På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 48'

Jag känner mig dålig nu :( men jag är trött och omotiverad. Ursäkta mig

Mario Gonzales

Törnfågeln lever sitt liv för en enda sång.
Den genomborrar sig själv mot en törnbuske.
I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen.
En enda storartad sång till priset av sitt liv.
Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel.
Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor...
Så säger åtminstone sagan.

Mario la handen på datamusen och tvekade ett par sekunder innan han ångrade sig. De skulle inte se den miniserien även om både Julia och Alice sagt att det kunde bli kul. Bara läsa legenden gjorde ont i Mario, den handlade i stort sett om Liam. Den där rödhåriga pojken som nu också skulle visa sig under grillfesten. Kim hade förklarat de inte behövde se runt varandra bara för att de bestämt att de inte skulle vara tillsammans. Vilket han struntade fullständigt i, han tänkte se runt Liam hur mycket han än ville. Bjudit Kevin hade han gjort också, de hade av en händelse råkat stöta på varandra på stranden. Mario var inte säker på att det varit av en händelse men nu hade han gjort det, och han kunde inte ta tillbaka den.
Mario såg sig omkring i rummet, han fick flytta nu också, det var i mitten på augusti och lägenheten bara väntade på honom. Men Mario flyttade inte, han hade bestämt sig för att packa upp alla sina saker och möblerat som han ville ha det innan han började sova där. Det skulle vara så osmidigt att ställa sig och laga mat bland massa flyttkartonger, det skulle bli alldeles för stökigt och Mario skulle helt enkelt inte stå ut. Därför räknade han på att flytta någon dag innan skolan började, det skulle bli perfekt. Bara det att han inte hade någon aning om när den började, någon gång i slutet av augusti eftersom att de slutat så sent. Mario brydde sig inte så länge han fick minst 8 veckor ledigt från både jobb och skola. Det kanske hade varit ett ganska dumt beslut att inte jobba under sommaren för det började brännas i både plånbok och på sparkontot. Men det första han skulle göra när han började skolan var att börja extrajobba också. Han hade redan fått jobb på en restaurang som servitör. Han hade jobbat där en sommar och sedan fått jobb eftersom att han skött sig så bra.
Mario skulle egentlige inte kalla det skött sig, utan mer slicka röv, rent fjäsk för chefen. Men vad spelade det för roll, nu skulle han åtminstånde lyckas leva lite utan att tvingas bo hemma resten av livet. Milan verkade redan ha flyttat in till Albin den svikaren. De hade åtminstånde lovat att visa sig ikväll på den grillfest som Kim och Alice så vänligt arrangerade i hans trädgård. Det enda som var bra med den saken var att han inte behövde lyfta ett finger. Mer än att fixa filmen de skulle se innan alla dök upp, den film han själv, Kim, Alice och Kevin skulle titta på som tidsfördriv innan alla dök upp.

Tillslut bestämde sig Mario för att bara ta en i Milans rum, han var ändå inte hemma och skulle inte märka något. Dessutom skulle väl snart hans saker försvinna och hamna i Albins lägenhet, därför var det säkrast för Mario att plocka på sig medan han hade chansen.
Mario gick in och tittade bland filmerna som stod på en hylla, blundade, drog handen längst raden och stannade på en. Han tog ut den och tittade på fodralet, ärligt talat hade han ändå inte tänkt titta speciellt noga. Vem pallade sitta inne och titta på film när det var närmare 30 grader ute? Han visste precis vem, alla. Det var så varmt ute att det var trevlig att försöka sysselsätta sig inne framför en fläkt och dricka iskallt vatten.
”Har du bestämt än eller?”
”Visst denna” Mario sträckte över filmen till Alice och gick ut i vardagsrummet där alla redan satt med sina iskalla drycker och väldigt lite kläder på sig. Ändå hade Mario aldrig sett Kevin med så mycket kläder, konstigt. Eller konstigt var det inte eftersom att Mario slet av dem innan han ens hann titta på Kevin. Men nu lät han bli, han satte sig bara bredvid Kevin och log lite i smyg.
Alice satte igång filmen, men hon hade inte tid att titta eftersom att hon höll på i köket med allt som skulle grillas.
Mario hade såklart lyckats välja en värdelös skräckfilm om ett par som åkte till Japan och där bodde det konstiga människor i bilder. Eller de var inte ens människor, de var döingar. Shutter hette den och föll inte Mario i smaken. Bredvid honom satt Kevin och såg rätt ut men Mario hade redan räknat ut att han spelade över.
Kevin var bara ännu sötare när han satt där med knäna upp till hakan, vilket gav Mario en fin chans till att bara råka sin hand glida in i byxbenet på Kevins shorts. De hade ju ändå glidit upp på låret en bit, så Mario såg ingen anledning till att låta bli, och när Kevin inte klagade så kunde han ha sin hand där en stund. Han blev glatt överraskad över att Kevin inte hade kalsonger på sig heller, vilken tur han kunde ha.
Kim harklade sig högljutt och fick Mario att automatiskt dra bort handen. Han blängde surt på Kim och tog med sig sitt eget och Kevins glas till köket för att fylla på. Kim följde efter och såg inte alls nöjd ut, vilket han inte hade någon anledning till.
”Du ska väl inte hålla på sådär när Liam kommer?”
”Han håller på, då kan väl jag också göra det”
”För att få pengar ja”
”Så om jag får pengar av Kevin är det lugnt?”
”Du fattar vad jag menar”
”Faktiskt inte”
Mario hällde upp Cola till Kevin och la i nya isbitar. Själv tog han vatten med mer is än vatten i. Han hade nog fattat vad Kim menade, om han tänkt efter lite, men det orkade han inte.
”Ja han skulle väl inte gjort det om han kunde göra nått annat”
Mario vägrade gå med på det, det gjorde han faktiskt, om han velat kunde han bara stannat med Mario eller nått. Men minsann inte han skulle till Filip som inte ens hade råd att ta hand om honom. När Marios mamma mer än gärna antagligen skulle adoptera honom och fem till.
”Hur är det med honom?” Mario skulle lika gärna kunna fråga Liam själv när han dök upp med sin bror, men han struntade i det.
”Vet inte, jag tror han är sjuk eller nått”
”Vadå sjuk?”
”Ja han äter antibiotika, då brukar man väl vara sjuk” Kim gick därifrån men Mario stod kvar och funderade en lång stund innan han också lämnade köket. Han kunde såklart inte fråga Liam vad det var för fel på honom, då skull han bara bli arg och dra. Om Liam nu ville dra så fick han det, men han ville inte att Liam skulle dra bara för att han blev arg på Mario. Något han verkade bli ganska ofta, men Mario var antagligen inte den enda han fick utbrott på.
Mario hade faktiskt sagt till Liam vad han tyckte, därför var han rätt till att göra vad han ville med vem han ville. Han var inte otrogen mot någon heller längre, för han var ganska säker på att det var helt slut mellan han och Julia.

De andra dök så småningom upp tillsammans med sina vänner och Alice var igång på bara några sekunder. Hon förvandlades till den femåring som krävde all uppmärksamhet, vilket hon även fick. Att den människan inte hade fler vänner var något ingen förstod.
Liam dök också upp, han hade en skjorta på sig och faktiskt inte en enda färgfläck. Det såg lite annorlunda ut, Mario var van vid att se de ständigt fläckiga kläderna. Filip var där som en trogen hund, han gick och tittade uppmärksamt på allt och alla, han såg bra ut också. Den där ljusa skjortan passade det blonda håret och de intensiva ögonen.
”Hej” Mario log mot Liam och Filip, han bodde ju där så hälsa kunde han göra i alla fall. Liam såg ut att smälta till en liten boll och flyta ut på marken. Det gjorde han förstås inte, men kröp ändå ihop en ganska bra bit och glodde ner i backen.
”Hej” Viskade han och svansade iväg en bit, Mario såg efter honom en stund innan han vände upp blicken igen.
Alice dansade förbi honom och drog tag i Filip och skakade hans hand lite väl våldsamt.
”Dig jag har jag aldrig sett här, men oroa dig inte du är i trygga händer” Alice försvann med Filip släpandes efter. Om det vore Mario skulle han oroa sig ganska mycket, Alice kunde vara skrämmande och ibland värre än lotta på bråkmakargatan eller möjligtvis Stina i saltkråkan ’Hemma på vår gata i stan … ‘ Den hand som inte höll runt överarmen på Filip balanserade en bricka med glas på som innehöll något genomskining, antagligen alkohol. Hon bjöd Liam som tog en och lukta på den, rynkade lite på näsan så att ögonen smalnade och tog sedan en klunk. Alice bjöd alla hon såg, men Mario gick runt med sin ölburk i ena handen och en korv med bröd i den andra. Det var ungefär det Alice och Kim lyckats åstadkomma tillsammans. Mario hade hört den bråka om vad de skulle servera tidigare, det verkade som att Alice låtit Kim välja tillslut. Vilket var väldigt snällt av henne, Kims idéer var lite knäppa och bara för att han bara ville äta korv med bröd fattade han inte riktigt att det kanske fanns andra som inte ville det. Men nu var korvar det enda som låg på grillen och Kim såg överdrivet nöjd ut. Ibland kunde det vara tacksamt att låta honom få som han ville för att slippa bråk som alltid uppstod när Kim ville ha en åsikt.

Det hörde till ovanligheten att Mario blev sådär riktigt full, men nu kände han sig som det. Nog för att hans hjärna antagligen spelade över lite, men speciellt nykter var han inte. Det verkade inte Alice heller vara för hon satt och flörtade konstant med Filip som såg mer eller mindre rädd ut. Men han skulle säkert märka att Alice inte var en speciellt farlig person.
Mario stannade till när han fick syn på Liam som satt i en solstol precis bredvid Tobbe som också satt i en solstol. Han tassade, eller snarare vinglade lite närmare för att höra vad de sa. Tyvärr var det något som Mario inte alls ville veta. Därför stack han därifrån för att höra Liams fina röst säga så hemska saker.
Solen började flytta sig neråt också så egentligen kunde Mario lika gärna ge upp och gå in. Men när han fick syn på Kevin som stod lutad mot ett träd valde han att gå dit istället.
”Du ä schnygg” Mario log brett och satte en öppnad ölburk i handen på Kevin, som råkade tappa den.
”Mm…” Kevin nickade och tittade på ölburken som låg på marken. Efter en stund tittade han upp och la huvudet på sned så att han såg alldeles bedårande ut. Åtminstånde i Marios ögon, de ögon som fick honom att se fler än en Kevin lutad mot trädet.
”Du Mario?”
Mario hade inte haft en tanke på att Kevin kanske visste hans namn, de hade ju aldrig riktigt presenterat sig för varande. De hade bara dragit ner varandras byxor, mer än så hade de aldrig kommit. Så detta var i stor sett första gången de pratade med varandra.
”Mm…?” Mario kämpade med balansen men fick lite stöd mot Kevin som han kom trevligt nära.
”Schka vi hångla eller nått?”
”Jäpp” Mario lutade sig framåt men träffade trädet, han mumlade lite argt och började om från början. Efter lite om, men och fnitter lyckades han hitta Kevins läppar, de kändes som vanligt. Inget speciellt så, bara allmänt tidsfördriv nu när Liam verkade ha glömt bort honom men det var väl lika bra det.
Mario råkade krossa ölburken när han åkte ner på knä och hamnade i lagom höjd med Kevins gylf. Han hade inte alls tänkt hamna där nere, men när han ändå var där kunde han lika gärna…
Tankarna avbröts av Kevin som knackade honom i huvudet samtidigt som han hickade och skrattade lite.
”Ska vi gå in och ostöra?” Sluddrade Kevin fram och flinade. Mario hade ingen aning om vad det betydde men han nickade glatt och tog sig upp på benen. Med genemsamma krafter, som inte var så mycket annat än Kevins arm runt Marios axlar och Marios arm runt Kevins midja, lyckades de hålla sig tillräcklig stadiga för att ta sig in på Marios rum och rätt ner i sängen.
De brottades en stund om vem som skulle få vara underst, Mario vann, ingen av dem verkade orka anstränga sig. Därför blev det inte så bra som de brukade bli, inte med två fyllon i sängen. Men Mario hade haft taskigare sex med Julia så han klagade inte det minsta. Utom när Kevin däckade över honom och Mario fick ligga där och samla ork för att få bort honom.

