[m/m] Morgondagen är aldrig långt borta 'del 43' |
Ni får ursäkta denna vulgära del, jag vet inte VAD som flög i mig, verklien inte...
Den är även 2 wordsidor längre än vanligt (strl 10) för jag visste inte vart jag skulle sluta. Så ursäkta slutet med xD
Liam Strand
Nog för att det inte alls var moraliskt att titta, men Liam kunde knappast låta bli att snegla lite när Mario bytte om till badbyxor. Han såg inte mycket mer än rumpan eftersom att Mario stod med ryggen åt honom, för att han sagt till Mario att inte titta. Så för Liams del var det underförstått att han inte heller var tillåten att titta, men det gjorde han ändå, bara lite. Onödigt med tanke på att han tappade balansen och fick kämpa för att inte ramla och slå huvudet i skrivbordet. Titta på den var en sak, men tänkt den där gången när han känt på det. Att titta och känna samtidigt, Liams hjärna var inte kapabel till att koppla ihop två så underbara händelser utan att göra honom alldeles yr.
Det var nog pinsamt att Liam frågat om Mario kunde lära honom att simma, det mest grundläggande bland alla sexåringar. Och där stod han på land, elva år senare och visste fortfarande inte hur benen skulle fungera tillsammans med armar och huvud. Men att stå och smygtitta på Marios rumpa och dagdrömma om att få klämma lite, det fick Liam att bli knallröd igen, just som färgen försvunnit. Värts var ändå när Mario vände sig om precis under ett tillfälle när Liam stod och tittade, men Mario sa inget. Han drog inte ens lite på munnen, eller rynkade ihop ögonbrynen för att avslöja att Liam var avslöjad.
Liam satte ena foten i vattnet och spärrade upp ögonen innan han drog åt sig foten igen. Det var ju svinkallt, han ville nog inte läras sig simma ändå. Sannolikheten att en ny istid skulle drabba jorden inom de närmsta sextio åren var inte så stor. Om det inte hände så behövde faktiskt Liam inte kunna simma, han badade aldrig ändå, inte mer än i badkar och där drunknade han inte.
”Kallt, jag ångrade mig” Liam drog åt sig foten igen och gick en bit längre upp på stranden, han gillade inte att det var andra där heller. De tittade på honom, eller så var det Mario de tittade på som stod där i badbyxor och visade upp sina snygga och oemotståndliga muskler. Om Liam viste bättre skulle antagligen inse att den enda som stirrade var han själv. Kompisgänget som stod ungefär hundra meter bort var upptagna med sig själva och varandra.
Mario verkade inte gå med på att Liam inte ville bada längre för rätt som det var hängde han i armarna på Mario som knallade rätt ut i vattnet. Det var visserligen väldigt ambitiöst av Mario att hjälpa honom i vattnet men Liam trivdes bättre på land.
Det här med att simma var ett komplicerat påfund, Liam förstod ingenting av Marios förklaringar och demonstrationer. Liam hade redan sett på tv hur det skulle gå till, för när han suttit och bläddrat mellan kanalerna på Marios lilla tv hade han stannat på en kanal vid namn Euro Sport. Han var inte intresserad av sport, inte en enda men det var många killar med att titta på. De där i våtdräkter eller vad det kallades, de som simmade i VM och allt vad det nu kallades. Liam hade bara stannat där för att se vad det var för något och fastnat totalt när vattendropparna rann ner för vältränade kroppar som halvt doldes bakom dräkterna för att göra det mer spännande.
Liam kunde inte riktigt låta bli att önska att Filip också hade den kanalen, men Filip hade annat som Canal+ under nätterna. Det tittade inte Liam på ibland, även om han inte förstod det roliga i heterosex. Men han gillade bara att se andra ha det istället för honom själv, då kände han sig lite friare i sina egna puckade val sen.
Hur som helst kämpade han runt i vattnet och sprattlade, svalde vatten, fick kallsupar och hängde sig panikslaget runt halsen på Mario. Mario svalde också vatten, tack vare honom. Han försökte i alla fall, och gjorde allt för att minnas hur de där sexiga killarna på tv hade gjort. Det var tur att Mario höll i honom annars skulle han ha drunknat och var inte långt ifrån varje gång Mario släppte greppet.
”Du kan inte sluta simma när jag släpper”
Liam tyckte inte att han slutade simma när Mario släppte men allt hans sprattlade hjälpte inte det minsta. Det måste vara någonting som han gjorde riktigt fel, för det han gjorde fungerade inte alls.
”Slappna av lite”
Det gick bättre, inte helt bra men han drunknade inte och skvätte inte lika mycket vatten. Faktiskt så var han ganska stolt över sig själv som lyckades hålla huvudet ovanför vattenytan. Det var såklart bara när det kom till att simma, annars var han inte så bra på det.
”Titta Mario, jag simmar” Det fick honom att tappa all motorik och sjönk igen, då fick han nog och bestämde att de kunde fortsätta någon annan dag. Han kanske skulle väntat med att skrika att han kunde tills han faktiskt kunde simma ordentligt.
Huden knottrade sig och Liam gjorde sig så liten som möjligt. Mario var såklart lika varm som vanligt, även om han också verkade frysa häcken av sig. Egentligen spelade det ingen roll hur mycket Liam frös eller hur fel det kändes så var det värt det, bara han fick stå där.
”Kolla bögar”
Liam vände på huvudet som han haft mot Marios axel och tittade på de där människorna som plötsligt kommit närmare. Han gillade dem inte alls, inte för att de sagt bögar, utanför att de skrämde honom. Varför kunde han inte svara på, men de sände ut dåliga vibbar och såg skrämmande ut. För att vara på sen säkra sidan kröp han ihop lite mer och försökte komma närmare Mario. Han visste inte om det var så, men han hade känslan av att Mario skulle skydda honom. Ingen ville väl slå ner Mario heller, han som var så underbar och perfekt på alla sätt.
”Kan du inte simma eller?” De skrattade åt honom, åt att han inte kunde simma, vad nu det skulle vara bra för. Det var inte Liams fel att han aldrig fått chansen att lära sig, lika lite som att det var hans fel att han råkade vara just bög. Tårarna steg i ögonen när han hörde vad de sa, men inte för att han blev ledsen över att bli kallad bög. Utan för att Mario inte sa någonting alls, han bara ignorerade. Alice, hon hade säkert fått dem att krypa hem på alla fyra med något uppstoppat i arslet, som deras egna kommentarer. Kim hade slagit ner dem, eller skrikit exakt samma sak tillbaka. Kanske kontrat med sin tatuering och pekat finger. Men mest av allt önskade han att Erik var där, han hade säkert charmat dem. Eller sagt något fyndigt som fick dem att ångra sig. Hans leende så att de där ögonen gnistrade, han hade inte blivit ledsen, utan gett dem ett leende. Sagt att alla inte kunde vara hetero, att alla inte kunde vara bra, eller kunna allting. Men Mario gjorde något som Erik aldrig skulle gjort, som han kanske behövde ibland. Han höll om honom så hårt att Liam nästan inte fick luft, men bara nästan. Strök honom över håret och mumlade att det inte var något att bry sig om. Ändå kunde han inte slå bort tanken på brinnande ögon från hans bästa vän som en sjukdom tagit ifrån honom, ingen Mario i världen skulle kunna ersätta det.
”Nu fick du honom att böla också” De skrattade fortfarande men Liam hade vänt ansiktet mot Marios hals för länge sedan, lyssnade gjorde han inte heller. Inte mer än på Marios ord som var lena som sammet.
”Vi går”
Liam hade ingen aning om hur han tog sig till bilen, men de där elaka killarna från stranden var i alla fall långt bort.
”Ska vi åka hem till mig?” Mario stod framför honom, så nära att Liam var tvungen att luta sig mot bildörren. Han kände sig tveksam, det var säkert säkrast om han bara åkte hem till sin bror innan det var försent.
”Varför?” Vilken dum fråga, det fanns säkert hur många anledningar som helst. Som att Liam hade sina kläder där, vilket var en bra anledning, så egentligen var det dumt att Mario att ens fråga.
”Men du kan sova hos mig…”
”Varför?” Igen med varför, det fanns hur många anledningar som helst till det också. Det var mysigt, Liam slapp att sova ensam som han egentligen inte gillade. De kunde säkert hitta på något roligt och han skulle få en bamsefrukost morgonen efter.
”Men varför?”
Nu började till och med Mario se lite förstörd ut, Liam ville ju inte att Mario skulle tro att han inte ville. För det ville han, mer än något annat i hela världen. Men just då hade han bara dåligt samvete för att han önskar att Mario egentligen var Erik. Ingen i världen kunde väl klandra honom för det, men det kändes ändå dumt.
”För att jag tycker om dig”
”Gör inte det”
”Varför?”
Ombytta repliker, underbart. Liam kunde helt enkelt ta och skylla sig själv för att sagt sådär. Även om han gillade tanken på att vara omtyckt av någon skulle det ändå inte vara av Mario.
”Det ska inte vara så… det är fel”
”Men du tror väl på mig?”
”Nej” Mario tyckte inte om Liam, inte tyckte om, tyckte om, Liam var inte en sådan man tyckte om. Det var någon som utnyttjades för personliga behov och inget annat.
”Varför?”
”Hur ska jag kunna det när jag inte tycker om mig själv?”Liam kunde inte motstå frestelsen utan lutade sig fram och mötte Marios alldeles helt perfekta och dessutom villiga läppar. Såklart att han inte kunde säga nej nu, inte när Marios läppar fick honom att glömma alla onda människor.
”Okej” Andades han och satte sig i bilen, han kunde åka till Filip någon annan dag. Föresten frös han så han höll på att skaka sönder och tanken på att få värma sig under täcket med Mario var väldigt inbjudande. Så lätt var det att övertala Liam, som vanligt, han hade absolut ingen egen vilja, allt för att vara till lags. Hans största skräck var att någon skulle bli arg på honom och slå honom, sådant kunde göra ont. Liam hade inget problem med det om han slog sig själv. Då var han beredd på det, men att bara åka på stryk, usch.
Så fort de kom fram sa Liam som vanligt till Mario att inte titta när han drog på sig mjukisbyxorna och kröp ihop i sängen. Det var jobbigt att lära sig simma och hade faktiskt gjort honom riktigt trött. Men han var helt klart för kall för att ens kunna få upp ögonen om han blundade. De skulle antagligen frysa igen, precis som tårkanalen verkade ha gjort.
Mario kom såklart till undsättning med en filt och sa att han skulle gå och göra Liamvänlig varm choklad. Med Liam vänlig antog Liam att det var så att Mario drack någon speciell sojamjölk för att det var nyttigare, den där som smakade åsnearsle. Eller han hade inte smakat på ett åsnearsle, men en väldigt gammal gubbe som missat ett par duschar. Fast med lite chokladpulver i kanske det inte smakade så illa, så länge det var mer pulver än mjölk i såklart.
Liam kröp ihop under filten och väntade snällt på att Mario skulle komma tillbaka. Det tog faktiskt närmare tio minuter innan han hörde hur det lät i trappan. Sen kom räddaren i nöden på sin vita springare a.k.a Mario och gav honom en stor grön kopp som det rykte ifrån. Liam tog emot den för att se om det var mer pulver än mjölk i, det verkade inte så.
För att vara på den säkra sidan och slippa en skållad tunga tog han upp skeden och sörplade lite från den. Det smakade inte gammal gubbe som missat att duscha, det var faktiskt väldigt gott.
”Vad ska vi göra?” Frågade han, som precis piggnat till lite efter den jobbiga simturen.
Mario ryckte lite på axlarna och såg sig runt i rummet, det mesta låg faktiskt i flyttkartonger, så Liam antog att det inte fanns så mycket att göra.
”Vet inte, vill du titta på tv, eller film kanske?”
Liam kände för förutsäg bar han blivit, hans nya hobby, titta på tv, världens roligaste kompis. Så han skakade på huvudet och sörplade mer av chokladen, om han tittade på tv hela tiden skulle Mario bara tröttna på honom. Då hade han verkligen ingen, om man bortsåg från gravstenen han haft ett par djupa samtal med. Helt sjukt egentligen men det kändes som att Erik lyssnade, speciellt när det började blåsa svagt i trädgrenarna ovanför.
”Du måste inte titta på tv med mig jämt, vi kan göra något annat ” Sa han och vågade sig på att dricka från koppen. Innehållet var så varmt att han var på gränsen till att börja svettas men det var så gott att han inte kunde låta bli.
”Som vadå?”Mario såg ganska skeptisk ut, men ändå tacksam över att slippa titta på tv, för om han satte på den skulle Liam garanterat fastna framför den.
”Vi kan…” Liam ställde ifrån sig koppen och kröp ner under filten som han kastade över Mario.
”… ligga här” Fnissade han och var ganska säker på at han skulle bli uttråkad efter bara några minuter. Men så fort han tittade in i Marios ögon kändes det som att han skulle kunna ligga där i all evighet. Mario sa inte emot, han blåste Liam försiktigt i ansiktet och log. Det borde vara förbjudet för Mario att inte ha tröja på sig. Liam kunde helt enkelt inte låta bli att lägga fingrarna på bröstkorgen och låta dem glida längre ner. Han tittade lie oskyldigt på Mario som bara log, och gjorde samma sak, hans händer följde Liams som en spegel, så var de där igen. Mario läppar som var perfekt formade och Liams som var så dåliga på att kyssas att det var synd om honom. Den där kyssen om blev mer och mer intensiv. Han flyttade händerna längre ner och kunde inte riktigt hjälpa det. Men tanken på Marios kropp gjorde honom faktiskt väldigt varm i kläderna. Mario verkade inte ha några invändningar på det som hände heller. Fel kändes det också, precis som det alltid gjorde. Det hindrade förstås inte Liam från att bli halvt hysterisk och börja dra i byxkanten på Marios byxor. En stor del av Liam önskade att Mario sa till honom att låta bli. Det var inte bra det som höll på att hända. Men Mario sa såklart inte emot, för Mario hade redan handen i Liams byxor. Det fick honom att ge ifrån sig de där grymtande ljuden igen som han skämdes så över. Mario log bara som vanligt och fick Liam att smälta ihop som ett vaxljus under hög värme. Marios hand betedde sig fortfarande som en spegel. Så fort Liam flyttade sin hand, eller tog ett hårdare och desperat grepp runt Marios kuk gjorde Marios hand också det, fast runt Liams. Det fick Liam att känna att han var i kontroll för en gångs skull. Deras huvuden var fortfarande täckta av filten, vilket var tur ifall någon skulle komma in. Inte för att han trodde att det skulle gå att undvika att gissa vad de höll på med. Med tanke på att de praktiskt taget hade dragkamp samtidigt som de stönade ikapp. Lätt var det inte heller, när armarna trasslade in sig eller slog i varandra. Dumt att båda låg på sidan egentligen, men Liam hade varit med om betydligt konstigare ställningar som han helst inte ville tänka på.
”Mar… io” kved han och höll andan ett par sekunder för att få honom att fortsätta eller sluta, ta i mer, eller vad som helst. Mario kunde faktiskt göra vad han ville nu, Liam skulle inte bry sig, inte hindra Mario. Inte när Mario tryckt ner honom på rygg och vandrade iväg med läpparna längst magen.
Mario tittade upp och flinade, som om han precis kommit på något gammalt skämt som bara dök upp i huvudet.
”Sluta inte…” Förnedrande att behöva be om det, men det gjorde han, näst intill.
”Du har fränkar ända här nere”
”Men jag vet”
Liam slängde båda armarna över ögonen och blundade hårt. Han kunde inte låta bli att tro att Mario antagligen var expert på att suga av folk. Att han gjort det innan märktes i alla fall, helt klart. Det enda som Liam kunde tänka på när ha kom var att han verkligen skulle få ångra detta. Han säckade ihop lite och slängde armarna över huvudet, typiskt honom att vara snabb när det var med Mario. Annars kunde han ta bra lång tid på sig, speciellt när han ville att det skulle gå fort.
Marios huvud dök upp framför honom med en mycket nöjd min på läpparna som han slickade sig lite runt. Liam höll på att skämmas ihjäl, något som han heller inte gjorde när det gällde någon annan och han kunde inte förstå varför. För att Mario inte skulle se att Liam höll på att skämmas ihjäl krånglade han sig runt på sidan och drog bestämt i Marios byxor innan han gled längre ner. Han hade faktiskt inte varit färdig när Mario försvann så långt ner att han inte kom åt längre.
Bara för att de var under en filt betydde det inte att det var mörkt, eftersom att lampan var tänd och filten ganska ljus. Såg ut som något från Ikea, då skulle den inte vara för dyr att ersätta om de lyckades kladda ner den. Just för att den var så ljus kunde Liam se precis allting, hela paketet och det var som han trodde. Stort, men utan att vara för stort, tillräckligt stort för att skryta med men inte så stort att det blev jobbigt. Liam kunde inte heller låta bli att låta tungan glida över sin egen överläpp. Han visste ju inte ens vart han skulle börja.
Handen, han fingrade lite försiktigt och kunde till sitt stora nöje höra Marios tunga andning. Tungan, lite försiktigt bara låta den glida, sådär retsamt om Marios tunga gjort. Både handen och tungan, som fick Mario att andas ännu häftigare och ge ifrån sig de där låga och otroligt sexiga stönen.
Liams självförtroende ökade där under filten, han hade gjort det förut, många gånger. Det var inte samma sak när det kom till Mario, det kändes som att det var något han var tvungen att leva upp till. Som att han var tvungen att vara helt felfri eftersom att han gjort det så många gånger. Men Liam ansträngde sig aldrig speciellt mycket, inte förrän nu. När han lät tungan veva runt, även över magen. Tänk att få hälla choklad på den. Desto fler ljud Mario gav ifrån sig, desto modigare blev Liam, om han inte vetat bättre hade han helt klart bett om att bli munknullad. Kanske inte den mest trevliga upplevelse, men om det var Mario kunde det inte vara annat än underbart.
Marios muskler spände sig och Liam kastade sig åt sidan som en säkerhetsåtgärd. Bara för att Mario verkade ha svalt minst hälften betydde det inte att Liam ville göra det. Eller, om han nu skulle råka så var väl inte det hela världen, men han slapp helst.
Liam kravlade sig upp och drog filten av huvudet, han vågade inte riktigt titta på Mario. Så han la huvudet på Marios bröstkorg och suckade lite nöjt, Mario var helt klart den bästa ickebetalande kunden någonsin.
”Det där var bättre än att titta på tv”
Liam tittade upp på Mario och visste inte hur han skulle ta det där riktigt. Mario hade väl aldrig uppskattat att titta på tv, knappt på film heller, eller datorn.
”Du tycker allt är bättre än att titta på tv”
”Men bättre än att titta på nyheter, och dricka kaffe OCH läsa tidningen”
Liam fnissade lite och var tvungen att titta ner igen, varför var Mario alltid vara så pinsam? Han kunde inte bara säga sådär som om det inte var någonting.
”Jag… eller vi, kanske ska gå och duscha” Mario lyfte lite på filten och rynkade på näsan. Liam skakade på huvudet och han tänkte inte gå på det där med att duscha tillsammans skulle spara vatten eller nått. Så dum var han faktiskt inte, så att han gick med på det. Föresten trivdes han ganska bra med att ligga där. Lite kladdigt, men det var inte heller första gången och med tanke på att det mest var Marios kladd så klagade han inte.
Egentligen ville Liams hjärna ställa sig i duschen med Mario och titta på den där snygga kroppen och kanske känna lite, men av andra anledningar avstod han.
”Inte?” Mario lät varken arg eller besviken, som vanligt, det var säkert något fel på Mario, ingen människa var sådär lugn.
”Nej…” Liam kunde inte låta bli att låta besvärad av det hela, att Mario ens föreslog det, men han visste att med lite övertalning skulle han ge upp.
”Men jag har ju redan sett alls”
Liam skakade på huvudet, Mario hade inte alls sett allt, för han såg alltid till att ha byxor på sig eller kalsonger, boxershorts. Nu hade Mario knappast dragit ner byxorna speciellt långt och det var på låren problemen satt. Speciellt det där stora ärret som han inte var allt för nöjd över att visa. Alla hade väl ärr någonstans, lika så Liam. Han hade också lärt sig cykla en gång i tiden och skrapat upp både knän och armbågar men det var inte samma sak. Skämdes gjorde han för att han gjort det mesta själv, just därför på låren, det var aldrig någon han tyckte om som titta där. Utan Erik förstås, men det problemet hade han inte längre, hans Erik.
”Säkert? Jag går nu i alla fall… och lämnar dörren olåst” Mario reste sig upp så att Liam fick se allt igen, hur skulle han motstå det där? Han gömde ansiktet i kudden så att frestelsen inte skulle bli allt för stor.
Så var han borta, Liam låg gav och tittade mot dörren och övervägde att följa efter. En dusch skulle inte sitta fel, eftersom att de kämpade med att spara varmvatten hemma hos Filip. Med tanke på att han hade kallhyra och fick räkning på el och vatten.
Liam ställde sig upp utan att tänka, det var väl skit samma, Mario skulle säkert inte ens titta ner. Mario verkade inte vara den som stod och nöglodde på killar som han gjorde.
Som om det inte skulle märkas att han gick in så smög han och ställde sig mitt i badrummet. Mario skulle antagligen innan bli klar medan han stod där inne och övervägde. Tyvärr blev det inte så att han tassat in omärkt för Mario stack ut huvudet och log fånigt. Nu visste Mario att han var där också, inget verkade gå som planerat. Liam himlade med ögonen och gav upp, så han trampade av sig byxorna och klev in. Han ångrade sig på två sekunder, han kanske skulle behållit byxorna på. Men att se Mario där som stod med lödder i håret, det fick Liam att nästan svimma. Avundsjuk som vanligt, om Liam började träna kanske han också skulle se ut sådär, om fem eller möjligen sex år. Eller, nej det skulle han inte, Liam var inte den biffiga typen och skulle antagligen bara se fjantig ut när han försökte. Precis som han gjort när han försökte simma. Därför vågade han knappt visa sig ute längre, men nu när han stod där med Mario i duschen hade han flyttat sig uppåt på modighetsskalan. Nu var han inte längre under de där som var rädda för allt. Liam vågade faktiskt prata med endel, ibland, om han var på bra humör. Han vågade till och med röra vid Mario när han fick ett infall och han vågade ringa till folk utan att svimma. Det där med folk var egentligen bara Kim, Mario och Filip, men innan det hade det bara varit Filip. Men han vågade fortfarande inte visa sina hemska lår. Så gjorde han något som han inte alls tänkt göra, han försökte dölja låren, på något osmidigt sätt.
”Vad gör du?”
”Inget” Liam ställde sig närmare Mario så att det inte skulle synas, så la han handen mot Marios bröstkorg för att distrahera lite.
”Jag har redan sett det där”
Liam svor, han kanske hade haft byxorna lite längre ner än vad han trott, vilken miss. För att inte säga något korkat sa han ingenting alls, det kändes säkrast så. Mario sa inte heller något mer, de bara stod där en bra stund. Liam kunde inte låta bli att ta på Mario emellanåt, men så snygg som han var kunde ingen klandra honom.
”Måste du vara så snygg?” Klagade han och suckade, det var inte rättvist.
”Är jag ju inte”
”Jo typ, snyggast i världen” Liam kunde inte förstå att han vågade erkänna det, men han hade väl värre saker att skämmas över än att erkänna någons väldigt fina utseende.
”Nej”
Mario fick väl tro vad han ville men Liam tyckte att det var så, inte för att Liam hade rätt särskilt ofta men en egen uppfattning kunde han väl få ha.
Mario stängde av duschen och gav en handduk till Liam som drog den runt sig och sprang in i rummet. Bara för att han skulle hinna klä på sig innan Mario hann dit. Men skyndade sig gjorde han i onödan, nu när han duschat var det helt meningslöst att sätta på sig det där igen. Därför dök han ner under täcket innan Mario hann dit. Föresten var han trött så han kunde låssas sova medan Mario stod där inne och rakade sig och borstade tänderna eller vad det nu var han gjorde. Liam hade också varit duktig och borstat tänderna, för Sierra såg till att han hade en egen tandborste där, konstigt egentligen.
Mario kom tillbaka med kalsonger på sig, vilken besvikelse, han fick väl vara klädlös själv. Som tur var slapp han ligga helt ensam under täcket i alla fall, fast när han klagade lite och bad om kalsonger fick han ett par som Mario sa att han inte ville ha tillbaka.
”Vad har du gjort egentligen?” Mario la en hand på Liams lår, som såklart fick Liam att hoppa till. Han ville inte prata om det, men han kunde ju säga vad han inte hade gjort istället. Så han satte sig upp och drog bort täcket. På baksidan av låret visade han upp ett nästan två decimeter långt ärr.
”Läderpiska och solbränna” Sa han bara och satte sig ner igen då, det var alltid lättare att skylla på någon annan. Nu var det ju sant också, han hade ganska många små ärr med från den där solbrännan och läderpiskan.
”Där då?”
”Sprit och en sax” Liam slängde täcket över huvudet och kröp ihop i fosterställning, det betydde att han inte ville prata om det längre. Men Mario tyckte tydligen att de skulle det, som om inte Liam skämdes tillräckligt över det hela. Han hade karvat i låren ganska många gånger, men för det betydde det inte att han ville att alla skulle veta det. Då hade han inte ansträngt sig för att dölja det.
”Var det länge sedan?”
”Ganska”
”Det ser ju inte speciellt läkt ut”
Liam kunde inte hjälpa att han började gråta igen, fan vad pinsam han var.
”Men det vill ju inte” Pep han och gnuggade sig i ögonen. Det var inte hans fel att han hade värdelöst läkkött, men värst var väl när han hade försökt sy ihop det själv. Förvisso hade han inte varit vid sitt sinnes fulla bruk, men han var ganska säker på att han aldrig skulle göra om det. Men just då hade han suttit där med grön tråd i ett desperat försök att lappa ihop sig själv. Patetiskt var vad det var, men just vid det tillfället hade det känts vettigt.
”Det är fult” Sa han, så att Mario skulle fatta att han inte alls var stolt över det. Vissa var faktiskt stolta över ärren som de gjorde själv. Liam som hade lyckats dölja det så länge, så kommer Mario och drar ner byxorna på honom. Det var föresten mer än fult, det var groteskt, fruktansvärt, rent av förjävlig. Precis så tyckte Liam om bildningarna i huden som inte hörde hemma där. För att känna sig lite bättre letade han efter något litet ärr på Mario, men han hittade ingen intressant. Det enda han hittade var ett litet fjuttigt på armen, hur normalt som helst.
Liam klängde sig fast runt Mario igen som gjord det han alltid gjorde. Strök honom över håret och vaggade lite fram och tillbaka. Fast eftersom att det var Marios fel att Liam blivit ledsen så hade han nog helt sprungit och kramat Marios mamma istället.
HELT ärligt nu. Den som vill att jag fortsätter på denna får skriva det. Annars pallar jag inte, har inget motivation till att fortsätta när typ ingen läser. Så ja...vilka vill ha en fortsättning?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SoGetLost - 21 feb 10 - 22:34- Betyg:  | jag läser och tycker dne är super bra:D kul med längre delar:D
jag vill ha fortsättning:D mejla:) | | MoRoTpOwEr - 21 feb 10 - 16:24 | jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag :O
alltså du kan bara inte sluta !? | | Mp3 - 20 feb 10 - 15:18 | Om du slutar skiva på den här, tvingar jag dig att skriva vidare och skicka till mig. Jag kan inte få nog av den här historien. Den är fantastisk, underbar, obeskrivlig. Och seriöst kvinna, jag älskar den.
Dina kraraktärer känns så levande, så äkta. Jag är kär i min pojke Liam som när som helst får lånas ut till Mario. Och Mario är något av det underbaraste som finns.
Du skriver läskigt bra.
<3 | | addictedXO - 20 feb 10 - 13:31- Betyg: | | duuu måste fortsätta skriva! du är helt underbart bra på det! mejla så läser ja o kommenterar så fort ja kan | | WalkingTheDemon - 20 feb 10 - 13:03 | Så söta :'D
fortsätt D: | | PsychicPlay - 20 feb 10 - 12:30- Betyg: | | åhåhå, jag tycker dom är så himla mysiga och gulliga. :'D | | kiichigo - 19 feb 10 - 22:48- Betyg: | Jag vill ha en fortsättning!!
Du skriver fantastiskt och du får absolut inte sluta. | | Wiihu - 19 feb 10 - 22:15 | | JAG! Du måste verkligen fortsätta. Eller iaf göra ett snyggt slut ;D Kanon. |
|
|
|
