Monica och Isak skämdes otroligt mycket över de. Dels för att deras namn inte alls passade ihop och dels för att de behandlade honom som ett barn.
Det var särskilt hans mamma som gjorde det och hon gjorde det tyvärr ofta då Isaks kompisar var närvarande.
- Hej Isak, hälsade Monica glatt då hon, Adrian och Isabelle var framme hos Isak och Gabriel.
Det var en fin avslutning det här. Följer du med och badar nu eller? Vi tänkte ta med oss lite fika också. Isak suckade lågt och placerade sina händer i fickorna på sina svarta shorts.
- Ja, snälla Isak, följ med! bad Isabella. Caroline ska också det, vi ska åka och hämta henne snart. Hon log glatt och gjorde sen en liten piruett där hon stod.
Hon var klädd i en vit klänning med silvriga paljetter och i handen höll hon en röd ros och en liten present.
Hennes hår var flätat och hon hade sminkat sig med lite mascara och läppglans. Och Isaks föräldrars klädsel borde man inte ens nämna.
Kunde de inte ha valt lite pinsammare kläder eller?
Monica var klädd i en vinröd t-shirt och en lång jeanskjol som gick nästan ända ner till fötterna på henne.
Runt halsen hade hon ett långt pärlhalsband och på fötterna, sina vita tofflor. Adrian själv bar ett ljusrosa, ärmlöst linne, vita shorts som var ganska långa och ett par ljusgröna joggingskor.
Ljusgrönt till rosa och vitt alltså.
Ja, Isaks föräldrar hade verkligen ingen bra klädsmak alls ...
- Alltså jag ... vet inte, började Isak.
Jag och Gabriel tänkte just ...
- Du måste inte följa med, sa Monica avfärdande. Jag bara tänkte om du ville. Men du måste vara hemma senast sju ikväll, okej? Du vet ju att vi ska till mormor då.
- Jaja, sa Isak och hoppades att hans föräldrar och Isabella bara kunde sticka någon gång. Han såg sig oroligt omkring, för att se ifall någon han kände var i närheten och såg hans pinsamma föräldrar, men det verkade inte så.
Som tur var så fanns ju de flesta av de andra elevernas föräldrar också här, eftersom det var skolavslutning, så det var ju inget konstigt med det. Bara inte Emmy såg honom nu ... Adrian rufsade skämtsamt till Isaks hår en aning och Isak himlade med ögonen.
- Då ses vi sen då, sa Monica leendes och Adrian nickade instämmande.
- Skönt med sommarlova, va? konstaterade han och gav Isak en menande blinkning, innan han vände sig om för att gå.
Isabella vinkade hej då åt Isak och som tur var verkade hon inte så jättebesviken över att han inte ville följa med och bada.
Det värsta Isak visste var när hon skulle hålla på och tjata en massa, men nu slapp han alltså det. Monica rättade till sin kjol lite och gav Isak och Gabriel ett stort leende.
- Hej förresten, Gabriel, hälsade hon och vände sen för att följa efter de andra bort till bilparkeringen.
Gabriel hälsade tillbaka och Isak andades ut.
- Jobbigt läge ... sa Gabriel roat. Kom nu, det är bäst vi sticker innan mina föräldrar också kommer och skämmer ut sig ...
|
|
|
|
