Misshandlat hjärta Del 6 |
Hon gick ut i det lilla köket, och öppnade frysen. Allt som fanns där var ett tomt glasspaket. Hon slängde förpackningen i sopkorgen, och öppnade kylen. Hon granskade kylskåpet hylla för hylla. Det var nästan ingenting kvar att se där. En bit falukorv, ett paket lättdryck och lite möglig gammal ost var allt som fanns där. Hon bestämde sig för att steka äcklig falukorv och dricka den sista lättdrycken.
En kvart senare var bordet dukat och maten serverad. Två tallrikar stod på bordet. Dukat för två, men ensam satt där en flicka och åt med smärta i ögonen. Hon åt, men önskade tyst att det hade suttit någon mittemot henne. Hon började låtsas prata, tyst med sig själv. Hon pratade och låtsades att han satt där framför henne, han som aldrig skulle komma igen. Han som redan var borta och aldrig skulle komma tillbaka. Han låg i rummet bredvid och tinade bort, och här satt hon sårad och nertryckt i saknad. Hon reste sig beslutsamt för att försöka igen med det hon hade gjort nyligen. Hon stegade ut i vardagsrummet och ruskade i honom. Hans ögon slogs upp hastigt, och han stirrade på henne. Kroppen skakade, och ögonen var tomma. Han var borta, hennes pappa. Han var försvunnen i det förflutna. Hon gick besviken tillbaka till köket, och stirrade på den tomma stolen. Hon önskade så att han satt där mittemot, och pratade med henne. Frågade hur skolan gick, hur hon mådde, vad som Hellst! Bara han fanns där. Sådant som andra tog för givet. Men inte hon, hennes pappa pratade knappt alls med henne. Och här stod maten framme och kallnade. Precis lika onödigt som att hon levde, stod maten där förgäves och kallnade bort. Hon åt upp sin mat, men till vad för nytta? Lika bra att hon svälter sig, så skulle hennes pappa slippa betala för maten. Hon krävde kanske för mycket från honom. Om hon bara svalt, så han kunde begrava hennes kropp någonstans öde och sedan slippa att någonsin mer se hennes missbildade ansikte. Hennes ögon fylldes av tårar när hon kastade en sista blick på den tomma stolen för att sedan gå ut ur köket, och ut till sitt rum.
Copyright © VadFaanVillDu_
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | HIM - 12 mar 09 - 13:28- Betyg:  | | Du kan ju det här skitbra!! Novellen är jättebra men sorglig!! | | Natta_ - 28 maj 06 - 21:14- Betyg: | | Du skriver jättebra ... men fan va hämskt, jag vet hur det känns att pappa inte finns där för en... fast min pappa är i för sig levande han bara skiter i mig... finns här om du vill prata , kram | | bonnilie - 27 maj 06 - 18:52 | | ååå va bra du skriver!! e de sanning? skriv fort mer vill veta hur de går.. :) | | jojohaanna - 27 maj 06 - 02:36- Betyg: | | skriv mer:D |
|
|
|