Mario lyckades krångla på sig byxorna när han kvicknat till lite. Det kändes som att han också däckat en stund. Men hur länge hade han ingen aning om, men det var mörkt ute och alldeles stjärnklart. Han hann precis gömma Kevins nedre delar under täcket när Alice klampade in.
”Fy fan vad du är patetisk” Sa hon argt och satte sig på sängkanten och la armarna runt Mario. Det betydde att hon var arg men att de inte var så mycket att bry sig om egentligen.
”Alltså, de behöver inte låssas som att han är typ luft” Alice verkade ha fått i sig en och annan drink för mycket hon också.
”Han gör ju det, då kan jag också göra det” Det var faktiskt Liam som sprungit iväg när Mario hälsat, alltså ansåg Mario att han inte behövde försöka.
”NEJ! Jävla pucko, han ligger ju där ute, snacka med honom innan jag blir arg på dig”
”Du är redan arg”
”Äsch håll käften”
Mario kände för att nämna Filip, som Alice verkade vara ganska intresserad av, han gjorde misstaget att göra det också.
”Du då, du kanske ska akta dig för alla som heter Strand i efternamn, för det heter Filip och Liam med och han… SÅN!” Mario hörde själv hur dum han lätt när han försökte hicka fram en förklaring på att Filip kanske var precis som Liam. Mario ville inte att Alice skulle bli sårad, fast då kunde de förstås klaga för varandra.
”Vadå Filip vem fan är det?”
”LIAMS BROR, han som du dragit runt på”
Kevin började mumla när Mario skrek, så Mario satte ett finger framför munnen och spärrade förskräckt upp ögonen.
”Sch” Sa han uppgivet och pekade på Kevin, det fanns inget värre än att bli väckt vid fylla. Risken att vakna med baksmälla var alldeles för stor.
”Ja han, han är en trevlig lite sak, men nej gå nu ut och säg hej till Liam, eller åtminstånde hej då alla börjar gå och jag ska till min bror nu. HEJ DÅ” Alice reste sig upp och försvann ut genom dörren. Det lät som att hon snubblade ner för hela trappan också.
Mario gick ut i trädgården, precis som Alice sagt låg han på gräsmattan och tittade, minst lika dragen som Mario själv var.
”Vad tittar du på?” Frågade han och la sig där han också. Fast åt andra hållet, men fortfarande med sitt huvud bredvid Liam.
”Tänk dig att vi snurrar nu”
”Jag vet, jag kanske skulle struntat i den där sista ölen”
”Dum skalle” Liam lät irriterad och slängde upp handen i luften och verkade försöka gripa tag i något.
”Hela jorden snurrar, vi snurrar i 16669km i timmen, det är som att springa på ett löpband och försöka stå still”
Mario fattade inte vad Liam pratade om, men han höll ändå med, det kändes som att det var lika bra att göra det.
”Vad försöker du få tag på?”
Liam gav inte upp med att knyta och räta ut handen i luften, även det verkade göra honom något irriterad.
”Stjärnorna”
Mario suckade och tittade upp på himlen han också, det såg ut som den där målningen Liam gjort i taket. Bara det att på himlen syntes inga planeter och andra skumma saker som Liam kladdat dit.
”Saknar du ditt tak?” Om Mario kunnat skulle han plocka ner varenda stjärna och ge dem till Liam, men så mycket som han visste kanske de stjärnor som de såg slocknat för länge sedan.
”Nej” Liams svar var kort och lät uppriktigt, det kanske var bättre att titta på en riktig natthimmel än en målning.
Mario kände sig som Timon, som låg där och skrattade ut Simba och Pumba när de berättade vad de trodde stjärnorna var. ’Hela du är en gasboll’ Mario skrattade för sig själv och gav ifrån sig ett besvärat läte när Emilio la sig över magen på honom och spann högljutt. Ibland var det jobbigt att ha en katt men Mario tyckte ändå katten var det bästa som han någonsin träffat, utom Alice och Liam förstås.
”Liam ska vi gå hem?”
Det där, nästan lite magiska ögonblicket drogs ifrån honom och Mario satte sig upp så att katten ramlade ner i gräset.
Liam reste sig upp och följde efter sin bror, Mario satt kvar och tittade efter dem en låg stund. När de försvann runt husknuten suckade han och lyfte upp katten.

Han lyckades ta sig upp för trapporna och in i badrummet där han hängde över handfatet en stund innan han fick tag på tandborsten. Nu hade han gjort som Alice sagt och pratat med Liam, fast det hade inte blivit så mycket pratande. Dessutom hade Mario redan glömt bort vad de sagt till varandra.
Mario ställde tillbaka tandborsten och vinglade vidare in i rummet, Kevin verkade inte ha vaknat än. Så Mario knödde ner sig i sängen tillsammans med katten och släkte lampan.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

addictedXO - 7 mar 10 - 16:05- Betyg: