*Det som inte fick hända* 2 |
Kapitel 2
"Det hoppas jag med" Sa pappa och torkade sina tårar.
Vi gick till väntrummet, det var inte bara jag och pappa som satt där inne, jag såg min bror Pierre och hans tjej Therese och min älskade brorsson Marcus.
"Hej, hur kom ni hit så snabbt?" Frågade jag.
De bor ju i upplands väsby? Tänkte jag för mig själv.
"Vi tog en taxi, det var ingen traffik så taxing körde snabbt som fan" Svarade min bror Pierre. " Det förklarar en hel del" Sa jag och log och tittade ned i golvet.
Jag bar upp Marcus och gick in till mamma. " Mamma, kolla Marcus är här med mig, han är också orolig. Mamma du får inte dö. Jag älskar dig. Marcus också" Sa jag.
Jag började och sjunga en låt, en låt jag bara sjöng, det blev en fin melodi.
Jag kom på text och sjöng, jag sjöng för mamma. Jag vet inte om hon kan höra mig men jag gör ett försök i alla fall.
Jag känner hur någonting rör vid min hand. Det var mamma, hon hade vaknat.
Jag blev så glad, jag slutade att sjunga. " Hej mamma" Fick jag ur mig och pussade henne på kinden.
Marcus var för liten för att förstå, han har inte börja prata än. Inte ens sagt sitt första ord.
Jag håkker i Marcus i famnenm sedan hör jag någonting "Farmor." Jag tittade på Marcus och sa " Marcus säg det igen." "Farmo Sussie" Jag blev så glad när Marcus sade sina första ord. mammas hand var både varm och kall. " Mamma, hörde du? Marcus första ord, det var farmor Sussie!"
Mamma kunde inte prata, hon var inte vaken heller, det var bara hennes hand som rörde vid min. Men jag vet att hon kan höra oss.
tänkte jag för mig själv." Mamma, vi alla älskar dig och vi önskar dig en god jul." Sa jag till mamma och gick tillbaks till väntrummet. " Vad duktig du är Marcus att säga dina första ord på julafton" När jag och Marcus kom in i väntrummet frågade jag " Vill ni ha en fin julklapp? " Ja visst varför inte?" Svarade min bror.
" Marcus vem är det?" Sa jag och peka på min bror Pierre. '' Pappa'' Sa Marcus. Pierre sken upp och tog emot Marcus, Pierre frågade " Vem är det?" Och pekade på min andra bror Kevin. " Fabo Keven" Kevin log och sa " Marcus din lille skitunge.'' '' Gå till Keven'' Sa Marcus och skrattade. Pierre gav Marcus till Kevin.
Kevin pekade på pappa och sa " Marcus vem är det?'' Då svarade Marcus ett gulligt men ändå roligt svar. '' Jultomten'' ''HAHAHAH'' Skrattade vi, till och med pappa. Vi hörde några läkare springa, jag går ut och kollar vilket rum de ska till. " NEJ!" Skrek jag. De andra kommer hoppande upp ur stolarna. De såg att det var nummer 483. Jag går och frågar någon läkare vad det var frågan om. Hon bara tittar på mig och sa inget, jag blev irriterad och skrek till "HALLÅ!? KAN DU SVARA?'' Hon svarade inte, jag blev fustrerad på henne och började gråta igen. "Snälla, berätta vad det är med min mamma, jag behöver henne, jag älskar henne så otroligt mycket, så snälla?'' Sa jag till sköterskan, men hon bara ignornerade min fråga. Jag gick till en annan sköterska coh frågade vad det var med mamma. '' Hon fick hjärtstillestånd i tre minuter'' Sa hon sorgset, jag känner hur mina tårar åter igen blev som floder som rann ned från min kind, jag gick åter igen in till väntrummet. '' Mamma fick hjärtstillestånd i tre minuter.'' Sa jag stammande och svalde om och om igen. Jag gjorde mig en kopp kaffe så jag ska hålla mig vaken och inte somna. '' Någon annan som ska ha kaffe, te eller chocklad?'' Frågade jag de andra.
'' Jag vill ha liet chocklad'' Svarade Kevin. '' Okej, kasta hit två muggar, man måste ha två annars blir det skollhett om muggen och bränner sig, så det är ju inte så bra'' Kevin kastade två muggar och jag tog emot de. Jag kollade på knapparna och tryckte sedan på chocklas det rann ned i Kevins mugg, när den var klar ställde jag min mugg på kaffe automaten och tryckte på starkt kaffe. Jag tänke 'hur länge ska detta hålla på ? Jag orkar snart inte mer'
'' Angelica och Kevin, när ni har druckit upp er dricka tänker jag köra hem er.'' Sa pappa. Jag blände argt på honom.
''Är du dum eller? Vi ska ingenstans.'' Fräste jag ur mig. ''Angelica, vi behöver sova och de ringer om det är någonting med mamma'' Sa Kevin lugnt.
''Okej då.'' Svarade jag.
När jag och Kevin kom hen så var klockan halv sex på morgonen. Jag gick in i mitt rum och letade efter en glasbit, jag hittade den i min blomkruka som stod på golvet, jag tog upp den och börja trycka det kalla glasets vassa kant mot min hud, jag såg hur mitt blod började rinna ned på mitt täcke. Jag hörde knackningar på min dörr, jag gömmer glasbiten snabbt under min huvudkudde och lägger mig under täcket. '' Kom in'' Ropar jag. Det var bara Kevin. '' Jag kan inte sova'' Säger han. '' Det kan inte jag heller, men du kan väl spela Guitar Hero eller någonting?'' Sa jag och log. '' Okej'' Svarade han. '' Godnatt bor'' '' Godnatt Ankan'' Sa han sarkastisk. Jag tog upp min glasbit igen och började trycka glasbiten mot min arm igen. Mon mobil vibrerade högt. Det skrämmde mig, jag sträkte mig efter mobilen. Jag kollade på displayen, det stod min väns namn Alexandra N <3. Jag öppnade smset och läste vad som stod. Det stod såhät
Hej Angelica, hur mår du? Jag älskar dig / Alexandra N. Jag knapade in ett svar. Hej baby, jag mår skit dåligt. Det är jul och mamma har fått en hjärnblödning, det fick hon för två timmar sedan, jag vet inte vad jag ska göra älskling. Jag behöver dig Alexandra. Och tryckte sedan på skicka. Jag såg hur blodet rann på armen ned på täcket. Jag kastade ifrån mig glasbiten. Jag tänkte att det inte hjälpte. Jag börja känna mig väldigt yr. Sedan svimmade jag.
|
|
|
|
