Wolf nightmare! |
o<|:-)
"Jävla hora!"
Hon fortsatte att gå, hon vände sig inte ens om för att se vem i kill gänget som hade yttrat sig.
"Sophie! Hörde du inte vad han sa?" Utbrast Cassie högt och slog till henne lätt på axeln. "Mm, jo..." Mummlade Sophie osammanhängande.
"Men gör något då för fan, annars slutar dom aldrig!" Cassies röst blev gällare och gällare tills hon nästan hade gått upp i falsett. Amanda som gick bredvid hon, gav Cassie ett irriterande ögonkast som talade sitt tydliga språk: "Håll nu käften!".
Cassie blev tyst och stirrade ner i marken. Sophie suckade, hon visste att Cassie hade rätt, om hon inte snart gjorde något så skulle dom aldrig sluta. Hon kunde inte bara gå runt och vara tyst hela tiden. Men vad skulle hon göra? Vad kunde hon göra?
Dom tre tjejerna svängde höger och gick in i den lilla buskdungen och satte sig på trädbänken som var placerad i mitten. Sophie tog upp sin väska och började rota runt i småfacken efter sitt cigarett paket hon fick tag i det och lyfte upp det. Hon tog upp en cigarett och satte den mellan läpparna och tände den med sin vita tändare. Drog ett djupt bloss och blåste ut, härligt!
Cassie och Amanda hade redan gjort likadant, det syntes tydligt att Cassie var irreterad när hon stressrökte som en galning.
"Cassie, snälla, strunta i det okej? Det handlar om mig. Jag fattar inte varför du bryr dig så mycket?" Sa Sophie och sträckte sig efter Cassies hand. Cassie drog undan den och råka bränna sig på handen med glöden. "Aj som in i helvete!" Fräste hon och kastade cigaretten i en buske, och stirrade hatiskt efter den medans hon gned ett rött irreterat märke mitt i handflatan som glöden gjort.
"Cassie..." Försökte Sophie igen, men han inte långt förrens Cassie reste sig upp och började diskret gå fram och tillbaka i dungen.
"Jo du!" Snäste hon argt och kollade ilsket på Sophie. "Jag ska berätta för dig varför jag bryr mig om dig!" Hon blev still en stund och verkade fundera på vad hon skulle säga men till slut kom allt ut forsande ur munnen på henne som en flodvåg. "Sophie, jag bryr mig om dig för att vi är kompisar! Är det inte meningen att man ska bry sig om varandra då? Eller det tycker du kanske inte. Jag ser väl förfan hur letsen du blir när dom säger allt det och håller på med dig. Jag är fan inte blind och det är inte dom heller! Men du fattar inte att ignorera dom hjälper inte ett dugg, dom tänker inte sluta. Markus hade ju sitt lilla roliga med dig och nu när han vet allt så sprider han det vidare till varenda kotte på hela skolan! Han är ingen bra kille och det vet du. Jag fattar inte vad du går runt och väntar på, om du väntar på att han ska komma krypande tillbaka så kan du lika bra sluta med det för du vet lika bra som jag vilket rövhål han är. Och efter allt han gjort mot dig hade jag gått fram och gett han en lusing för längesen. Men nej det gör du inte för du är fan beroende av honom!"
Den sista meningen gjorde ondare än vad Cassie förstod, Sophie reste sig snabbt upp och kände hur tårarna steg snabbt i ögonen. "Fan fan fan, inte tårar inte framför dom!" tänkte hon och vände sig med ryggen mot Cassie och Amanda.
"Cassie!" Fräste Amanda. "Kan du aldrig hålla käften din idiot!" Amanda gick fram till Sophie och vände henne om mot sig och kramade om henne. Sophie klamrade sig fast i Amanda som ett litet barn gör i sin mamma. Hon började snyfta och tårarna var inte långt ifrån. Hon kastade ett förstulet ögonkast på Cassie som stog med hängande huvud och helt röd i annsiktet. Sophie fick nästan lite dåligt samvete, hon förjänade inte att bli tröstad, det var Cassie som behövde tröst inte hon. Det var Cassie som hade en pappa som slog henne, inte hon. Sophie gled ur Amandas grepp och gick fram till Cassie och omfamnade henne, dom stog så länge. Det kändes som fler timmar, men till slut släppte Cassie taget om Sophie och harklade sig.
"Förlåt Sophie, det var inte meningen men jag hatar att se när du blir så sårad på grund av dom äcklena..." Cassie pratade med tjock röst och var nära tårar. Sophie log mot henne och tog henne hand. "Det är okej Cassie, jag behöver något som väcker mig ibland."
Cassie log tacksamt mot Sophie och dom gick och satte sig igen. Amanda tog upp en två liters Coca Cola ur sin svarta väska, som rymde mycket mer än vad den såg ut att göra. Dom skickade flaskan runt och drack och skrattade om vartannat tills Colan var slut och Cassie kom på den dumma ideèn om att leka "snurra flaskan". "Det är faktiskt Fredag, vi måste fira lite ju!" Och precis när hon skulle bocka sig ner för att snurra flaskan hörde dom en massa röster bara några meter ifrån dungen. Det var killarna, Markus och gänget, Sophie ville bara sjunka genom jorden. Cassie kastade ett oroligt ögonblick på Sophie som skakade på huvudet.
Amanda tog Sophies hand och kramade den, "Bara skit i dom okej?", Sophie nickade men kände hur en klump började bildas i henne mage. Hon stirrade stint mot dungens lilla ingång där dom kom traskande in som ingenting.
"Nämen tjenare tösor!" Det var Markus och han log sitt charmiga leende som alltid när han ville charma tjejer, och tyvärr funkade det alltid. Han log mot både Cassie och Amanda, men inte åt Sophie, han betedde sig precis som att hon inte fanns. Efter han kom tre andra, Nicke, Simon och Tobias. Alla gick fram och börja snacka med Amanda, dom flesta killarna var rätt tända på henne. Amanda med sitt långa blonda hår och perfekt skurna annsiktsform och sina långa, tjocka mörka ögonfransar och sin perfekta kropp som fick varenda liten tjej som såg henne att blir grön av avund. Simon log blygt åt Cassie som inte sa ett ord till någon av killarna. Nicke stötte henne hårt i sidan, "Ryck upp dig din sure jävel!" sa han och skrattade. Cassie reste sig irreterat upp och satte sig på den frysta marken en bit bort från bänken och det ovälkomna sällskapet. Sophie tänkte precis resa sig för att följa Cassies förslag när Tobias slog till henne i magen och drog upp henne från bänken. "Nämen, får horor verkligen jobba såhär tidigt? Och varför hora i en gammal dunge nära en folkskola? Försöker du få snygga kunder eller?" Han log ett stort leende som blottade lös snusen han kört upp under överläppen. Sophie försökte komma loss ur hans hårde grepp. "Jasså du, du vill sätta på Markus igen, dåså, här!" Sa han och kastade henne mot Markus som flyttade sig snabbt. Sophie landade på den hårda, frusta marken och hennes höft krasade till otäckt, hon reste sig snabbt upp och började vände sig mot utgången av dungen. Och började springa, hennes båda händer var pressade i ett krampaktigt grepp mot hennes höft som fått ta den hårda smällen. Tårarna rann nerför kinderna och hon snyftade och hickade om vartannat. Hon stannade inte förens hon var flera meter ifrån buskdungen då hon satte sig ner på en sten och försökte andas normalt medans smärtan bara blev värre och värre, visst hade hon ont, fruktansvärt ont, men mest av allt var hon förbannad.
"Jävla as, jag ska döda dig, jag ska döda dig!" Tänkte hon ilsket medans tåraran forsade nerför kinderna och snoret rann med. "Fan vad jag ska döda dig din äckliga jävla fitta!" Hon reste sig upp och började gå framåtböjd för att höften inte skulle göra lika ont hemmåt.
När hon var utanför dörren fick hon gräva runt ordentligt i väskan för att hitta nycklarna och pressa in den rätta nycklen i nyckelhålet. Hon nästan kröp in i hallen och in till sitt rum där hon slängde sig på sängen och somnade direkt.
Visst hade hon haft konstiga drömmar förut, drömmar om vargar. Oftast ensamma vargar mitt inne i en snöklädd okänd skog, den ensamma vargen var alltid lika rädd, rädd och vilsen.
Han stog i en glänta och trummade oroligt med tassarna mot marken, han visste inte vart han skulle ta vägen, eller om han skulle stanna kvar. Plötsligt hörde han en gren knäckas och han kastade sig in mellan träden. Han sprang och sprang men blev aldrig av med det som jagade han, plötsligt kom en genomträngande smärta i höften och han föll omkull. Den ensamma han vargen låg alldeles stilla medans blodet sipprade ut ur höften, hans grå vita päls blev alldeles röd och han var så rädd att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han kunde inte röra sig, det var precis som att vara död. Plötsligt hördes något bakom han. Ett skott, och allt blev svart!
Sophie satte sig käpprakt upp i sängen och skrek för full hals. Hon stirrade sig vilt omkring tills hon insåg att hon inte var i den snöklädda hotfulla skogen längre, det var bara en dröm! Sophie reste sig upp, hon var genom svettig efter mardrömmen men smärtan i höften hade avtagit i alla fall. Hon gick på darriga ben in i badrummet och klädde av sig. Hon lämnade kläderna i en hög på golvet och gick in i duchen, hon vred igång varmvattnet tills det ångade om henne. Hon kunde inget annat än bara njuta!
Dom förbannade mardrömmarna tog aldrig slut, så enformiga, alltid en ensam rädd varg. Hon såg genom han ögon, och han var jagad men hon fick aldrig se vad det var som jagade han. Han hann alltid springa innan hon kunde se det..
Eller var det verkligen han som sprang? Hon kunde svära på att denna gången var det hon själv som ville att vargen skulle springa och hans tassar hade varit hennes. Hon hade varit i hans kropp!
Vem nu den där han vargen var, eller är, hade hon inte lyckats komma fram till än. Men det skulle hon, hon klev ur duchen och virade ett badlakan runt sig och gick ut i köket, Hon tog fram en macka och bredde på ett lager räkost och hällde upp ett glas med Kalvins Jordgubbs Mjölk och gick och satte sig vid datan.
Datan stog alltid tänd, vilket hon var tacksam för, den tog evigheter att starta upp. Hon tryckte upp en internät ruta och gick in på sökmotorn på datorn och knappade in; "skjuten varg". Ingen fångst, bara en massa filmer och serie tidningar kom upp. Hon tryckte ner allting.
Efter e kvart när räkmackan var sluta och mjölken likaså, gav hon upp, hon skulle aldrig hitta något om sin drömm. "Jävla mardrömmar" tänkte hon ilsket, kan dom aldrig sluta? Det är en sak att ha mardrömmar i två nätter eller tre, men att ha samma sorts mardrömm i tre hela månader? Det är sjukt. Jag kan verkligen inte vara normal!
"I'm a shewolf, aaahouuu, a she wolf I am!" Sophie hörde sin väl igenkännda iphone ringsignal. Shakiras nya; She wolf, spelades nu inifrån badrummet. Hon störtade in i badrummet och började rota runt i högen efter sina jeans, hon grävde igenom fickorna och fick tag i den. Precis i samma ögonblick slutade den ringa. Typiskt också!
Sophie klickade upp missade samtal undertiden hon gick mot sitt rum, Cassie, hon fick fortfarande dåligt samvete när hon kom att tänka på bråket dom haft innan. Sophie lade iphonen på laddning på sin bokhylla och började rota igenom garderoben efter något man kunde ha på sig. En smärtstråle i höften påminnde henne om det som hände i dungen. Sophie skakade irreterat på huvudet, "jävla as hela högen!", hon tittade på sin svarta korta paljett klänning som hängde retligt nära henne i garderoben. Den påminnde henne alltförmycket om att hon inte skulle kunna gå på dansuppvisningen hon skulle ha idag. Varför ska alltid allting sabbas för just mig? Jävla höft, jävla Tobias, jävla mardrömmar!
Sophie drog ilsket ut nya underkläder och ett par gråa mjukisbyxor och ett vitt linne och en grå stickad Falk kofta. Hon började klä på sig villket tog minst en timme eftersom byxorna knappt gick att få på så ont hon hade i höften. Sophie tog sina vita strumpor och kastade dom i väggen, "SKIT I DET DÅ!" Skrek hon argt, hon kunde inte ens bocka sig mot fötterna för att ta på sig strumpor för höften. Jävla skit! Hon reste sig upp och gick fram till sin tuggummi rosa radio och tände NRJ och skruvade upp på farligt hög volym. Han kastade dig på sängen och grep tag i sin vita gose tiger och tryckte han mot bröstet och snyftade. Tur att man i alla fall har något att söka tröst hos. Söker tröst hos mitt första gosedjur, hur töntig får man lov att vara? Mer han hon inte fundera över förrens hon gled in i en sömnliknande dvala.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mimz_an - 14 feb 10 - 13:54- Betyg:  | BRA!!
mejla mig :) | | Hexan94 - 10 feb 10 - 00:04 | | Hmm, spännande! Undrar vad som kommer härnäst x) |
|
|
|
