Tjänarinnan och Prinsen [DEL 1] |
Kayla
Jag skyndade mig fram genom korridoren.
- Jag kan inte fatta det.
Jannie sprang bredvid mig och precis som jag hade hon famnen full men grejer.
- Efter 10 år kommer prinsen äntligen hem.
Jag var för anfådd för att svara. Kronprinsen hade studerat i ett annat land sen han var 10 år och skulle äntligen komma hem. Vi hade fått order av själva drottningen att hans rum skulle vara felfritt och att alla hans leksaker skulle vara borta. Han skulle ha ett vuxet rum när han kom.
- Undrar om jag kan ta någon av leksakerna till Polly.
- Jag tvivlar på det men du kan ju alltid fråga.
Jannie skakade bestämt på huvudet. Vi var framme vid prinsens rum. Jag sjönk ner på knä och tog började skrubba golvet med det rena vattnet jag hade hämtat. Jannie bröjade dra av lakanen från möblerna och sen tog hon försiktigt ner alla leksaker och lade dom i fina sammetslådor.
- Tänka sig. Han har säkert aldrig lekt med några av dessa leksakerna och Polly har bara en docka.
Jannies 6åriga dotter var allt för henne. Även för mig. Jannie och Polly var min familj. Jag hade funnits vid Jannies sida hela tiden, till och med vid förlossningen.
- Jag vet, men om vi lyckas bra med detta kanske vi får lite extra pengar.
Vi arbetade hårt. Sängkläderna byttes, allt vädrades, gardiner byttes. Allt skrubbades och nya ”vuxnare” möbler bars in. Jag sprang ut för att hämta det sista. Vilket var en matta. Den såg tung ut men vi alla visste att prinsen kunde komma vilken sekund som helst. Jag hade ingen aning hur han skulle se ut. Jag var för ung för att minnas. För 10 år sen var jag bara 7. Dessutom hade han varit ett barn. Det var han inte mera. Jag tog tag i en av kanterna på den hoprullade mattan. Den var fruktansvärt tung. Den gled ur mina fingrar och jag kände hur en knivskarp smärta genom min handled.
- Aj, fan.
Jag satte mig på mattan och studerade min handled.
- Är du okej?
Jag tittade förvånat upp. Det stod en kille framför mig. Jag studerade det svarta håret och dom mörka ögonen. Jag kom snabbt upp på fötterna och neg.
- Ers Majestät.
Prinsen fnös missnöjt. Jag tittade upp på honom genom min lugg. Drottningens försäkringar om att han såg ut som en riktig hjärtekrossare var sann. Dom mörka ögonen ramades in av tjocka ögonfransar och läpparna var fylliga och jag kunde se antydan till skrattgrop i hans kind.
- Jag hatar att bli kallad det. Vill du ha hjälp med den där?
Han petade på mattan med sin sko och log mot mig. Leendet fick hans ögon att glittra.
- Herregud nej! Jag måste skynda mig. Vi skulle vara klara innan du kom annars skulle vi inte få extra pengar och då kan jag inte köpa en docka till Polly.
Jag tog tag i mattan och lyfte upp den. Min handled bultade. Jag tog några stapplande steg innan jag kände hur jag höll på att tappa den igen. Prinsen tog ett steg och tog tag i den. Men förvånande enkelhet slängde han upp den på axel.
- Min mamma behövar aldrig veta att jag hjälpte dig eller att du inte var klar i tid.
Han gick före och nynnande tyst på en melodi. Han var klädd enkelt för att vara prins, mörka byxor och en mörkblå tröja som satt snävt över hans muskler. Håret var ganska långt och en aning lockigt.
- Vem är Polly?
Jag rycktes ur mina tankar av hans röst.
- Min bästa kompis dotter.
Han kastade bak huvudet och skrattade. Det ryckte även lite i mina mungipor. Det hade låtit ganska komiskt.
- Om du inte vill bli kallad Ers majestät, vad vill ni bli kallad då?
Jag kunde inte fatta att jag frågade mitt lands bliviande kung den frågan. Hur dum kunde man vara? Jag såg mitt jobb och mitt liv flyga ut genom fönstret. Hur alla mina pengar skulle ta slut och jag skulle hamna på gatan. Men prinsen skrattade bara.
- Jag vill bli kallad Dominic. Mitt namn, med andra ord.
Jag stirrade på honom och skakade energiskt på huvudet.
- Drottningen skulle ta av oss jobbet.
Dominic fick en liten rynka mellan ögonbrynen och såg med ens ganska bitter ut. Det var inte precis någon hemlighet i landet att det fanns stora konflikter mellan drottningen och hennes äldsta son. Ingen visste varför men alla visste att dom fanns där.
- Det hon inte vet lider hon inte av.
Vi var framme vid hans rum och han lade försiktigt ner mattan på golvet och jag skyndade mig att rulla ut den. Jag reste mig och studerade rummet. Det såg helt rätt ut. Jag var ganska nöjd med mitt och Jannies jobb. Det var inte ett barnrum längre och färgerna var manliga.
- Det är fint. Vart har alla mina leksaker tagit vägen?
- Vinden.
Han gick in i rummet och studerade saker och ting närmare. Han kände på täcket som låg på sängen och pillade lite på en av ljusstakarna som satt fast på väggen.
- Varför tar du inte lite av dom och ger åt Polly?
Mitt och Jannies samtal kom upp i mitt huvud men jag kunde inte göra något annat än att skaka på huvudet. Dominic log, nästan som att han hade väntat sig att jag skulle protestera.
- Då väljer jag en sak åt henne och ger till henne.
Jag kunde inte låta bli att le. Han visste att jag inte kunde säga nej till en gåva av en kunglighet. Det skulle bryta min tjänarkodex.
- Vänta här.
Han försvann ut ur rummet. Jag smög fram och smekte den lena sängöverkastet. Han betedde sig verkligen inte som jag hade trott. Bilden man fått av honom var en bortskämd prins som bara kom hem eftersom träningen för att bli kung skulle börja på allvar.
- Här.
Han satte en söt nalle i mina armar. Den var av högsta kvalite och pälsen var mjuk som siden. I famnen höll björnen en speldosa. Speldosan var täckt med detaljer i guld och prydd med blommor med glitter på. Jag öppnade den och en vacker melodi spelades.
- Polly kommer älska den. Tack... Dominic.
Han log och jag förstod att han hade uppfattat min tveksamhet innan jag hade sagt hans namn. Jag neg och skyndade mig hemåt.
Polly satt på golvet och stirrade på nallen. Hennes ögon var fyllda av tårar av tacksamhet.
- Fick du den verkligen av prinsen?
Jag nickade och tog en tugga av maten som stod framför mig på bordet.
- Han är faktiskt riktigt snäll. Jag tror han kommer bli en bra kung en dag.
Jag betraktade guldmynten som låg på bordet. Det var vad vi hade fått extra för bra utfört arbete. Vi hade tillsammans tjänat guldmynt extra och vi hade bestämt oss för att lägga undan dom. Vi hade snart nog pengar för att kanske köpa ett lite större ställe. Jag var bara tvungen att jobba lite hårdare så skulle vi kunna nå vårt mål på några månader.
- Såg han bra ut?
Jannie stod lutad mot kvasten hon för några minuter sen hade städat med. Men när jag berättat var nallen kom hade all aktivitet avstannat.
- Mycket. Du vet, sådär snygg så det är svårt att andas.
Jannies romantiska sida kom genast fram och hon började sjunga en låt och den älskade prinsen som en dag skulle bli våran kung. Jag hatade den låten.
- Snäll mot tjänare, stark och så snygg att det är svårt att andas. Jag kan inte vänta tills jag får se honom.
Polly kom fram till bordet och klättrade upp i mitt knä. Hon satte försiktigt ner nallen på bordet och drog upp den lilla speldosan. Tonerna klingade snart och Jannie fortsatte att städa. Jag kastade en blick ut genom fönstret.
- Jag måste gå nu.
Jannie nickade bara och jag satte Polly på en egen stol. Jannie hade alltid undrat hur jag orkade med två jobb och det enda jag kunde säga var att man orkar det man måste.
Solen hade gått ner men stenen i gatan var fortfarande varm. Jag skyndade mig mot mitten av tjänarnas kvarter. När jag var framme skyndade jag mig bakom baren och högg genast in på arbetet.
- Du ser lika fantastisk ut som alltid.
Jag log mot Grum. Grum ägde Mitten, som vi kallade tjänarnas bar och dansställe. Det kallades mitten av två anledningar. Först och främst så låg det i mitten och sen så var det hit alla kom. Folk drack, skrattade och dansade. Hit kom många tjänare för att få slappna av eller för att få äta ett mål av Grums fantastiska soppa.
- Inte servera drinkar nu.. Dansa.
Grum puttade ut mig på dansgolvet, om man nu kan kalla det de. Eftersom det var gatan. Jag stod stilla en stund innan jag sakta började röra mig till musiken. Jag rörde mina höfter och kastade med huvudet. Jag kunde känna musikens puls genom mitt blod.
------------------------------------------------ --------
KOMMENTERA!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | HorseGirl - 5 jul 10 - 02:49- Betyg:  | | jätte bra och intressant:) Forsätt gärna:) | | Fiiiaaas - 27 feb 10 - 17:03- Betyg: | | as bra :D JAg gillar den här så om du har tid att skicka iväg ett litet mejl när du lägger upp nästa del :) | Linen1 - 27 feb 10 - 15:46- Betyg:  | | Jättebra! :D |
|
|
|
