På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Du, del 1

Dagen då du kom, jag minns den som igår. Hur skulle jag kunna glömma dagen då jag började leva? Hur skulle jag någonsin kunna glömma bort dagen då mitt liv började? Det var torsdag morgon, en lika hopplös torsdag som vanligt. Jag hade släpat mig upp ur sängen enbart för att jag visste att mamma skulle bli galen annars. Jag hade fejkat huvudverk hela veckan och hon blev riktigt sur när jag gick ut med Martina och Maja fast jag skitigt i skolan.
– Nu får du fan ta och skärpa dig! Skrek hon när jag kom in vinglande halv två på natten. Vad fan ska det bli av dig?
– Sluta lägg dig i jävla kärring sluddrade jag och slängde upp handväskan på byrån och råkade samtidigt välta ner mammas vas som hon fått av sin mormor. Den ramlade ner i golvet och gick i tusen bitar.
– Vad fan gör du jävla satunge?! Skrek hon gällt och gjorde något jag aldrig trodde jag skulle vara med om – hon gav mig en örfil. Jag minns att jag snabbt nyktrade till och stod och såg på henne med iskall blick.
– Du är så jävla patetisk. Allt du bryr dig om är dig själv och dina jävla saker! Väste jag fram och tog snabbt av mig jackan och de högklackade stövlarna.
– Fan för dig! Sedan klev jag förbi henne och slängde igen dörren till mitt rum. Jag somnade med kläderna på i fyllan, vreden och sorgen.

Jag vaknade nästa dag av att väckarklockan ringde. Tydligen hade mamma smugit sig in och ställt den. ”När plötslig började hon bry sig?” Tänkte jag ironiskt och gick fram till helfigursspegeln som hängde bredvid den vita byrån. Jag hade mascara utsmetat i hela ansiktet och ögonskugga hade smetat av sig på tröjan och händerna. Jag gick snabbt in i badrummet och sköljde av mig resterna av gårdagens festande. Med van hand la jag en ny make och borstade noga igenom det fake blonda håret som hade börjat få sig en rejäl utväxt. Jag tittade på väckarklockan och förstod att jag fick glömma all med vad att byta kläder hette om jag ville komma i någorlunda tid till skolan.

Mina höga klackar och korta kjol drog till sig många blickar som vanligt. Den modigaste vågade sig till en kommentar – Jocke.
– Fick du inget ligg igår eller? Skrek han efter mig och hans kompisar började garva. Jag vände mig tvärt om och kom mot honom. Jag gick så tätt intill honom att min näsa nästan snuddade vid hans.
– Får du aldrig något ligg eller? Väste jag lagom högt så hans kompisar kunde höra och grabbade tag i hans kön.
– Med den här utrustningen så blir svaret ett blankt nej. Sedan gick jag därifrån men han höra hans desperata ”haru pms eller vad fan är det med dig”? Men jag orkade inte bry mig om Jocke, jag visste att jag knäckt honom. Fast det här gången kändes det inte bra, inte lika bra som det brukade göra.

– Fan vad jobbig med torsdag gnällde Martina inställsamt och satte sig bredvid mig. Har du ny kjol?
- Jag hade den fan igår sa jag kort och tittade ut genom fönstret.
- Jaha..men vad blir det ikväll då, Mickes?
- Men vad fan kan ni inte klara er utan mig en endaste gång?! Ni får väll fan göra vad ni vill fräste jag onödigt surt, hon och Maja hade ju inte gjort något.
– Men...
- Vad i helvete, kan jag inte få vara ifred? Sa jag argt samtidigt som vår lärare Klas kom in i klassrummet. Martina såg förvånat på mig, men reste sig och gick och satte sig bredvid Maja, Hanna och Erika istället. Det var så det kom sig att han kom in i mitt liv och fick det att börja på riktigt. Han klev in genom dörren några minuter senare, solbränd med svart rufsigt hår och ett brett leende.
- Åh, du måste vara Emil? Sa Klas morskt. Det här mina vänner är eran nya klasskamrat! Jag visste ingenting om att vi skulle få en ny elev så jag tappade fattningen helt. Men på de andras miner att döma hade de fått reda på det här tidigare under veckan.
- Du kan väll berätta lite om dig själv? Sa Klas och la en hand på Emils axel. Jag skämdes å hans vägnar med han tycktes ta det med ro.
- Ja, jag heter Emil, kommer från Hallendalen, en liten by utanför Solna. Vi flyttade hit förra veckan för att pappa fått ett nytt jobb här. Jag gillar att vara ute i naturen, fiska och spela fotboll. Ja... jag vet inte vad mer jag ska säga, det var väll stort sett allt.
- Jaha, vad roligt att du ska börja här då! Sa Klas och log brett. Du kan sätta dig vid... han såg sig om i klassrummet för att hitta en ledig plats åt Emil. Till hans besvikelse var det endast en plats ledig, den bredvid mig.
- Ja du får väll sätta dig bredvid Aina då sa han ytters motvilligt och pekade bort mot den lediga stolen bredvid mig. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag trodde han skulle vägra, jag vet själv vad jag hade för effekt på folk. Jag satt där mig mina utmanande kläder, svartsotiga ögon och hårda blick, jag skulle inte ha klandrat honom om han vägrat sätta sig bredvid mig men det gjorde han till min stora förvåning.
- Tja sa han när han satte sig och log så hans vita tänder syntes. Jag svarade inte i all bestörtning, men han verkade inte bry sig utan vände sin uppmärksamhet mot Klas som började mala på om algebra. Emil luktade citron och granbarr, väldigt fräscht och rent. Jag iakttog honom i smyg och studerade hans profil. En rak näsa, bruna ögon omgivna av täta fransar. Han hade lite fräknar över näsan och jag upptäckte snart att han hade stora skrattgropar. Just när jag satt och studerade honom vände han på huvudet och såg rakt mot mig - och log. Jag rodnade, och det var i ärlighetens namn den första gången.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

shineforme - 29 sep 07 - 22:41- Betyg: