och leendet bländade henne. del 3 |
lite tråkig del, får se om jag skriver lite mer i eftermidda. det kommer hända ganska mycket grejer i del 4 så jag tänkte inte avslöja för mycket i den här delen :)
"Kära dagbok,
jag ska gå vidare och vara glad, fastän han sårade mig. Jag ska le varje dag och gå vidare helt utan problem varje gång någon gör som honom. Dom får skylla sig själva att dom aldrig kommer få en riktig flickvän, och jag har ingen nytta av dom idioterna, så bara bättre för mig om jag slipper dom.
Jag ljuger så dåligt. Eller kanske inte. Jag saknar Alex så mycket att det gör ont. Och mina andningsövningar fungerar inte lika bra längre, luften gör ingen nytta. Vore det inte bättre om jag bara stängde av allting? Klick, okej nu finns inte Sofia längre, kolla allas carefaces. Jag vill hellre ligga nergrävd under marken med maskar i min kropp än att känna såhär. Blodet har slutat cirkulera och mitt hjärta har slutat slå. Lyssna, det låter inte längre. Jag kanske borde gå till en doktor? Eller ännu bättre, en veterinär. Tja jag heter Sofia, kan du avliva mig? mitt hjärta orkar inte slå längre och alla gillar att trampa på mig. Dom skulle se mig som den minst betydelsefulla människan på jorden och ge mig den fetaste dom hade sprutan för att jag verkligen ska somna in föralltid. Jag vill. Snälla avliva mig?
lite love, Sofia."
Hon slog ihop boken, la den under alla andra böcker på hennes skrivbord och gömde den med lite pennor, sudd och andra smågrejer som låg på bordet. Fönstret framför henne kastade in små strålar av ljus som irriterande nog träffade henne rätt i ögonen. Hennes blåa fula ögon. Hon var riktigt trött på alla kommentarer om sina ögon, "Åh Sofia kan vi inte byta ögon!?" "Jag vill ha såna ögon som du Sofia!", blablabla hon orkade inte höra mer. Köp ett par jävla linser då om du vill ha blåa ögon? Hon föddes såhär,kunde inte göra något åt saken, hon skulle gärna plocka ut sina ögon och ge dom till första bästa människa som ville ha dom. "Here you go, don't take care of them, no one really cares" Engelskan sög hårdare än vanligt idag. Och egentligen var hennes ögon inte blåa, dom var blåa med stänk av kristaller. För det hade Alex sagt till henne. Alex...
Han hade sagt att dom blänkte så fint när solen lös i dom, att dom sken upp och att hon skrattade med dom. Hur fan skrattar man med ögonen? "Jävla sol..." muttrade hon och reste sig surt från den svarta pallen hon satt på, hon sköt in den under det gamla skrivbordet och tittade sig runt i det överdrivet stökiga rummet. Kläder låg på golvet, halvfulla glas med coola stod runt hennes lilarosa säng, på det lilla vita nattduksbordet bredvid sängen, och på lampan hängde ironiskt nog en rosa bh. "Jag antar att det gick rätt villt till här igår" sa hon till sig själv och kunde inte låta bli att börja skratta. Men hon hejdade sig, hon fick inte skratta. Inte vara glad. Det hade inte gått vilt till igår, hon hade suttit och bölat framför tvn som stod i ett hörn av rummet, (ännu mer ironiskt var det att en annan rosa bh hängde på den), och så hade hon somnat med huvudvärk och smärta i bröstkorgen, i den lilla muskeln där inne som inte orkade slå längre. Hon började plocka upp glasen från golvet och nattduksbordet och staplade dom i varanda, försiktigt smög hon ut i köket och ställde dom i diskhon som var full av andra glas, tallrikarna från middagen igår, salladsskålen, kastruller och bestick. Hon gick tillbaka till rummet och började lägga alla kläder på en hög i sängen. Dom luktade inget vidare, det var kläder från idrotten, mjukiskläder, jeans som luktade äckligt mycket jeans och massa strumpor och tshirtar, linnen och luvtröjor. Sedan gick hon ut med den enormt stora klädhögen i armarna och kastade alla dom illaluktande kläderna i tvättkorgen. När hon kom tillbaka in i rummet såg det hyffsat rent och fräscht ut, hon orkade inte bry sig om dom små dammtussarna under sängen, eller coolaklibbet brevid teven, hon var ingen "måste alltid ha rent"-person helt enkelt och hon hade lärt sig leva med det. Precis som hennes mamma. Hon orkade inte tjata på henne om garderoben eller rummet längre, hon lät allt förfalla tillsammans med Sofia, ingen orkade bry sig längre bara. Sofia traskade ut från rummet, drog på sig sina vita puma skor som var himla snygga till dom blekta jeans hon hade dragit på sig idag, dom var fina till det vita linnet hon hade på sig och den gråa luvtröjan fick väl helt enkelt lära sig passa till hennes outfit. Hon hade fortfarande inte orkat borsta igenom håret, hon slängde bara upp det i en bulle på huvudet, hon hade dragit igenom ögonfransarna med mascaran och det hade klumpat sig lite, sådär som hon gjorde med flit förut när hon och hennes bästavän var sånadär "fjortisar", hon tog upp läppglansen ur jackfickan och smetade slarvigt på den ljusrosa smörjan på läpparna medans hon öppnade dörren och sedan snabbt drog igen den bakom sig. Hon gick ner för trapporna i trapphuset och smackade sedan tyst med läpparna för att ingen skulle höra hennes pinsamma smackljud. Var hon söt nu?
|
| Kommentarer | | Sannathefail - 18 feb 10 - 14:03 | | Åhh shit, du skriver som en gud (; mejla mig när nästa del kommer, skynda dig ;D |
|
|
|
